Söndag

Helgen är nu slut. Imorgon är det jobb igen. Ångest till max.
Det blev en del fotograferande i helgen, men jag känner att jag behöver sova och därför blir det bara en liten bild här.
To be continued...

- "Musca domestica", även känd som husfluga -

Peace
/m

Peta in en pinne i... näsan?

Brasan blev till näsan.
Igår tog jag mig en tur till det stora köpcentret. Och jag får säga att jag är en fantastiskt talangfull individ. Iaf när det gäller till att lyckas med saker som man skulle kunna tänka sig att inte lyckas med. Jag skulle sätta på mig solglasögonen (nej, inte inomhus - jag är inte från billesholm..) och lyckades peta in ena pinnen i näsan.
Kan man klökas i näsan? För det var den känslan jag fick.
Mindre gemytligt.

Nåväl. Jag fick tag i den där jackan jag letade efter, och det var trevligt.

Nu, till den den där historien om polotröjan.
En av mina äldsta vänner går en utbildning inom musikproduktion, ljud och ljus (något i den stilen iaf), och jobbar därför under en del arrangemang här i stan.
I veckan skulle han jobba under Benny Anderssons Orkester-konserten. En av de som jobbade med ljud och ljus skulle agera "vakt" och stå framför scenen, men innan publiken. Så som det brukar vara på konserter. Hittills inget konstigt, och inga protester från min kompis.
Detta var innan han visste att han skulle stå i en svart, långärmad polotröja eftersom konserten skulle spelas in.
Värmen var inte hans problem utan det faktum att det var en polo. Han är nämligen inte den som har särskilt tajta kläder, och absolut inget som sitter åt kring halsen. Det är slappa t-shirts eller skjortor som är uppknäppta hela vägen.
Jag kan se framför mig hur han hela konserten stod och åmade sig i tröjan och krängde med nacken.
Hans mamma illustrerade detta. Jag fick en tydlig bild framför mig.
Han hade även uttryckt att han fick stå där i en polo i fyra timmar och lyssna på schottis och var inte helt nöjd med det.

Efter konserten fick han dock träffade Benny Andersson, Helene Sjöholm, Kalle Moraeus och Tommy Körberg. Hyfsad elit inom svensk musik.

Snipp snapp snut, så var denna sagan slut.
Peace
/m

Fredag

...på håret. Klockan än nog över 00 nu, eller 24 om man så vill. Så man skulle kunna säga att det är lördag.

Idag var det kort dag på jobbet - hallelujah!
Sedan drog jag ut en sväng på landet för idag kom mamma och pappa hem från Marmaris. Bruna, alldeles för bruna för att det ska vara hälsosamt att vara i samma rum som dem om man vill gå därifrån med en känsla av att man inte är blek.
I jämförelse med dem är jag blek.
Men jag tjänar pengar. För jag är enbart inne på dagarna, och sliter, på mitt jobb.
Mest troligt kommer det bli ännu en körig vecka. Jag hoppas mest på att foten håller.
Den känns nämligen väldigt trasig. Jag försöker att inte halta, men ibland vill jag bara hoppa på ett ben. What to do? Gilla läget, antar jag. Eller kanske inte gilla det, så långt behöver jag inte gå. Men jag får nog se till att inser hur situationen ser ut och låta den vara så.

Nu är det hög tid för lite sömn. Efter lite läsning givetvis.
Det är en fröjd att läsa nu, det känns så avslappnande och rätt. "Gött e de´!", som jag och Fröken M brukar säga.

Imorgon ska jag berätta en historia om en polotröja.

Peace
/m

Torsdag

Idag har jag varit lite surmulen, som det så fint heter. Bara sådär allmänt. Och bättre blev det inte när jag slog foten in något som var hårdare än hårdast och trodde att jag hade brutit foten. Satan i gatan! Smärtbarrometern mätte det till 4 av 5 kryckor.
Nu har jag diagnostiserat mig själv med "ännu en spricka i fotskrället" och struntar i att gå till läkaren med det. Just nu iaf.
Har inte tid att gå iväg med det, så ger det några dagar innan jag eventuellt inte kan ignorera smärtan längre.
Det var inte sådär optimalt att det hände på jobbet. Det finns liksom inte att välja på där. Det är bara till att jobba på.

Och sedan har jag inte velat ringa mamma och gnälla om det, som jag egentligen ville. Hon är nämligen i utlandet några timmar till innan hon och pappa lämnar det för att återkomma till Sverige.

Uh, ibland vill man bara vara det där barnet som någon tar hand om när man slår sig..
Nåväl.

That's it.
Peace
/m

Onsdag

På något sätt så går dagarna. Och jag känner mig onekligen tröttare och tröttare.
För ungefär en timme sedan slog jag i huvudet. Hårt som tusan. Gjorde en klassiker och felbedömde avståndet mellan mitt huvud och dörrkarmen. Pang!
Och sen satte jag mig ner på golvet och muttrade.

Imorgon är det jobb. Och det ser ut att bli jobb på fredag också.
Sedan är jag ledig i två dagar.
Då behöver jag inte hålla koll på mobilen. Idag hade jag 4 minuter på mig att bekräfta morgondagens arbetspass. Fick sms 12.56 och svar skulle vara inne senast 13.00. Rimligt.

Imorgon drar dessutom festivalen här i stan igång. Sådär pepp på trafik-kaos och dreggiga männsikor. Men också pepp inför att staden lever upp och att många olika människor surrar runt på stan.

That's it.
Peace
/m

Tisdag

Ännu en dag på jobbet avklarad.
Roligast, och mest bisarra, på hela dagen var när jag körde hem. En annan tjej från jobbet åkte med. Samtidigt som jag körde in i den stora rondellen körde en lastbil också in. Tjejen fick panik och skrek "jag vill inte dööö" och satte upp händerna för ansiktet. Jag höll mig för skratt.

