Moppade golv!

Nu är det fix och klart.
Lägenheten är adventsredo! Nästa vecka ska det bakas - i mängder.
Och skrivas - i mängder också förhoppningsvis.
Mitt tempo behöver vara lite hägre om jag ska bli klar innan jul.
Imorgon drar jag på intervjun, för att sen dra vidare till landet för städning av huset och första julbaket. Saffran!

Jag är trött på Jimmie Åkesson. Och att SD går framåt. Det är för mig helt oförståeligt. Ikväll var Åkesson med i tv - igen. Och uttalade sig om den senaste skandalen. Ni vet, han (Isovaara) som sa rasistiska saker till en vakt för att han tyckte att han liknade någon annan som han trodde hade stulit hans väska - men den stod kvar på krogen. Ja, ni vet den stabila killen. Om det, och det faktum att det är andra gången på väldigt kort tid nu som SD-folk uttrycker sig rasistiskt svarade Åkesson att det var olyckligt att det uppdagats av pressen. Det var inte olyckligt att de uttryckte sig så? Nej, det såg Åkesson inte som ett problem.

Ja, det var dagens dos av SD-avsky.

Nu ska jag lägga mig så jag är redo för intervjun.
Och jag vet inte riktigt hur jag ska klä mig - men jag tror det kommer lösa sig ändå!

/m

Onsdag

Idag blev det fönsterputsning - yeah!
Det blev rent. Förutom det stora, livsfarliga fönstret i vardagsrummet. Det är rent på utsidan och insidan, men inte däremellan. Det är ett stort gammalt spindelnät nere i ena hörnet. Men päpz säger att jag inte får öppna fönstret själv eftersom det är någon slags dödsfälla. Så nu har päpz mycket att göra. Hjälpa mig med min bil som har märkliga saker för sig, och komma in och hjälpa mig med min dödsfälla till fönster. Grattis och God Jul P!
Och förlåt.

Sa jag att jag skulle på en intervju på fredag? Och jag är nervös.
Men jag är bra, alltså kommer det gå bra.

Mitt skolarbete går inte riktigt så bra som jag vill att det ska göra. Men jag hade iofs velat vara klar typ nu, vilket inte är så rimligt.

Jag vill mest julstöka, julbaka och lyssna på julmusik.
Och sova. För jag är så ohyggligt trött. Sömnproblematiken håller i sig. Inte riktigt optimalt.

Ikväll var jag på en vandring på Fredriksdal. Och det var mysigt. Gå bland buskarna med lite fina ljusslingor och höra på gamla historier. Hon som ledde vandringen blev dessutom mäkta imponerad när jag frågade om det var ett Åsbo-förkläde hon hade. Och visst var det så. Score!

Men inget Greys denna veckan tydligen - katastrof!

Dags att leta fram boken med as-svåra sudoku och försöka söva mig med dem.

Fridens
/m

Om man mår bra kan man skita i sin tvätt

För mer info om titeln, klicka på länken nedan.

Idag har jag blivit inbokad på en jobbintervju - heja! Det är blandade känslor. Nu är det dags att ge sig ut i arbetslivet och jag är nervös. Det är dessutom en liten bit till orten där jag ska på intervju, men jag känner att jag verkligen är i behov av både erfarenhet och ett jobb, och därför har jag inte råd att säga nej. Dessutom känner jag att målgruppen och arbetsplatsen är lockande.
Efter snart 3,5 år med föreläsningar om etik och etiska reflektioner väljer jag att inte beskriva "stället" nu. Och inte sen heller. Det gör sig helt enkelt inte på en blogg. Men jag har förhoppningar om att det ska bli bra.

Jag vill tacka Fröken F som hjälpte mig få en intervju - tack, tack, tack! Så kul och smickrande när man har vänner som tror att man passar bra på en arbetsplats. Känslan av värme som sprider sig genom kroppen när man tänker på fina vänner.

Idag blev det plugg i skolan med Wönnen, lite snicksnack och sedan en lång kvällspromenad med bästa killen K. Jag har studsat runt lite i lägenheten idag också och städat. Det fanns en tanke på att putsa fönsterna, men det var mörkt när jag kom hem. Det blir förhoppningsvis av imorgon istället.

En annan sak jag gjorde i somras;

- Var på en ordentligt bra kräftskiva, åt kräftor (som jag döpte -bisarrt? Njae, knappt) och träffade ett musikalskt geni -

http://www.youtube.com/watch?v=obdoPyWYMhs

- Det bjöds också på skönsång i form av denna sköna låten under kvällen. Galenskaparna på topp! -

/m

Måndag

Nu kunde jag inte hålla mig längre. Jag har börjat plocka fram adventsgrejorna så smått. Men det åker inte upp förrän jag har putsat fönsterna och golven är moppade. Regelverket måste följas.

Idag var det Lund för föreläsning. Med en dansk. Och vi förstod ingenting. Precis som tidigare föreläsningar gav det inget. En givande dag - verkligen. Eller jo, jag åt en ordentligt god sallad.
Idag började jag kolla på "Mysteriet på Greveholm". Känner att jag kommer hinna kolla på alla avsnitt med god marginal innan det är dags för "Mysteriet på Greveholm 2" på lördag. Ett avsnitt är drygt 10 minuter långt. Att döpa ett avsnitt till "Ögonmått och synvinkel" är genialt. Det är bra namn. Eller genialt är väl lite att ta i, men bra är det iaf. Jag är lite skeptiskt till att göra en uppföljare, men det blir kanske jättebra. Förra årets kalender var bra. Och "En riktig jul" för ett par år sedan. Men "Sunes jul" är svårslagen. Den är rätt och slätt briljant! På juldagen är det dags för "Sunnes sommar 2", vilket jag är ännu mer skeptisk till.

I veckan är det mycket skola, men till helgen sätter julbaket igång. Woo!

Och julkalender, chokladkalender, rimkalender, datumljus och första ljuset i adventsljusstaken. Och julskyltning.

Något jag gjorde i sommar:

 

- Plockade svampt med mamma & pappa. Stövlar är ett måste! -

/m

Julskyltningen

Idag var det julskyltning i byn - och det officiella startskottet har nu gått! Det blev glögg, lussebulle, pepparkakor, skumtomtar och julmust. Och julmusik givetvis.

I veckan blir det till att adventspynta för på söndag är det advent och advent betyder, som alla borde veta vid detta laget om någon läst förra årets inlägg, - ankomst! Nu kommer julen!
(Och här försöker jag hålla min vanliga "äntligen-jul"-anda uppe, även om jag inte riktigt ser fram emot julen på samma sätt som förut. För många människor ser mig som "julmänniska" och jag ska ju älska julen. Men jag vet inte om jag gör det längre. Det var enklare förr. När man var liten. Men lite julfika känns inte helt fel. Fika med fina vänner är sällan fel.)

För övrigt var det klassiskt julskyltningsväder idag. Regn och ruggigt. Jag skulle tagit en foto-rundan, men det blev inget med det eftersom det regnade ihållande.

AHA! Jag visste det - de använder samma statister flera gånger i Greys. Såg precis ett par som varit med tidigare, i nästan exakt samma roll. För övrigt har jag snart plöjt genom alla mina Greys-boxar. Men tur är kanske det - för på lördag är det 1 December, och då ska jag titta på julkalendern. Och innan det ska jag hunnit kolla Mysteriet på Greveholm d.ä. För på lördag kommer d.y.
Vi får se om det blir ännu en "det var bättre förr".

Imorgon blir det en runda till Lund för föreläsning.
/m

Finnes

Jag har bara en sak att berätta för omvärlden innan jag kan sova. Pannbandet är återfunnet - ordningen är återställd!

Gemytligt och nöjd!

/nöjd tjej

Niente life

Det är något fel på mig. Jag kan inte sova. Så fort det blir kväll/natt så vägrar min hjärna ta det lugnt. Den blir tokig. Typ. Men om jag säger att min hjärna blir tokig - är det detsamma som att säga att jag blir tokig? Jag känner mer att jag blir tokig på min hjärna för att den beter sig tokigt. Eller? Funkar inte?

Jag satt precis och skrev på en skoluppgift som ska vara klar den 7e.. Januari. Det är inte friskt. Och det är inte likt mig. Lika gärna som jag vill göra mina uppgifter, lika ångestladdat är det. För sen är det slut (med Håkan i Sunes sommar uttal efter lakritsbåtarna). No more socionomprogram.

Och så har jag nog tappat bort mitt pannband, vilket håller på att få mig att bryta ihop totalt. Jag är inte den som tappar bort saker. Det händer liksom inte. Och när det händer - (men jag sa ju precis att det inte händer? Jo, men det har hänt ändå. På något märkligt sätt. Nåväl, åter till berättandet.)  ka-ta-stro-f! Jag behöver det pannbandet i mitt liv. Jag har letat, inte hittat det, men vill inte riktigt acceptera att jag har tappat det. Samtidigt som jag inte vet vart jag ska gå och fråga efter mitt pannband. I skolan? På stan? Skapa en grupp på facebook? Anlita "missing people". De måste ju inse att detta är av vikt för min mentala hälsa.

SOAL - stopp, observera, acceptera, let go.

Lättare sagt än gjort.

Då är det lättare att sitta uppe halva natten och plugga. Känns som en bättre plan - långsiktigt sett. Mer hållbar liksom. Insomnia utan liv - that's me. Livskvalitet!

Antagligen har någon (jag vet egentligen vem det är) burit ner ett förruttnad lik i en plastpåse i min trappuppgång, och det har läckt lite. Någon brunaktig, slemmig gegga leder nu nerför trappan och ut till dörren. Vidrigt. 

Det tar verkligen jättelång tid att hitta all fakta, forskning och litteratur och sedan läsa det, sortera och använda det på rätt sätt. Detta är mitt försök att tycka att det är "bra" att jag sitter uppe och gör det nu. Men det är det egentligen inte. 

Typ godnatt. Snart.

/m

CSI

Efter en dag som varit lite motig kom en helomvändning. Först promenad med en av de bästa vännerna, och sedan ett långt telefonsamtal, som övergick i en lång skype-date med en annan bra vän. En sådan som går att prata väldigt okomplicerat med. Som förgyller min tillvaro.
Och för de två människorna är jag väldigt tacksam.

Igår fick jag ett vykort med posten, baksidan låg uppåt och på den stod det "detta var goa tidet. oh yeah!". Ingen hälsning, men handstilen kände jag igen, och hade en misstänkt-lista på två personer. När jag vände på kortet var det ett foto på mig, från några år sedan, där jag skrattar tokigt mycket, är rufsig i håret och ser allmänt galen ut. Jag minns, var vi var, vad vi gjorde och hur roligt det var. Jag blev rörd till tårar - av glädje.
Jag skickade ett sms till båda mina misstänkta och skrev;

Hej H & I! En av er (tror jag) har skickat ett kort till mig som jag fick idag. Och jag blev så glad och varm i hjärtat att jag både skrattade och fällde en tår av glädje :) Tack, tack, tack! Jag är så glad att jag har vänner som er - och det skulle kunna vara vem som helst av er som gjorde något så fint. Ni är guld värda!

Vad hade jag gjort utan fina vänner? Jag är tacksam.

I vinter ska jag försöka umgås med så mycket folk jag bara kan innan det eventuellt är dags för jobb, och jag är rädd att det inte kommer vara lika enkelt att hinna med att träffa alla.

- Jag och de två misstänkta, sommaren 07 -

/m

Badrum/Badhus

Innan var jag jättetrött, när det var dag, men nu är det natt och då är jag inte trött. Det är fel.
Rätt och slätt fel.

Men en fördel är att jag faktiskt försöker använda min vakna tid till lite vettigare saker. Även om det fortfarande finns mycket att önska.
Innan gick jag loss med duschslangen i badrummet och spolade både golv och väggar. Snart advent!
Jag försöker skriva på min sista skoluppgift, och det är ju bra. Samtidigt som det känns jättekonstigt. Den allra sista uppgiften. Sen då?
Jaha.

Idag var jag nog på den mest meningslösa föreläsningen under hela utbildningen. Deltagarantalet nådde upp till 9 personer. Ingen imponerande siffra. Och där fick vi Hbg-studenter höra att de minsann varit fler i Lund. Ja, då var det dags igen. In i det sista ska det tjatas. Men däremot får man väl ge cred till Hbgare för att de var smarta nog att göra bättre saker med sitt liv. Det fanns ingen relevans   w h a t   s o   e v e r.
Imorgon är det eventuellt dags för 3 timmars pure pain. Perfecto.

Förresten, jag ska försöka fylla i luckorna från sommaren också. Mission.

- En hög med huvuden från lördagens sittning. Och gapskratt. Innerliga jäkla gapskratt. -

/m

Le Grande Sittning

Igår var det den stora Socionomsittningen - examensstyle. 2 månader på dagen innan den stora examen äger rum. Det blev bra, det var uppskattat och jag blev nästan rörd till tårar när M ställde sig upp och tackade och skålade för mig och för att jag ordnat sittningen.
Det var fint.

Sedan gick vi vidare från Villan i samlad trupp till Telegrafen för att sedan dra vidare till Tivvan. Mötte upp Herr K och lite andra gamla rävar också, och det var trevligt som vanligt.

Nu borde jag plugga.

- Är förtjust i kontrasterna i bilden. Luddes galna blick, min lite för kärleksfulla lutning och Annie som verkar ha the time of her life. Lövely!-

/m

Tung kväll

Vissa kvällar rullar på som vanligt. Och sedan slår det mig.
Saknaden. Känslan av saknad. Ren och skär saknad.
Det finns människor i mitt liv jag saknar. Personer jag aldrig mer kommer att träffa. Och dem saknar jag.
Jag saknar dem jättemycket. Ikväll saknar jag dem jättemycket.

Imorgon är kanske bättre. Men nu är det inte bra.
Jag försöker hantera det. Men det är jobbigt. Och jag får en släng av dödsångest. Vad händer sen? Det är ingen mening att tänka på det. Döden är oundviklig för alla.
Det underlättar inte när människor dör på tv.
Not helping at all.

Men annars så. Frid och fröjd.

Ikväll blev det tungt. Men även om jag saknar minns jag dem jag saknar med ett uns av glädje. Jag minns de fina stunderna och de fina egenskaperna. De roliga orden och skratten. Känslan av kärlek.
Jag tänker på er.

/m

Ärtsoppe-dag

Torsdag.
Det är inte alla människor som tycker att de skämmer bort sig själva med att städa. Men så var det för mig igår. Jag tog mig tid att städa, eller snarare tokstäda i köket. Och det är så skönt. Inte för att det var i akut behov av det, men för att det är skönt att gå in i köket och veta att "här är det jävlar-i-det-rent!".
Målade i avskavd färg på luckor, elementet dammades, köksfläkten rengjordes. Ja, det var väl det. Snart är det advent och då ska här vara städat, som vanligt.

Imorgon har jag skola i en evighet. Och jag ser inte fram emot det. Kom precis på att jag glömt göra en sak. Men jag orkar inte bry mig. Inte nu.

Till helgen är det sittning. Som jag har slitit med den, och snart är det över. Det ska bli kul.

Idag var det gymmet som gällde. Ökade på vikterna. Nu är det bara till att ta i. Pulsen ska vara skyhög genom hela passet.  Men i helgen blir det vila. Mest för att jag har hundra andra saker att göra. Jag borde också plugga.

Jag har eventuellt roliga saker på gång, men jag ligger inne med det lite till och ser var bollen landar.

Det var nog det.
/m

Kalkon

Åh, jag blir skogstokig och närmar mig den blå färgen som en arg kalkon får. Och en hjärtinfarkt på det.
SD, SD, SD. Vilket skämt.
Sitter och kollar på presskonferencen och det går inte ihop. Vilket skämt.
Fråga- finns det någon du vill be om ursäkt?
Svar - ja, de inblandade. Men det var fler än jag som betedde mig illa.
Ta ditt ansvar!
Ordet svenskfientlig får mig dessutom att må illa. Och svenska värderingar eller inte. Kan det inte bara finnas mänskliga värderingar och mänskligt beteende?
"Jag uttryckte mig på ett sätt som kan tolkas rasistiskt". Jo, det kan man väl säga. Eller bara att du beter dig som en rasist. Och en idiot. Han har vetat att filmen funnits, inte haft minne från kvällen, men hävdar ändå att han inte kunnat se filmen eller haft intresse av det. Ändå har han lagt ut en hårdredigerad version av filmen på nätet när han går till motattack mot Soran Ismael som han träffade samma kväll och diskuterade med.

SD är fel.
Deras politik är orimlig.

Det får räcka. SD har inget i den svenska riksdagen att göra.

Fridens
/m

Äckelpäckel!

Det finns regler. Skrivna och oskrivna. Och sådana som hälsovårdsmyndigheten ligger inne med.
Och det finns regler, skrivna och oskrivna, för typ alla. Barn, senila, nyktra, berusade, människor med mentala begränsningar, gamla och unga. Alla.
Men idag fick jag se något som fick mig att lägga ner en tom godispåse och gå.
Jag gick in i en butik med ett mål - "Jag ska ha polkagrisar att lägga i min skål!"
Kom in, tog en påse och en slev att ta grisarna med. När jag till min förfäran såg det -En  pappa som stod och tittade på sin son som tog lösgodis med händerna! Impulsivt sträckte jag fram sleven jag precis tagit och sa "man använder en sån" (eller nåt i den stilen, för jag tyckte det var vidrigt, men ville ändå försöka hålla mig aningen lugn). Pappan sket i vilket, ryckte på axlarna och mumlade något om att pojken väl kunde göra så. Ah! Är du tokig?! Jag kan tillägga att pojken såg ut att vara 13-15 år och hade eventuellt någon mental begränsning. Jag känner inte att det gör att det är ok att ta godis med händerna. Jag kanske låter som ett as, men det är vad jag tycker. Då får man assistera pojken, eller be om en handske i butiken. Det är väl inte helt orimligt? Vad som är orimligt är att ta godis med händerna!
Jag la ner min påse och den oanvända sleven, mådde illa, och på vägen ut sa jag till kassörskan "det står folk och tar godis med händerna och det är äckligt". "Jaha", svarade hon. Då mådde jag ännu mer illa.

Jag vet om att detta inte är något nytt fenomen, och jag har en kompis som alltid säger "plocka inte lösgodis från de tre lägsta raderna, de raderna är de som blir attackerade av småbarn". Nej, jag är inte naiv, jag vet om det. Men det är vidrigt att se det.
Polkagrisar köpes hädanefter i påse.

Var på gymmet idag. Folk tittade. På mig och mitt brutala blåmärke. När jag svängde loss de fria vikterna var det till och med några tonårstjejer som pekade på mig när de inte trodde jag såg. What? Det är ett blåmärke. Jag vill inte veta hur det är att sitta i rullstol bland sådana människor. Jag frågade dock tränaren om det var någon fara att körde slut på musklerna där, "nej, det ser mest ut att ha träffat..." jag avslutade meningen åt honom "fläsket?" Ja, det var nog det han menade. Skrattade gjorde jag, skrattade gjorde han. Han undrade också vad jag gjort "satte mig på en kattbur". Rimligt.

I övrigt inte mycket att rapportera.
Fridens
/m

Blått märke

Helgen har bestått av klänningsprovning inför bröllop, lite fest, bilmeckande (pappa meckade, jag stod och tittade på), en rejäl vurpa, pizza med en riktigt bra faster och familj, inhandlande av lite julprylar, resturangbesök med familjen och ett fikabesök i lägenheten. Typ så. Imorgon är det skola igen, och jag känner att det är dags att komma igång på riktigt. Fixa böcker, planera plugg och upplägg. Och plugga såklart.
Till helgen är det sittning - examenssittning i förskott! Det kommer nog bli riktigt bra. Och om inte annat kommer det bli skönt för då har jag en sak mindre på min långa lista.

Igår gjorde jag en liten vurpa. Eller snarare en ganska rejäl. Jag stod och berättade något, gestikulerade så som jag är ganska bra på, tog ett steg bakåt och snubblade på en kattbur, tappade balansen och satte mig på buren. På vägen ner försökte jag få tag i ett bord eller stol att hålla mig i, vilket slutade med att jag smällde i armen. Tänkte inte mycket på det, men idag när jag vaknade trodde jag att jag legat och gnagt på armen hela natten (det rimligaste..) för den gjorde ont.

- Ny Bruce. Rimligt. -

/m

Grattis-dag

Kvällen har spenderats med att fira bästa Herr Ksom fyller år idag, eller igår. Onsdag. Vi gick ner på stan, drack öl (ja mitt i veckan) och snackade en väldigt massa skit. Och lite deeptalk. Vilket var fint.
Egentligen gjorde jag en liten miss, jag panik-åt min mat, panik-duschade och panik-fönade håret så hårfönen luktade bränt, för att springa och möta K. Stod där och väntade ett tag, och sen kom jag på. "Nä, dethär stämmer nog inte". Tog upp mobilen och såg att jag var 1h tidig. Bara till att gå hem igen. Jaha.

Bra där.

Förutom K:s födelsedag var det även "Innas" namnsdag - Grattis till er båda! Jag är glad att ni finns i mitt liv.

- Gammal, salongsberusad vänskap. Det är grejor det! -

/m

En tisdag

Idag var det kursintroduktion på sista kursen på programmet. Och den sämsta - ever. Läraren spatserade i godan ro in i klassrummet 1h 20min sen, och tycker inte det är nödvändigt att be om ursäkt. Nähä. Tack för det då.
Sedan stod människan och höll låda, osammanhängande, okarismatiskt och, värst av allt - på danska! Min livsgnista var inte särskilt starkt skinande när jag lämnade salen.

Efter skolan skulle jag gått och tränat, men blev medbjudan på en fika så jag satsade på det istället. Ska man strunta i gymmet, kan man lika gärna göra det ordentligt.

För övrigt har jag inte så mycket att rapportera.
Fridens
/m

Kalla vindar, varmt hjärta.

Jag vill börja med att säga - Tack för att jag har en så fin vän som Herr B!
Det slinker inte förbi ett endaste mail från honom utan att det samlas en lite (glädje/rörd) tår i ögonvrån. Jag är så glad att det finns sådana människor i mitt liv, och jag inser att det verkligen är det som ger livet guldkant och gör det värt att leva. Vad vore livet utan fina människor? Herr B, hans sköna böna - Fröken E, krassa Herr K, Fröken C, killen vars kappa inte kan hjälpa att vinden vänder, bästa föräldrarna, den förlängda familjen med en människa med det största hjärta jag mött, spa-brudarna och en väldig massa andra fina människor. Just nu är jag så tacksam och varm inombords!
Vilken skön känsla.

"Man får ta det onda med det goda".

Jag skrev om att det snackas om att det ska bli den kallaste vintern i mannaminne. Det är inte så bra, för idag när jag körde min bil fungerade inte fläkten riktigt som den skulle. Den valde att nästan enbart blåsa kalluft. Illa, illa. Det får bli en Fars dag-present till päpz. "Grattis, min bil är inte riktigt perfekt.."

Nu ska jag återgå till mitt te.
Fridens
/m

1 månad och 20 dagar

Det sägs att det ska bli den kallaste vintern på typ 100 eller 1000 år eller nåt. Kanske kallaste ever? Men ja, jag har inte tänkt så väldigt mycket på detta, för jag har tagit det med en nypa salt. Har inte trott att det kan bli så kallt. Och inte mycket kallare än vad det var för 2 år sedan, för satan vad kallt det var då! Tills jag idag, till min förskräckelse, kom på att om detta är sant kommer det bli en vinter med mycket gymnastiska övningar. Detta eftersom min bil vägrar samarbeta om det blir för kallt. Den går då ytterst sällan att öppna på förarsidan. Ibland inte någon dörr fram alls. Då är det till att klättra in genom baksätet och fram i förarsätet.
Ja, det var något som slog, som en blixt från klar himmel.
Ja, jösses. Tänk om det blir så?
Men det kan vara sista vintern med denna bilen, så jag får väl se det som något charmigt. Jag måste nog det för att stå ut.

Idag var det julmarknad - den första, och snart årliga. Hur många gånger måste man gå på något för att det ska vara årligt? När blir det årligt? Och om man missar ett år, men går nästa, är det fortfarande årligt då? Eller måste man gå sådär många år igen innan man kan kalla den för årlig? Svar på detta? Nä.
Julmarknad är trevligt för människor är så måna om att sälja saker, vilket innebär smakprovning. Högt och lågt. Anka, marmelad, sill, marsipan, mandlar, ostkaka, honung, glögg, must, korv, bröd. Ja, de dukar i stort sett upp ett färdigt julbord till en. Jag fokuserade mest på sötsakerna. Jag gillade honungen med polkasmak och givetvis marsipanen. Och enbärsmusten såklar. Men det är ju liksom underförstått.

I övrigt har jag provat en tärn-klänning i helgen. Det var lite märkligt. Men klänningen var fin, och den kanske passade. Svårt att veta när man inte har något att jämföra med. Det blir till att beställa hem en klänning i en annan storlek och se hur den sitter. Vore ju relativt pinsamt om jag står och tappar klänningen vid altaret. Jag skulle definitivt bli anklagad för att lägga beslag på uppmärksamheten.

Imorgon ska jag berätta om min fredag och mina ohyggligt fina vänner, som värmer mitt hjärta.
Peace
/m

Torsdag

En städad lägenhet är en bra lägenhet.
20.56 kom jag på att jag hade fyra minuter på mig att fixa te, diska, dammsuga och gå ut med soporna. Det var bara till att köra. Behöver jag säga att jag inte riktigt hann?  Det blev diskning och gå ut med sopor i reklampausen istället. Men strumpbyxorna är typ organiserade, kläderna jag drog ut från garderoben igår är vikna och tillbakalagda. Nöjd.

Halva dagen spenderades i skolan, helt meningslöst om jag får säga min mening. Läraren vi skulle haft var sjuk så det kom en inhoppare, som inte hade en aning om vad vi skulle göra. Ja, just det, det var ju ett examinerande moment. Kändes väldigt seriöst. Det hade gett mig mer om jag fått lösa sudoku. Men mina skådespelartalanger gick hem. Intalar mig själv att jag lät smart, för läraren lät sig imponeras och gillade mitt ämne. Och då sa jag inte ens att jag citerat henne i min uppsats.

Idag är det November.Om drygt 3 veckor är det julskyltning i byn och då är det premiär för julmust, lussebullar och pepparkakor. Om jag kan hålla mig så länge. Lussekatter brukar inte vara några problem, men julmusten. Åh, det kliar i fingrarna.

Kul att regnet from hell ser ut att vara på väg in över landet. Men vad är det jag ser?! Nej, jag tänkte väl. Det missar inte Hbg. Varför skulle det göra det? No mercy. De kanske har fel, det har ju hänt förr.

Imorgon är det avslut med kursen, vilket innebär en sjuhelsikes massa kakor. Alla ska baka! Kommer gå sockerstinn därifrån.

Ja, så gick den dagen ur mitt liv och kommer aldrig åter.
Det lät lite deppigt, men det var mer neutralt menat.
För det är ju så det ligger till.
/m