Högt och lågt.

De senaste dagarna har bjudit högt och lågt. En visit i Götet har avverkats, vilket innefattade fina vänner, god mat, mycket snack, mycket skratt, glass, promenad, brunch, Singstar, några öl, i principen en sömnlös natt i ett rum fullt med luftmadrasser och en legendarisk felsägning jag fortfarande skrattar åt. Och den var inte rumsren.
Bilade upp och med Fröken T och det är som alltid en fröjd att umgås med henne.

Efter Göte-la-borg blev det lågt då ett aningen mer motigt samtal skulle avverkas. Men med starka vänner och mycket stöd i ryggen gick jag rakryggad ur samtalet och kände mig stolt. Jag är stark - punkt.

Sedan kom den riktiga utmaningen - Ullared. Det är jäkligt stort där nu. Börjar balla ur. Och kan folk inte bara bete sig lite där? Hade jag uppskattat. Mitt knä hämnades mina löpturer och la av ganska omgående. Tänkte hämnas tillbaka i veckan med fler löpturer. Vi får väl se vem som skrattar sist... 

Idag blev det lunch på stan med mamma. Det var mysigt.
Summa summarum - det började högt och slutade högt, vilket borde innebära att det var bra?
Dagen har dock varit ett känslomässigt virrvarr och jag har känt mig aningen ambivalent.

- Bästa björnen pekar på vad som ska komma att bli mina ägor i Götet (?) -
(Bild lånad av Fröken T)

- Salt gäng - bra gäng! -

/m

Djurisk dag

Frustrationen när bilderna vägrar hamna rätt. Jag orkar inte bråka med det.
Dagen har spenderats med mamma och strosande i hembyggdsparken, följt av en fika på stan. Det blev en skön dag och jag fick rasta mig och kameran lite.
Efter utflykten satte jag mig vid en dödsmaskin - a.k.a symaskin. Jag är bra i teorin. Jag kan se hur saker bör sys och lösningar på problem, men att utföra det. Nepp. Inte min grej. Nåväl, det jag väl sydde (efter stor hjälp med uppläggningen från mamma) blev godkänt. Och det var ju för väl det.

I övrigt känner jag mig rörig i huvudet och jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Och det är väldigt frustrerande. Det är nog för många olika saker som ligger och gnager. Andas.
Bildkavalkad;

 - Vemodigt med svanar på vars en sida om stängsel -

En väldigt liten, och väldigt söt, killing som bara var en vecka gammal -

 

- El Compadres -

 - Jag hade också surat om jag varit inburad bland en massa barn - 

 - Go'fika -

 - Denna hade svårigheter att konkurrera ut mina cupcakes -

 - Varm dryck -

/m

(S)vett och etikett.

På allvar. Om du ska gå och träna så gör det. Eller skit i det. Och skit i att slänga dina prylar över halva golvet och hela bänken i omklädningsrummet där även andra, så kallade, motionärer mig veterligen har rätt att vara. Vänligen plocka bort er skit. Och vänligen skit i att äta godis innan träningen i omklädningsrummet. Jag ber er även att fokusera på annat än speglarna där ni kontrollerar hår, smink och andra saker när ni "tränar" och gör som en del andra motionärer, sätt upp håret i en slarvig jäkla hästsvans på ett huvud med utebliven sminkning, det fyller liksom funktionen. Vidare ber jag er vänligast, men bestämt, att sluta sitta på en maskin och stirra på andra, så kallade, motionärer när dessa tränar, stånkar, blir röda i huvudet och pustar. Det är nämligen inget konstigt när man, just det - tränar.
Slutligen - jag blir inte förvånad att man behöver spendera tid inne på ett gym om man har en WoW-tröja, World of Warcraft, i sina ägor. Det är nämligen inget spel som uppmuntrar till fysisk aktivitet.
Sådärja.

Och bilderna hamnar på fel håll, och tålamodet är slut. Så det får vara så. 

 - Efter träning får man gå inom torget, om man vill -

 - Förra veckans blommor står ännu -

 

- Kryss -

 - "Före" -

- "Efter" -

/m

Söndag

Frågan för kvällen lyder som följer;
Är Catwoman bara ett finare ord för Crazy catlady? Det kan vara att så är fallet. Det finns inga egentliga belägg för detta. Förutom att det är en rolig tanke. Eller ja, iaf en tanke jag känner underhåller och roar mig.

Knäna höll för en löprunda! Hal-le-lu-jah! Efteråt blev det fest med jordgubbar. Gone wild..

I övrigt har helgen bjudit på umgänge med grymma vänner. Igår kollade vi på mästerverket "Team America" som idag följdes upp med "Abraham Lincoln - Vampire Hunter". Bra skit, så att säga.

- Pardey -

- Humor -

- Köttig -

/m

Studentstaden

Jag förstår inte. Det är något fel med mina knän. De gör ont. Ordentligt ont. Alldeles för ofta.

Dagen har spenderats i Lund tillsammans med den bästa Fröken T jag vet. Hon är så ordentligt bra att det räcker och blir över. Tacksamheten är stor när jag tänker på att jag har privilegiet att ha henne som vän. Jag tog ett tåg ner, strosade runt lite, vägrade känna kylan för jag var helt inställd på att det skulle vara fin vår idag och mötte sedan upp T efter hennes föreläsning. Sedan fick jag en rundtur, vi gick in i en tebutik och luktade och köpte blå fiskar för de hade T aldrig testat. Hem, laga mat, snacka skit, kolla lite foton och bara ha det härligt. Bra dag! Bra vän!

Det var det det.
/m

Roar

Alltså, det här kan vara något av det bästa jag sett, nästan i klass med Nick Brandt utställningen.

Det enda rätta borde vara att införskaffa en sådan åt Ebba. Skulle bli das godfader i kvarteret! Jag har tillbringat väldigt mycket tid (?) för att göra en skiss av hur badass Ebba skulle kunna bli en den outfiten (ja, den är gjord i det avancerade programmet paint).

 - Oh yeah it's a kittycat in a lionsuit. Ftw! Like a boss! -

- Typ såhär badass skulle Ebba se ut -

/m

Spa

Idag var det dags för fyra brudar att inta ett spa. Min examenspresent från tre härliga vänner. Och vilken dag det blev. Fina vänner, härliga bad, ljuvlig lunch, glass, mer bad, bastu och en hel del skratt. Som vi sa "detta är livet på en pinne" (och som vanligt uppstod frågan - hur trevligt kan det egentligen vara på en pinne?). Men det var en bra dag med ordentligt bra vänner. Fina är de. Och förgyller mitt liv gör de.

 

- Underbara vänner -

 

/m

Födelsedag

Idag skulle min allra bästa Ronja blivit hela 18 år.
Jag kan känna hur din päls kändes, jag kan höra ditt jamande, ditt spinnande och dina knorrljud. Allt förändras - inget förgås.

Grattis underbara Ronja. Du är saknad.

 /m



Kula tanter

Idag blev det Dunkers, lunch, promenad på stan och hemmafika med min fina mamma. Utställningarna var outstanding (nej, det var inte menat som en ordvits), särskilt Nick Brandt.
Jag smälte.

 - Dunkers -

 - Mamma och "A day in the world" -

 - Nick Brandt -

 - Nick Brandt -

- Nick Brandt -

/m

Kul tant

Idag har jag varit en kulturtant. Jag gör försök att aktivera mig. Med viss hjälp från andra. Ikväll blev det middag och teater/musikal med en i den förlängda familjen och det var mycket gemytligt. Min första musikal. Och jag inser att livet hade varit roligare och otroligt mycket mer irriterande om folk gick runt och sjöng om dagarna. Någon gång ibland hade varit väldigt spexigt, typ frukthandlarna på torget som bryter ut i någon festlig sång, men tänk om folk skulle stå i vart och vartannat gatuhörn och sjunga i mun på varandra? Psykbryt på den.

Carmencita Rockefeller hette musikalen och den var spexig. Handlar om en kvinna som jobbade som frisörska och som lurade sig in i den "skånska noblessen" på 70-talet. Som sagt, spexigt. Vid ett tillfälle pratades det om kandidater till nobelpriset och jag kom på mig själv att tänka hur mycket svårare en del saker var innan internet och obegränsad tillgång till Google fanns.

Imorgon blir det Dunkers och fotoutställningar. Om allt går vägen.

http://www.youtube.com/watch?v=uADQG5N1Zbo

- Det här är jag, typ. Om jag hade varit ett barn nu, tror jag. -

/m

Röra

Idag är det tisdag. Och inte är det roligare för det. Jag är inte arg på människor som säger saker som sårar mig. Jag önskar kanske att det skulle finnas lite mer eftertänksamhet innan. Men det är lätt att säga och betydligt svårare att göra alltid. Jag förstår det oskyldiga i uttalandet "ryck upp dig". Det kommer lätt, det ligger nära till hands. Men det är inte så enkelt - inte för mig. Det är inte heller lätt för någon av parterna eftersom jag ibland har svårigheter att pinpointa problemet. Hur ska jag eller någon annan kunna veta då? Ibland är livet en utmaningen helt enkelt. 

 

Min lägenhet är en enda stor röra. Organiseringen går helt enkelt inte bra och jag orkar inte ta tag i det. Det har låst sig. Jag ångrar att jag ens började. Nu måste det dock avslutas. 

Denna vecka skulle min allra finaste och bästa vän fyllt år. Hon skulle bli så mycket som 18 år. Men för ett par år sedan lämnade hon oss. Och jag saknar henne fortfarande. Innerligt.

Det är helt enkelt lite tungt nu.

 

- Den bästa -

/m

Skräp.

Igår fick jag höra en av de bästa jag vet säga att jag gjorde hen besviken. Idag fick jag höra att jag skulle rycka upp mig, från en annan av de bästa jag vet. Det gjorde ont ända in i benmärgen och ända in i mitt innersta väsen när hen sa att jag gjorde henom besviken. Och det gör fortfarande ont.
Och det är inte bara till att rycka upp sig.

Här har stått en lång text om hur jag varit, hur duktig jag varit på att sätta andra i första rum och att jag inte är där längre. Men den är borta nu. För det blev för mycket.
Ibland är det inte så lätt bara. Ibland är det skit. Helt enkelt.

Det var min måndag det.
El perfecto.

/m

Le culture

Igår var det kulturkväll när fröknarna E och L firade sina födelsedagar. Det var en salig blandning av zigenare, geishor, gangstrar, aladdin, fransmän och ninjor. På något (mirakulöst?) sätt lyckades jag klämma ner mig i min gamla folkdräkt från danstiden och gled runt i den. Dock tittade folk lite otrevligt på mig  när jag gick till festen. Jag trodde en folkdräkt skulle vara uppskattat sådär på stan, men icke. Det blev ingen utgång i den.

Dagen har spenderats i soffan med bok, på promenad med K och på filmhäng hos E & J. Äntligen har jag sett Django unchained - tack! Och jag är nöjd..

- Kulturfest! -
(Bild lånad av Fröken E)

/m

Den ondksefulla och omorganiseringen

Jag har inget stort sug att skriva om dagarna.
Jag har inget större sug efter något.

Jag försöker omorganisera i lägenheten, och mitt i projektet får jag panik. Det blir inte bra. Blir det ens bättre? Röjer jag bort några saker eller packar jag det bara mer? Jag vill bli av med saker, men det finns inte så mycket saker att slänga märker jag. Det finns bara inte så mycket plats att förvara saker på. Eller? Som sagt, jag får panik. Rätt och slätt. Panik.

Jag försöker reda ut vilka lådor jag behöver, vad som skulle kunna bli bra. Eller bättre. Men det är en djungel. Och med problem att fatta vissa beslut blir processen inte enklare.
Mitt kontrollbehov ballar ur, det blir för mycket på en gång och jag lamslås istället. För att sedan vid en väldigt opassande tidpunkt känna att "okej, nu blir det ett nytt försök - ta tag i det".

Imorgon ska jag försöka ta mig utanför lägenheten för att försöka spana efter möjliga hjälpmedel i detta kaos - som om inte annat finns i mitt sinne. Och eventuellt finna lite inspiration.
Det kanske skulle vara bra om jag skapade ett tydligt mål med min organisering? Vad är målet?

Förra veckan blev jag slagen på smalbenen av en flicka runt 4 år med en pinne, eventuellt av träslaget pil, och det fick mig att knyta näven. Senario; Jag var på väg från punkt A till punkt B med det fina transportmedlet fötter. Jag hade solglasögonen på och hörlurarna ipluggade och trivdes med det. Jag höll en bra takt och i närheten av punkt B gick jag förbi en flicka ("den ondskefulla") på omkring 4 år och hennes eventuella pappa. När jag gått förbi dem sprang den ondskefulla ikapp mig och smällde sin pinne över mina smalben. Min reaktion var lika med noll - på utsidan. Inombords spelades det upp ett scenario som såg ut som följade; jag laddade en riktig spark som den gamla fotbollslirare jag är och måttade över de små, klena skenbenen på flickan. Det golvade henne rejält (anotherone bites the dust, så att säga) och hennes eventuella pappa förstod då att sådant beteende hos barn inte är accepterat och att det får konsekvenser. Sedan skulle någon random dude på en balkong jubla. Typ så.
Men så kan man faktiskt inte göra, för då skulle jag framstå som en ondskefull människa. Och den titeln är redan tagen.

/m