Nu ser jag att den gamla klassikern "Torque" går på TV. Själv ska jag gå och lägga mig. Men, jag ser att en av killarna i filmen är han som numera är läkare i "Off the map". Inte hade jag ett minne av att jag sett honom i n¨gon film innan jag såg honom i serien. Men tydligen.
Kan tillägga att jag inte har mc-kort men har alltid varit svag för tanken på det. Men jag kan dock notera att de hojarna de kör i filmen ej skulle klara av den ökenfärden de precis gjorde. Actionfilmer utan verklighetsförankring ftw!

Dagens asgarv inträffade när jag lät mig övertalas av Fröken L och slog över till "Allsång på Skansen" och Eric Saade kom ut på scen. Hahaha, hur såg han ut egentligen? Överstylad från topp till tå. Vilken toffs.
Så jag skrattade ut högt och hjärtigt i lägenheten.
Sedan ringde jag syrran och frågade om hon såg det, det gjorde hon. Och hon hade också noterat den något överstylade tonårs-favoriten.

Såg nu att skådespelaren från "Crazy/Beautiful" också är med i denna topprulle.
Det var det.
Peace
/m

Monday

Ja, ännu en ny vecka påbörjad.
Började veckan med att jobba.
(Har fanns nyligen ett stort stycke om vad jag gjorde efter jobbet, men det var ju bara för jäkla tråkigt - så det åkte bort)

För övrigt är jobbet är betydligt trevligare när jag jobbar ihop med Fröken M. Även om det inte blir så särskilt mycket snack är det betydligt mer gemytligt.

Utöver detta har jag inte mycket att tillföra.
Och Jakob, grattis på namnsdagen!

Peace
/m

Cinderella

Imorgon är det jobb som gäller.
Trötta mig.
Det är bara till att ladda upp inför eventuellt 2,5 veckors gediget jobbande. Jaja, jobba måste man och sånt. Men detta är inte mitt drömjobb. Och jag går 2 mil om dagen - låt mig gnälla.

För övrigt tror jag att jag är på ganska dåligt humör just nu.
Aningen oklart varför.

Kanske för att jag är trött, kanske för att saker inte går som jag önskar.
Kanske för att jag är stressad.
Oavsett så är det ingen trevlig känsla.

Ska gå och lägga mig tidigt ikväll för att undvika ett ännu sämre humör imorgon. Hoppas på att få sova inatt.
Många av de senaste nätterna har jag inte riktigt fått den sömn jag behöver. Mardrömmarna avlöser varandra i ett. Inte sådär väldigt behagligt.

Nu slänger jag in handduken.
Imorgon efter jobb borde jag städa. Återstår att se hur mycket ork och lust det finns då. Städade trots allt huset i 5h i helgen. Skura, diska, moppa och allt. Askungen månne?

Det var det.
Peace
/m

Som spön i backen

Nu står inläggen som spön i backen här.
Jag är nu hemkommen från "Rönne river race" och bröllopet mellan Daniel och Emelie.

River race var fett. Många tokstollar i gummibåtar, piratskepp och en kille i grisdräkt som tog sig fram sittandes i en badring. Att han inte sjönk är för mig ett under.
Men det var underhållning på hög nivå må jag säga.

Bröllopet var fint, men givetvis jobbigt.
Det är en otrolig glädje att få se fina vänner så strålande glada och vackra och kyssa varandra som om de är tokkära. Men det är också jobbigt att sitta i en kyrka, själv, och se alla par runt omkring och särskilt det lyckligaste paret (eventuellt) av dem alla framme vid altaret.
Det gör en påmind om att jag för tillfället inte har någon att dela livet
med. Och det kan vara påfrestande att bli påmind om det.
Men stort grattis till Danne och Em!

Bildkavalkad comming up!

- S/S Greta var med och race:ade -

- Killen i grisdräkt. Fantastisk! -

- Ett gäng "farkoster" -

- De två piratskeppen -

- Och slutligen, brudbuketten -
(Vet inte hur paret förhåller sig till foton ute på internet, väljer därför att visa blommorna. Enkla, klassiska och vackra)


Peace
/m

Känsligt ämne

Det var tydligen känsligt att skriva om Norge.
Liknande dåd har hänt i andra länder (motivet oklart) de senaste månaderna också. Pakistan, Marakkech och Nigeria exempelvis. Tror deras invånare tyckte det var lika bull som norrmännen tycker.

Jag ville helt enkelt bara uttrycka min frustration över folks jävla användning av fb och statusfältet där. Givetvis får man sörja och tycka det är tragiskt. Men det är lite som när någon dör, då är alla plötsligt bästa vänner med den människan och kände honom/henne sååå väl. Och detta måste givetvis uppmärksammas. Men va fan, jag ska väl skita i att säga något.
Det verkar man nämligen inte få göra när hemskheter har hänt.

"Antisocial individ" och "extrem, extrem människa" beskrivs gärningsmannen som av experter i Nyhetsmorgon. Jodå, något kan man nog tänka sig inte stämmer.
De har gått ut med hans namn och informationen att han finns på fb. Kunde inte stilla min nyfikenhet på annat sätt än att gå in och kolla. Han hade 6 vänner. Kan tänka mig att han eventuellt hade fler igår. Men det är enbart spekulationer.
Skönt att folk tar avstånd från en sådan människa.


Nu drar jag mest troligt iväg för att kolla på ett gäng som ska paddla lite på rönne å i gummibåtar. Härligt med lite kontrast!

Sedan drar jag på bröllop.
Danne och Emelie ska gifta sig idag, hurra, hurra, hurra!

Peace
/m

All around the world

Jag tycker det som har hänt i Norge är hemskt, det gör jag verkligen.
Och missförstå mig rätt nu, men varför är just den händelsen så hemsk? Varför känner var och varann ett behov att uttrycka på sin fb-status hur synd det är om de i Norge, och hur mycket de tänker på dem?
Givetvis önskar jag inte Norge det som har hänt, och jag tycker det är otroligt tråkigt och tragiskt. Men det är inte mer synd om Norge än om andra länder.
Japan, Usa, Thailand och alla de andra länder som drabbats av stora naturkatastrofer. Eller de länder som lider av krig.

Skulle kunna vara så att det är lite synd om dem också.
Såg inte många skrev om tågolyckan i Indien där fler dog än vad som hittills dött i Norge.
Eller det kanske bara är jag.
Som är duktig och tycker att det är lika synd om alla..

Det var det. Imorgon kanske jag skriver om kvällens umgänge med trevligt folk.
Och om ett bröllop jag ska på.

Peace
/m

Kvällsrapport

Och så var kvällen kommen. Jag är toktrött. Och mår inte tipptopp direkt. Jag känner att en viss förkylning försöker tränga sig på. Jag har därför manat mig själv att ta kampen. Nyss gjorde jag te, med hopp om att detta ska hjälpa. Jag har också ett glas c-vitamin som står och väntar på mig.
Jag vet vem jag hejar på - gör du?

- Denna sitter på min kyl, och ger, enligt mig, en ganska rättvis bild av min fina familj -

Nu ska jag nog unna mig en titt på "Sleepy Hollow" medan jag dricker mitt te, sedan blir det läsning i sängen. Upp i ottan för att jobba.

Peace
/m

Förmiddagsrapport

Jag avlägger härmed förmiddagsrapport.
Det är nämligen så att jag är på relativt dåligt humör. Piss.

Dels är jag fortfarande sur över hur det gick igår.
Dels är jag ännu surare över att jag igår läste ett mail som beskrev att det denna veckan inte blir något jobb utan att "vi skulle vila oss inför nästa vecka då det drar igång". Idag fick jag ett sms om att jag ska jobba imorgon. För i h*lvete!
Just idag är jag inte så glad gentemot mina arbetsgivare. Men jag vet om att det är så det kan vara, och det är väl bara till att acceptera läget. Men gilla det? Nej, det sitter för långt in.

Jag hade planerat att åka ut till mina föräldrar, sova över där för att sedan ha ett litet "grillgille" där imorgon eftersom jag då är herre på täppan där ute.
Det blir till att åka dit med saker idag, åka tillbaka ikväll för att gå upp och jobba imorgon och sedan bege sig ut där igen efter jobb.
Jovisst, jag måste inte åka ut idag men det hade varit trevligt att önska mina föräldrar en trevlig resa eftersom de ska bort ett par dagar.

Slår vad som att solen dessutom kommer skina med all sin glans imorgon eftersom jag ska jobba. Enbart positiva tankar idag...

Jag har nu avlaggt förmiddagsrapport som enbart bestod av gnäll - mycket nöje till er!
Och som jag hade sagt om det varit jul (allt enligt Peter Haber i "Tomten är far till alla barnen") "God jävla jul i dethär jävla huset!", men nu säger jag inte det - för det är ju inte jul.

Peace
/m

D-day

Dagen är kommen.
Layouten är ändrad. Och jag tyckte det var tämligen jobbigt faktiskt.
Jag lider nämligen av ganska kraftig separationsångest och tycker därför det kan vara jobbigt att lämna saker, ändra saker o.s.v. Och designen som jag hade var, även om den inte var den hetaste (och vad är det som säger att denna nya är det?), trots det den första blogg-layouten jag haft. Men nu var det dags att gå vidare.

Jag ska också rätta mig själv.
Jag sa att jag och min syster uträttat ett ärende tillsammans. Det var vid ett av hennes tidigare besök i denna staden. Vi har alltså inte gjort något tillsammans på hennes visit. Och idag åkte hon hem. Det var lika sorgligt som det brukar vara.

Idag var dessutom en stor dag för mig, som inte alls gick som jag önskat. Min syster skulle följt med mig för att uträtta ett ärende, men det körde ihop sig och hon kunde inte följa med. Det fanns såklart inget att göra åt det, men jag önskar verkligen att hon hade kunnat vara med. Jag hade behövt henne där.
Hur som helst, så kan man nog säga att det sket sig och jag har ingen lust att gå vidare med det.
Kryptiskt och drygt.

Nåväl.
Det får räcka så.

- Bild från igår. Kul i Juli i gult med ofrivillig kameraeffekt som jag inte tyckte illa om -

Peace
/m

3 x M

Idag har jag varit på "viskan" med Malin, Martin och Malins föräldrar som var mycket trevliga. Hennes pappa påminnde till viss del om min egen pappa. Han berättade historier och verkade vara något av en fixare han också. Men jag har svårt att se att han kan vara bättre på att fixa saker än min pappa. I mina ögon är min pappa bäst! Han är helt enkelt bäst pappa för mig.

Ikväll stack jag, Malin och Martin till "Kul i Juli" i Kärnanparken och det var ganska trevligt. Lite långdraget när alla artister än en gång skulle gå in och köra vars ett avslutningsnummer. Men med lite god kycklingsallad, ballerinakex och snicksnack så blev det en mycket trevlig kväll.

Imorgon är en stor dag. Det återstår att se hur det går.

Och imorgon åker min syster tillbaka till den stora staden. Jag är ledsen för att hon och jag inte umgåtts något alls på egen hand. Det är synd eftersom det aldrig händer. Men hon är väldigt upptagen. Eller jo, vi gick och köpte en bok tillsammans som vi skulle ge till han som tog lärarexamen. Men det var det.
Jag vet inte vad min roll i min familj är längre.

- Idag hittade jag fem fyrklöver på Viskängen -
(Bild lånad av Malin S)

Kommer jag att få tur nu, inom 5 olika områden?
Inte mig emot.

Peace
/m

Hörlurslack

Skit i mikrofonkåt, jag är hörlurslack. Blev sur som ättika när jag begav mig ut på kvällspromenad. Mina hörlurar är sönder. Perfekt. Förra sömmaren gick spelaren sönder, denna sommaren går hörlurarna sönder. Och jag gillar verkligen de lurarna.
Anser mig vara en smula musikalisk och det var därför ganska påfrestande när enbart den ena luren fungerade och en del stämmor och komp försvann i låtarna.
"Röv" var en av mina första tankar.
Men jag gick ändå. Skulle bara ta en liten runda, men märkte att jag hade så mycket i huvudet att jag behövde en längre runda, och rätt som det var hade jag varit ute i mer än 1h. Men vad är tanken att man ska göra när man kommer hem? Alla grubblerier man ältat under promenaden finns ju kvar i huvudet när man kommer hem. Vore det inte rimligare om man kunde lägga av dem när promenaden är slut?
Vore mycket rimligare.

Blev inte enbart lack över att lurarna gått sönder, blev också ytters frustrerad när min kropp påminde mig om varför jag kan känna ett stark avsky gentemot den. Den gör absolut inte som jag vill.

Det luktare syren eller jasmin i stora delar av staden, och det var gemytligt. Vid en liten ICA-butik såg jag Jultomten himself i civila kläder. Precis så som jag tänkt mig att hans civila kläder ska se ut. En brun kofta. Han kom cyklandes, och bäst var det när han gjorde det berömda "knycket" för att komma upp på trottoaren. Heja tomten.

Förra veckan skrev jag för övrigt in i min kalender när det är dags att köpa mossa till adventlsjusstaken.

- Bjöd brudarna på paj igår, fint ska det va'!-

- En ros i ett glas i ett fönster i en lägenhet -

Peace
/m

Cliffhanger uppklaras

Ja, håll i hatten, nu är det äntligen dags för upplösningen av den otroliga cliffhangern (som mest troligt inte kan vara med medioker än såhär).

Tåget igår gick inte riktigt som planerat och jag hade därför lite tid att "slå ihjäl" (varför detta uttryck egentligen? känns inte rimligt). Jag drygare ut promenaden till tåget genom att gå förbi några skyltfönster och gå och titta på folk. Detta gjorde att jag fick se följande:
1. En tekanna i ett skylfönster som såg ut som en noshörning. Jag har sett ett gäng ugly ass-tekannor i mina dagar men den tog priset.
2. En kille som plockade upp en iller (yes, levande) ur fickan, med koppel på.
3. Ytterligare en kille som letade pantflaskor på centralen, iförd "Landstinget Skåne"-kläder, varpå jag ställde frågan om han rymt från sjukhuset eller hur det egentligen stod till där.

På tåget gav jag sedan tågkonduktören en känga när han sa "trevlig dag" när klockan hade passerat 18 och jag då ansåg att dagen var förbi. Han hörde mitt utlägg och kontrade med att säga "ha nu en trevlig Kväll" när vi gick av tåget.
Jag visade ingen vidare uppskattning på det.

Senare på kvällen löste jag min första sms-biljett ever.
Moment.

Ikväll har en hel drös med fina människor förgyllt min lägenhet. Stor uppskattning!
Vi pratade om den första killen, den unga killen, den knäppa killen och gay-tjejerna. På ett ungefär. Kvällen avslutades med att se ett gäng mindre bra straffar slagna i en VM-final.
Sedan åkte de hem, och jag längtar redan efter nästa gång. Fina människor som sagt!

Peace
/m

Fredag, Lördag, Söndag

Det är söndag idag.
Det betyder att jag ska försöka minnas vad jag gjort de två dagar jag inte skrivit.
Kan det vara så att detta forum endast finns till för att jag ska ha någorlunda koll på vad jag gör med mitt liv? Och för att jag ska minnas dagarna?
Kan mycket väl vara så.

Jag gör ett försök.
Fredag
- En tur till det stora shoppingcentrumet (heter det centrumet eller centret? Båda orden existerar, men vilket använder man när? Jobbigt.), där jag kändisspottade - Maria Montazami, och hängde i skobutiken och pratade med en vän.
Vidare ut till landet för att tillbringa fredagskvällen med att städa huset. Spexigt värre.

Lördag
En tur till "Klippans yllefabrik" för att införskaffa present till Faster Janet som fyllt (?) 50 och skulle ha kalas. Själv stod jag över kalaset och drog till Rydebäck där bästa Steven Gerrard (nästan iaf) stod för hus, grill, sittplatser, musikanläggning och en ny favorit för min del. Nämligen Ozzy "Grisen" Gerrard, en gigantisk rottweiler som givetvis tog en plats i mitt hjärta. Och ganska väntat smälte jag som en glass i solen när han skulle visa mig sina skills för att få en tomat.
Det blev mat, dricka, allsång, dans på stolar och ett gigantiskt dricksglas med Baileys innan det var dags att åka buss (?!), ja jag åkte buss - när hände det senast?, in till stan.
Det vandrades runt på ett par uteställen, eller egentligen mest utanför, solglasögon gick sönder och gamla vänner sprangs på.
När mina vänner ställde sig i kön till utestället jag inte hade feeling för, och som kostade mer än min budget hade utrymme för, bestämde jag mig för att det var dags att gå hem.
Då var det tydligen efterfest i Rydebäck. Det tog lång tid att komma ur det, och det slutade med att jag fick finta dem och säga att jag skulle åka med, de satte sig i taxin och sedan vände jag på klacken och gick. En lättnad att vakna som människa idag.

Söndag
Har hittills spenderats med "Avatar" i dvd:n, och nu ska jag springa en runda med dammsugaren och baka lite. För snart kommer fina flickor från änglastaden hit. Och jag borde äta något innan också. Vilket gör att jag nu är sen. As usual.

Lämnar med en cliffhanger - igår såg jag tre spexiga saker när jag väntade på tåget som var försenat när vi skulle till "grillgillet".
More to come...

Peace
/m

Flugornas herre

Fröken M hade stegräknare på sig idag när vi jobbade. Det resulterade i 26525 steg. Jodå, så att. Det ger mig härmed all rätt i världen att gnälla över ömma fötter. Om man räknar genomsnitt för så det antalet steg skulle det göra att jag går strax under 2 mil om dagen på jobb.
Jag tror dessutom att det kan vara så att jag hann med en eller två rundor mer än vad M gjorde. Vilket plusar på det hela lite.

Ikväll var min syster och hennes herre inne och hälsade på mig.
Jag bakade en kaka. Det är trevligt att få baka. Jag saknar det. Inte lika spännande att baka när man bor själv. Leder dessutom lätt till en lätt viktuppgång. Inte optimalt.

Igår fick jag en blodsocker-dipp och blev brutalt hungrig när jag var på väg hem från stan. Jag bestämde mig därmed för att köpa en sådan där "micropaj" för att jag skulle få i mig mat snabbt. Gick hem, värmde pajen, satte mig och lassade in. Föga visste jag att jag skulle få en känsla av att pajen innehöll syra. Den var aningen för varm och den kändes som att hela gommen upplöstes. Köttet försvann. Gick inget vidare att äta något efter det.
Fy fan.

Vill också tillägga att jag känner ett stark avsky gentemot bananflugor. Ett gäng sådana cirkulerar just nu i min lägenhet och jag kommer därför fortsätta kvällen med att googla på lämpliga metoder att utrota dessa. Min tillfälliga lösning är vatten, diskmedel och saft i en go blandning.
Hoppas på tillfredsställande resultat.

- Kladdkaka med marabou daim, jadå! -

Nu: Google!
Peace
/m

Sleeping beauty

Jag visste att jag var trött och att jag hade lite sömn att ta igen.
Igår somnade jag innan klockan 19 och vaknade 11 idag. Sick!
Jag sov i 16h. Trött är bara förnamnet.
Men jag tror att jag börjar komma i fas nu.

Idag blev det inget jobb, och det regnar. Sådär kul.
Eller ja, jag hade "jouren" i morse. Dvs, jag var reserv, och då är det meningen att man ska ha telefonen nära så att man kan svara om de ringer runt 6-7 tiden så att man kan hoppa in.
Det ringde inte. Vilket gör att jag inte tjänar några pengar idag, men jag kan ägna dagen åt att försöka bli människa.

Återstår att se om det blir jobb imorgon. Underbart att inte ha ett schema..

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Har ett ärende på stan, men då måste jag palla mig iväg. Men antar att jag får göra det. Duscha vore ngo en god idé för att förtsätta det där med att bli människa. Kvällen kanske borde ägnas åt promenad, en joggingtur eller bjuda hit systern och hennes grabb.

Tål att funderas på.
Peace
/m

Mal & Mygg

Jag har nu lagt över bilderna från helgen. Det kommer eventuellt upp så småningom, men inte just nu.
Nyss flög den största myggan jag sett in i min lägenhet och nu hittar jag den inte. Jag ser inte fram emot att ha den i mitt sovrum inatt. Kommer vara tömd på blod imorgon. Så tack för denna tiden, hoppas ni känner att jag bidragit med något.
Rubrik i tidningen;
"Kvinna hittat död i sin lägenhet - ihjälsugen av mygga".
Otippat.

Idag var det jobb, imorgon är det jobb. Sen vet jag inte hur det ser ut.
När jag kom gående på jobb idag frågade en av killarna hur det var med mig. Han sa att jag såg ledsen ut, han såg det i mina ögon. Han sa också att min själ varit mycket gladare förra veckan. Kort och gott kan man väl säga att jag gått och grubblat mycket idag när jag jobbat.

När jag var på väg till lägenheten igår gick en kille bakom mig och pratade i telefon. Han berättade om en något pinsam händelse han var med om i helgen. Han hade tydligen kommit gående på ett uteställe/uteservering och hans polare hade sett honom, vinkat och skrikit så folk vände sig om. Och givetvis, som killen beskrev det, han gjorde en "Anja Pärsson". Han trillade, landade på mage och kasade fram som en säl. Precis som Anja gör när hon gått i mål/vunnit. Jag kunde inte låta bli utan vände mig om och log mot honom för att visa min uppskattning för att jag också fick höra historien.

Glassbilen kom idag. Det ekar mellan husen och det betyder numera - snygging på gatan!
Killen som kör glassbilen är ett snyggo.
Förra veckan kom jag gående när glassbilen stod på gatan och bestämde mig för att gå fram och kolla. Jag trodde nämligen att man kunde köpa glass styckvis. Det kunde man inte, men vad gjorde det. Killen var ju söt som socker.

Nu ska jag se om jag har något myggmedel hemma, och isf smörja in varenda centimeter för att undvika det fruktansvärda ödet.

Och just det, malen. Kolla in bilden nedan, det är crazey. Någon slags mal som satt på väggen till den numera röda stugan med vita knutar. Ser ut som en avbruten pinne.

- "Knasten"-

Peace
/m

Feelings

Min själ gör ont. Det värker inuti mig.

Igår var en lång och turbulent dag, och framför allt - kväll.
Det där jag skrev om att vara duktig. Jag var duktig. Men jag försökte också stå på mig. Och ett tag struntade jag i att vara social. Jag orkade inte.
Efter resturangbesöket gick vi tillbaka till lägenheten. Alla satte sig i vardagsrummet för att prata och dricka. Jag tog en öl, gick ut på balkongen och stod och hängde över räcket. Nöjd med att vara själv.
Senare fylldes balkongen på med människor, men det var de bästa möjliga.

Jag är väldigt glad och tacksam för mina vänner. Och jag försöker säga det till dem.
Men gårdagen blev en besvikelse. Jag vill inte låta som en snorunge som vill ha uppmärksamhet. Men lite hänsyn och respekt tycker jag att jag förtjänar.
Jag är lojal. Men vad får jag för det?
Besvikelse och nätter med panik och ångest.

Jag vet inte om jag är redo att i detalj skriva vad det var som hände igår, och jag vet inte om jag kommer göra det. Men inte just nu. Det gör för ont.

Men kvällen var inte enbart jobbig. Jag tycker väldigt mycket om att träffa de gamla grabbarna från byn. Vi hade många goa skratt tillsammans och mycket härlig allsång.

Givetvis slog jag mig under lekarna. Av 27 personer som hoppade säck var jag den enda som trillade, och det kändes som att jag krossade knäskålarna. Onödigt.
Sedan slog jag i benet i en äcklig träkant på resturangen, vilket ledde till smärta. Även det onödigt.

Highlighten var nog annars när jag skulle ta mig en titt i flaskan.
Jag hade nämligen lyxat till det med de nya "Urban" och "Jungel"-cidern. De som sett flaskorna vet att dessa är prydda med färgad plastfilm och att det därför inte går att se hur mycket som är kvar i flaskan. Så jag tittade ner i flaskan för att kontrollera. Vilket gick bra.
Fram till det att jag tog en ny flaska utan plastfilm och glömde bort det. Förde den alltså till ögat för att titta och chockad är nog en underdrift av vad jag blev när cidern flödade. In i ögat, ner över ansiktet, täckte linnet för att sedan göra en ganska imponerande pöl på golvet.
Hela detta senario följt av en skrattkavalkad, ledd av mig. Jag kunde inte sluta skratta.
Efter ett tag slutade de andra i rummet att skratta, för att sedan börja igen när de insåg att jag inte kunde sluta skratta.
Typiskt mig.

Sedan sjöng och skrek jag mig så hes att bartendern tyckte synd om mig och gav mig en klapp på kinden när jag bad om vatten med svaret "det låter som att du kan behöva det". Jo, tack! Jag kunde knappt göra mig hörd.

Imorgon ska jag jobba. Och jag vill verkligen inte.
Men det "måste man" ju.

Slänger in handduken.
Peace
/m

Long nights

- anspelar på en låt från gårdagens film, men är en passande titel på detta inlägg.

Igår hade grannarna övergått från Metallica och sjöng Europe istället. "Carrie" ekade mellan huset, men det gjorde inte så mycket.
Desto mer irriterad var jag på närmsta grannen som spelade skitmusik långt in på natten.

Nattens som gick var alldeles för jobbig.
Mardrömmarna avlöste varandra i ett, värre än någonsin. Jag vet att det är en bieffekt av några små piller som ska hjälpa mot vissa krämpor. Men inte fan är det roligare för det.
Det har passerat ett gäng andra nätter med mardrömmar också, som rubbat min sömn alldeles för mycket. Men inatt var det inte alls kul att ligga i min säng, försöka sova och vara jag.
Ni vet, sådana där drömmar när man vaknar och hyperventilerar och pulsen är skyhög? Så vaknade jag 4 gånger. Det känns som att första drömmen varade hela natten, för det är ju så det känns. En dröm känns oändlig fastän allt utspelar sig under väldigt kort tid.
Efter detta följde 3 likadana uppvaknande.
Sedan gav jag upp, pallade mig upp ur sängen alldeles för tidigt med alldeles för lite sömn bakom mig. Satte mig vid datorn och insåg att dagen inte känns jättebra.

Men dagen idag är "viktig". Inte för mig direkt, men för andra människor. Och jag ska ju behaga dessa. För det är väl min funktion, eller hur var det?
Varför kan jag inte bara skita i att vara "Fröken duktig" och säga till alla att jag mår skit, är på pissigt humör, inte har sovit på grund av nya mediciner som jag motsatte mig från första början? Och förklara att jag därför inte kommer medverka i lekarna, utan öppna första ölen och sedan inte vara utan en flaksa/ett glas i handen resten av dagen.
Mina muttringar ska få frikort hela kvällen och passera.

Men så kan "man" ju inte göra.
Jävla "Das man -Heidegger". Eller? Jo, eventuellt.

Så istället sitter jag här nu, när jag egentligen håller på att prova kläder. Borde bestämma tid med balkongkillen som ska med idag och ta den där duschen (han ska altså med till stället med lekar, inte duscha. Det vore ytterst opassande, och väldigt (här söker jag ett ord jag har på tungan, men inte får fram - lysande bloggerska..) ja, whatever. Inte bra.).
Här sitter jag och är trött, med mörka ringar under ögonen, finnar i ansiktet av veckans stress och försöker lyssna på spellistan "Det svänger ju!" för att få lite feeling.
Går åt helvete med det.
Feelingen är trötthet och nervositet.

Nervositeten att jag ikväll kommer få ett bryt av trötthet och av den förväntade entusiasmen, trevligheten och skojigheterna som jag brukar yttra.

Jag har insett att jag faktiskt inte berättat för någon vän vad jag går igenom just nu. Jag pratar inte om det.
Är det för att det inte finns någon att berätta för? Är det för att jag inte vill att någon ska veta? Är det för att jag inte vill berätta? Eller är det för att jag inte litar på människor?
Jag vet-i-fan. Rent ut sagt.
Borde man berätta?

Trött på att bära saker själv, men också trött på att människors syn förändras drastiskt på grund av något som jag inte vill ska vara centralt. Men som jag mest troligt borde acceptera är just centralt.

Jag hade visst en del på mitt hjärta idag som jag behövde ventilera.
Men det har ändå varit så mycket snack om vardagliga saker på senaste. Jobb, skoskav, städning, regn, jordgubbar och annat tråk.
Boom - allvar!

Nu ska jag ta den där duschen. Jag är nämligen sen nu. Men orkar inte stressa. Kan bli körigt.

Peace
/m

In i vildmarken

Filmen blev "Into the wild". Jag hade nästan glömt bort varför jag gillar den så mycket. Det är en fin film med spännande karaktärer. Och det faktum att filmmusiken med Eddie Vedder är lysande gör inte saken sämre. Society är helt strålande, men hela filmen kompletteras så väl av hans musik. Underbart!
Men det är en jobbig film att se. Eller idag var det så. För idag kom den åt något hos mig som jag inte riktigt var beredd på.
Men som sagt, jag tycker om den - mycket.

- Emil Hirsch i en superb tolkning -

http://www.youtube.com/watch?v=ouANEo2w0Pg
- Den exelenta musiken -


Så ett par citat från filmen

"I read somewhere... how important it is in life not necessarily to be strong... but to feel strong".
" Happiness only real when shared".
"Henceforth will learn to accept my errors, however great they be..."
Tänkvärt.

Peace
/m

Niente sex appeal

Idag har det regnat. En hel del. Efter jobbet skulle jag gå ner till torget och köpa lite frukt. Ett problem dock - jag tog ut mig lite för hårt på jobbet och mina armar var helt döda, vilket innebar problem med att orka bära på ett paraply. Ingen regnjacka finns i mina ägor, men en regnponcho finns. Så jag drog på mig den och tyckte att det var en bra idé.
Jo, om man vill vara lite het som en isglass är det skitbra..
Det var inte särskilt tröstande när jag såg en dam i 70 årsåldern nere på torget iförd en liknande regnponcho. Tveksamt om den kommer användas igen. Men jag slapp gå runt med ett paraply iaf.
Vet nu hur "hur-fan-ser-du-ut?"-blicken ser ut. Har aldrig sett en mer talande blick än den jag fick av killen i backen. Han föraktade mig och min poncho.


Tror bestämt att jag ska bege mig till köket nu och rensa jordgubbar och vispa lite grädde till det. Sedan blir det eventuellt soffläge.
Har galet ont i mina händer, handleder och knän efter veckans jobb. Jag är värd att göra absolut ingenting ikväll. Eller möjligtvis läsa lite eller välja ut en go film att kolla på.

- Koppar i kök -

- Överraskade mamma med en av hennes favoritkrämer i veckan -

Peace
/m

Balkong - på en onsdag?!

Ikväll hängde jag med en bra kompis. En av de bästa.
Vi hade balkonghäng med kuddar, filtar, drack läskeblask i glasflaskor, åt vattenmelon och annat gott. Satt och pratade om allt möjligt. Det blev en riktigt bra kväll. Jag gillar't.


För övrigt har dagen inte bjudit på annat än jobb.
Så mycket har jag att tillföra idag.

Till helgen blir det till att träffa en massa härliga - woho! Bland annat ska min balkongvän med. Också något att gilla.

Nu ska jag vara uppe så länge jag orkar och vill, jag ska nämligen inte jobba imorgon. Ska istället försöka få lite saker gjorda. Funderar på att städa huset, så det är gjort. Men då har jag en del andra saker som också behöver ordnas. Hinner jag? Är det onödigt att åka fram och tillbaka? Klart det är, men samtidigt blir det stressigt att hinna med det i helgen.
Tål att funderas på.

Peace
/m

Stök i kök

Insåg att jag fortfarande inte ändrat layouten. Det får bli en annan gång.

Idag jobbade jag, dvs jag var hemma strax innan 17. Planen var att jag skulle göra sallad som jag skulle ha till middag, och göra extra så jag har till imorgon också. Och visst, det gjorde jag. Sen skulle jag sitta ner och ta det lugnt. Gick sådär. Lägenheten är nu städad, soporna är ute, tidningarna är slängda, disken är borta (inte gömd, utan diskad och insatt i diverse skåp) och jag är nyduschad.
Vet inte om det klassas som damp eller tvångssyndrom, men något är det.
Varför är jag oförmögen att bara ta det lugnt när jag planerat det?
Min tanke blev därför att jag imorgon kan ta det jättelugnt istället eftersom jag inte behöver göra mat ens. Matlådor till jobbet gjorde jag nämligen igår så det räcker hela veckan.

Det gick också sådär. Redan ikväll skickade jag iväg ett meddelande till Herr K och frågade om han ville ta en promenad eller rent av äta lite melon imorgon.

Jag försöker just nu att inte använda några stylingprodukter i håret eller föna/"platta" det. Jag har fått för mig att mitt hår är slitet/mättat och att det därför kan vara bra. Det är skönt. Otroligt härligt att gå ut ur duschen och vara klar. Inget fönande som tar ork och tid. Härligt! Nackdelen är väl att håret blir så halt av inpackningar och balsam så det är svårt att få det att stanna uppe när jag jobbar. Det kan jag ta, tror jag.

Funderar på att klippa av det. Vet ej om det är långt eller kort hår som är min grej.

Suger lite på den karamellen.

- Paprika till sallad -

Peace
/m

Bert rimmar på...

Det är kvavt. Det har det varit flera dagar nu. Försöker vädra ur lägenheten nu på kvällen. Och visst, luften är sval ute och det är skönt. Men mina golv är fuktiga.
Jag kommer verkligen inte moppa golven när vädret är såhär, de skulle aldrig torka.
Skönt att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag inte moppar golven.
Fint!

Ikväll äter jag vattenmelon igen. Det kommer jag göra hela veckan. Jag klagar inte.

Idag tog jag eventuellt ut mig lite. Först jobb hela dagen och gå oavbrutet, för att sedan åka hem, duscha och bege mig ner på stan för att ordna lite ärenden, handla på vägen hem och sedan laga mat för hela vckan. Detta så att jag kan ta det lugnt senare i veckan och redan ha ordnat ärenden. Nu tror jag att jag behöver två nya knäleder, fi fän - de är helt slut.

Gillar förresten att The Ark gör reklam för "panta mera", det livar upp livet.

Klockan är inte ens 22 och jag funderar på att gå och lägga mig. Jag har en lång dag på jobbet imorgon också. Eller ja, som det ser ut har jag det hela veckan. Jag försöker motivera mig med att jag någon gång i framtiden kommer att få lön för arbetet.

Är det bara jag eller ser killen och tjejen som flörtar med varandra i Max's "crunchy nacho"-reklam ut att vara syskon? Lite udda må jag tycka.
För övrigt mötte jag Lill-Erik när jag var på väg hem från affren. Han hade inte åldrats en dag. Är det därför han kallas just Lill-Erik? Nu var det givetvis inte "den" Lill-Erik, men ack så likt. Gammla hederliga Bert, det var tider det.

- Killen jag mötte hade ingen sådan hatt, lite synd kan jag tycka -

Nu ska jag sätta i mig resten av vattenmelonen och sedan blir det läsning för resten.
Peace/
m

Idol nästa

Igår föddes en stor idé. Jag och Lammet var två nyktra personer i ett annars ganska berusat gäng, men vi var sannerligen on fire.

Vi kom på tanken att Lammet skulle starta ett band. Vi tyckte det är brist på boyband i sverige. Jag skulle gästspela med dragspelet någon gång ibland. Tanken började med bandet " Fromm som ett lamm" och sedan spann vi vidare till "Frohm Sam Ed Lamm", eftersom det är samma fras på bred skånska och dessutom är namn på människor som ska vara med i bandet. Frohm är vår vän från byn, Sam är Samuel Fröler som tydligen ska vara med (han vet bara inte om det ännu), Ed är Ed Jovanocski eftersom vi behöver lite muskler och bad guy, och slutligen har vi Lammet, som är himself så att säga. När jag ska vara med kommer det heta "Frohm Sam Ed Lamm feat. Määl". Kommer svänga rejält!
Håll utkik!

Kvällen avnjuts med vattenmelon, bubbelvatten, Johan Glans och lite annan stand up.

- Mumma! -

Förresten, på tal om musik. Min vän Dennis Camitz släpper snart sin singel. Han har lagt ut en teaser, lyssna gärna på den!

http://www.youtube.com/watch?v=Ze4xirAQ0qI

Peace!
/m

Backa ut ur parkeringen

Jag hade en tanke igår. Undrar om människan vet om att hon går runt med det fulaste namnet i mannaminne?
Såhär:
Igår jobbade jag, och en på jobbet blev sur på mig. Hon tyckte att jag "tog" henne uppgift, när det i själva verket är andra som bestämmer vem som ska göra vad. Jag blev tillfrågad, tackade ja, och hon lackade.
Hon har ett östeuropeiskt ursprung och går runt med namnet som jag skämtade om när jag var yngre. Jag har ytterst svårt att ta henne på allvar.
Hon kanske gillar sitt namn, eller skiter hon i vad folk tycker. Good for her - men jag hade sagt upp bekantskapen med den som gav mig det namnet.

(Inte för att jag tror att hon läser detta, men jag känner inte att jag har något behov av att hänga ut personen vid namn. Även om jag har lust.)

En annan udda upplevelse igår var när jag skulle gå ut till bilen för att köra iväg. Minst sagt irriterat såg jag att en annan bil parkerat bakom min bil. Tack för den!
Satte mig i bilen, insåg att jag inte skulle komma ut på ett par år om jag inte valde att dra upp hela bilen för en hög kant och riskera däck, navkapslar, fälgar och hela baletten.
Efter inte alltför lång tid kom det en dam och satte sin väska på den blockerande bilen. Mäkta irriterat öppnade jag dörren för att fråga om det var hennes bil. Det var det. Jag uttryckte att det var lämpligt att flytta bilen. Hon höll med - vettigt.
Efter att hon dragit ut både plåster, pappersnäsdukar, plånbok och en nyckelknippa med en nalle i kom hon fram till min bil, öppnade dörren och inledde med "My lady" - wtf?! My lady? Vilket århundrade är du född på? Visst att bilen såg ut att vara ursprungsmodellen av märket, och att den var av plåt. Men riddare? Njae.
Hon hade glömt sina nycklar på köksbordet och var tvungen att hämta dem. Jag muttrade, ansträngde varenda muskel för att inte skälla ut henne på stående fot för att vara "född i fjöntarp" och vräka ur mig hela veckans frustration över henne. Jag nöjde mig med ett "du kan nog skynda dig". Jodå, pondus på det..
Hon kontrade med att säga "ja, jag skulle nog ställt mig längre fram" - you think?! Bra insikt.
Nycklarna och damen kom gående igen, satte sig i bilen, körde iväg skrället och vinkade glatt. Jag räckte upp handen för att vara artig. Varför?

Senare började jag fundera.
Skulle jag bett om ursäkt för att jag höjde rösten åt henne? Eller ska jag få lov att bli arg på människor när de gör saker som drabbar mig negativt, utan att få samvetskval?
Varför är det så inpräntat att jag ska vara snäll, duktig och trevlig? Jag har rätt att tappa humöret. Jag kunde lika gärna ringt så att någon skulle kommit och släpat iväg hennes skrothög (stora ord, med tanke på att min bil inte är något lyxåk, men i jämförelse mellan våra var min bil en RR). Jag får också lov att ta plats (punkt).

Nu ska jag gå och vara en människa.
Tack för det.

Peace (i lagom mängder..)
/m