Totalt ingenting

Jag känner inte för ett smack.
Jag känner mest saknad. Det har gått en vecka nu och det gör fortfarande så ont att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. Det känns som att mitt hjärta ska lägga av.

Jag kanske har den tråkigaste, sorgligaste, med nedstämda bloggen. Men det är absolut frivilligt att läsa den.
Jag är ingen människa som studsar runt på rosa moln, eller har ett liv som bara är höga toppar och inga dalar. Jag är en sådan som tampas med motgångar titt som tätt, och jag vet inte varför. Om jag på något sätt själv sätter mig i de situationerna eller om jag helt enkelt är en sådan människa som har "lite otur"?
Det leder till en stor frustration, men också att jag inte förväntar mig så mycket av livet. Jag nöjer mig med sämre saker, tänker att jag får väl inte bättre. Och det borde jag inte göra, jag är värd bra saker.
Jag är ingen elak människa, jag är ingen som försöker såra människor och jag försöker finnas till för mina vänner.
Jag är värd lite mer.
Det är lätt att säga, men svårt att göra något åt det.
Och bollen ligger hos mig.

Men nu har jag tappat suget.
Det gör man väl emellanåt om saker inte går som man kan önska sig.
Men uh, det är tungt.
Sorg är något hemskt.
Samtidigt som det borde vara sunt på något vis.
Det är svårt ett resonera kring sorgen. Jag önskar att jag slapp den, men samtidigt är Hon värd all sorg i världen för att veta att jag sörjer att Hon är borta. Att jag sörjer, saknar och minns Henne.

Som sagt, frivilligt att läsa.
Och jag behöver få ut saker emellanåt, idag blev det här.

/m

Ett hål i mitt bröst

Sorg.
Just nu är jag en tom människa. Jag har ett stort hål inom mig.
Ett gigantiskt hål i mitt bröst, ett inte så välfungerande hjärta då det känns som att det är halvt.
Jag har varit med om en förlust dagarna innan jul som inte varit lätt.
Jag saknar henne och jag känner mig inte hel utan henne.
Det må vara löjligt, men för mig var hon så mycket. Hon var faktiskt min bästa vän. Min älskade Ronja. Den bästa present jag någonsin fått. En katt på min födelsedag för snart 16 år sen.
Så länge hängde vi ihop, som bästa vänner.

Ni som inte haft djur själva vet inte hur det är - er lägger jag ingen energi på.
Ni kan tycka att jag är löjlig om ni vill - jag lyssnar inte på er.

Min älskade vän fanns alltid här för mig. Hon förstod alltid, ställde inga jobbiga frågor och när hon andades kunde jag känna ett lugn som bara hon kunde ge mig.
Så mycket fint vi haft tillsammans.
Och sen gick det så snabbt. Hon blev sjuk på kvällen och morgonen därpå var hon borta.
Mitt hjärta brast.

Jag är glad att jag var med henne hela sista natten, vi låg vakna tillsammans hela natten och jag höll hennes tass och när hon tog sitt sista andetag fanns jag hos henne. Hon visste att hon var älskad. Hon fick till och med öppna sin julklapp innan julafton, inte illa det.

Det finns inte ord att beskriva min sorg, min saknad och den tomheten jag känner.

Personlig konkurs

Så känns det just nu.
Eller kändes i helgen iaf.
Ni som inte vill läsa en realistisk, självkritisk människas tankar och funderingar bör sluta läsa nu.
För min helg har varit ganska mycket crap.
Jag ville försätta mig i känslomässig personlig konkurs, om det nu hade funnits någon sådan och som betyder att man lägger ner en del av sin verksamhet.
Jag var ett vrak. Det fanns inte ljus i någon tunneln här inte.
Det är snart jul och det är alltid turbulent för mig. Jag bygger upp förväntningar, i år jag verkligen försökt att ta det lugnt med dem.
Men jag har förstått mig på mig själv bättre än på flera år. Jag förstår nog, till viss del, varför jag alltid gjort så stor grej av julen.

Nämligen:
Jag har en familj som ställer upp otroligt mycket för mig och hjälper mig och stöttar mig i vått och torrt. Jag är den som "ska vara bra" på julen, och jag vet nog varför. Jag har alltid gjort en stort sak av julen, just för att det är den gången på året då jag får försöka ge tillbaka lite av det min familj ger mig under hela året. Och ja, det handlar till stor del om att jag ger dem materiella saker, men det handlar också om att göra en människa glad och få den människan att känna sig värdefull och uppskattad. Om det då görs av en sak - so be it.

Men jag finns där för min familj under julen. Jag bakar, städar och det händer att jag springer ett ärende eller två. Jag försöker att ge tillbaka något.
Jag blir totalt urfattig på köpet, men är inte min familj värd det? Jo, många gånger om.

Jag vet att det är löjligt och det finns en ohälsosam materiell fixering, men för mig handlar det om att samla familjen också. Att få sitta ihop och skratta och mysa, driva med varandra och prata gamla minnen.

Men i helgen var det som sagt jobbigt.
Sådant är det.

Men en ljuspunkt under dagen var ett kort, men väldigt nyttigt samtal med Fröken F i T-town. Jag tycker om när människor kan ge mig konstruktiv kritik och ge mig nytta råd. Jag är inte mycket för "ryck upp dig"-snacket eller "sluta vara så negativ", det funkar inte på mig.
För övrigt ser jag mig inte som negativ utan som realist.

Jag tror jag nöjer mig med det.
Over and out
/m

Och just det, glad fjärde advent..

Inåtvänd Etna

Nej, inget konstigt alls. Har bara fått en innebrännare from hell mitt i pannan så det känns som att jag har en smärre bula, eller ett smärre blåmärke där. Men nej, inget sådant. Det är bara något som måste vara en inåtvänd vulkan som smärtar mig.

Gilla läget?
Njae.

Dessutom känns det som att jag håller på att bli ordentligt sjuk. Ingen hit direkt. Men det är nog inte så konstigt med tanke på hur mycket jag har stressat runt på senaste.
Först reagerar kroppen med finnar (för nej, tro inte att detta var den första. Har haft en serie finnar from hell på senaste), som är vanligt när jag är stressad och mår halvbra. Och nu ömmar lederna, halsen smärtar och jag är varm och kall om vartannat.
Och imorgon börjar grupparbetet. Jag hade behövt lite vila, men är redo att hugga tag i första delen och bli klar innan jul.

Jag vill ha jullov.

Idag blev jag nästan klar med julklapparna. Vet inte hur jag lyckades, men på något sätt är jag nästan klar nu. Har lite kvar, men tror jag har koll på vad jag behöver införskaffa.
Har till och med dragit fram julpapper för att eventuellt börja slå in lite paket.

Ska ta mig en dusch och sedan en kopp te för att se om det kan friska till mig lite.
Fortsättning följer.
/m

Klassisk julstress, och så lite tentaångest på det.

Jag har ett smärre bekymmer.
Jag skulle tentaplugga idag eftersom jag har tenta imorgon, vilket då kan kännas ganska vettigt att gå igenom texterna och ladda lite inför morgondagen.
Men istället sitter jag här och funderar på julklappar och det har låst sig helt och håller för mig.
Det känns bara rörigt, jobbigt och stressigt just nu.
Ja,precis som säkerligen många andra människor känner. Men jag brukar ju vara ute i god tid och komma på bra saker. Detta ska ju vara "min" grej.
I år känner jag mig fantasilös och stressad.

Och nu har jag inte riktigt inspiration och ork till saker.
Efter att ha träffat hela familjen igår vill jag bara ha lite lugn och ro och fira jul ihop.
Jag är redo att lägga skolan på is ett tag och leva lite. Umgås med nära och kära.
Bara två tentor och ett grupparbete kvar innan skolan... Bara.

Ska försöka fokusera, eller göra något vettigt iaf. Som att ta tag i julklappsplaneringen och ta några beslut. Eller beta av något annat på min "ToDo-lista".
Förr hade man ju tid att gå på stan och spana efter julklappar och känna efter vad som passar och vad som är bra och inte. Nu finns det inte tid för det och jag behöver planera min inköp för att sen bara bege mig ut och köpa det.
Det är inget drömläge.

Håll gärna en tumme för att min tenta ska gå vägen imorgon.
Ett steg närmare julen..


/m

Årets överraskning!

Igår skrev jag ju att jag saknade min syster och önskade att hon kunde vara med på min fika idag.
Jag kan då berätta att jag fick mig årets överraskning och chock när jag öppnade dörren och såg min fina syster och hjälten stå där.
Hur? Va? Vad?
De skulle ju vara i stora staden och inte här. De kunde ju inte komma på fikan. Och där stod de. Jag började gråta, glädjetårar. Det fanns inte så mycket annat att göra.
Jag har den bästa systern jag kan tänka mig - och hjälten är en riktigt bra en också.

Det gjorde hela min dag. Jag är fortfarande både rörd och chockad.
Och nu vill jag bara att det ska bli jul så att vi kan ses igen. Saknar dem redan!

Mamma ringde senare för att försäkra sig om att jag inte var arg på familjen för att alla hållt det hemligt för mig. Tydligen kom de hit redan i fredags och mamma och pappa har sedan dess lyckats hålla det hemligt.
Trots en del olägliga telefonsamtal och roliga detaljer, som nu går att se aningen tydligare i efterhand.
Och en viss övertydlighet som "snöar det hos er också" när de satt 4 mil ifrån istället för 60 mil ifrån. Vitsigt pappa, mycket vitsigt.

Jag älskar min familj så otroligt mycket och jag skäms inte för att säga det, inte heller ser jag det som lökigt. Det är en innerlig känsla som är väldigt varm och väldigt härlig.

Over and out - med kärlek
/m

Update

Jag går rakt på sak - jag saknar min syster nu.
Pratade med henne nyss och hon ärbra. Bästa systern jag kunde få.
Snart lämnar hon sin stad och kommer till min. 11 dagar kvar, för att vara korrekt.
Hon och hennes sambo tar sitt pick och pack och firar jul och nyår här, härligt.

För övrigt ska jag ha en kombinerad inflyttnings-& julfika imorgon.

Det är en del folk som trillat från på senaste, vilket är ganska drygt. Men jag försöker fokusera på dem som kommer och det är ju faktiskt de som vill komma. Strunta i de andra, de vet inte vad de missar.
Förutom Frida och Emil då som inte kan komma för att de nästan är på andra sidan jorden... Men som vi ska ta igen det när de kommer hem!

I torsdags var jag på personalfest nere i stan, drog dit med "bagladyn" herself och det var ett kärt återseende eftersom det var ett tag sedan nu.

På vägen hem mötte jag de två ståtliga pubmästarna och då kunde jag absolut inte säga nej när de frågade om jag skulle följa med ut en sväng.
Det blev en riktigt trevlig, spontan kväll med inslag av praktik, häng utanför toaletterna och snack i trappan utanför pissoaren - jodå, det ska vara klass på grejorna.

Nu ska jag spana in Shutter Island, men jag vet eventuellt hur den slutar eftersom någon råkade nämna en ganska avgörande detalj.
Men jag ger den en chans.

Som sagt, saknar min syster.
Kärlek.

Over and out
/m

"Gud förbjude"

Dagens ord är altså - "Gud förbjude" och det kom ganska otippat från Herr Ke på en lång promenad.
Och det skedde i samband med att vi pratade om någon framtida kille till mig. Såhär lät det på ett ungefär (och häng med nu för det är en lång och komplicerad monolog):
Jag: Och om jag sen skulle träffa någon i framtiden
Ke flikar in: Gud förbjude

Kul var det.
Imorgon har jag ingen föreläsning - och är ändå stressad till max. Hur ska jag hinna med allt som ska hinnas med innan helgen, innan tentan, innan jul, innan nästa tenta?
Jag måste lära mig att tagga ner, slappna av.
Soffläge nästan.

Och snön ligger kvar, det är tokigt. Kommer inte ihåg när första snön låg kvar såhär länge senast. