Vissa kvällar rullar på som vanligt. Och sedan slår det mig.
Saknaden. Känslan av saknad. Ren och skär saknad.
Det finns människor i mitt liv jag saknar. Personer jag aldrig mer kommer att träffa. Och dem saknar jag.
Jag saknar dem jättemycket. Ikväll saknar jag dem jättemycket.
Imorgon är kanske bättre. Men nu är det inte bra.
Jag försöker hantera det. Men det är jobbigt. Och jag får en släng av dödsångest. Vad händer sen? Det är ingen mening att tänka på det. Döden är oundviklig för alla.
Det underlättar inte när människor dör på tv.
Not helping at all.
Men annars så. Frid och fröjd.
Ikväll blev det tungt. Men även om jag saknar minns jag dem jag saknar med ett uns av glädje. Jag minns de fina stunderna och de fina egenskaperna. De roliga orden och skratten. Känslan av kärlek.
Jag tänker på er.
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar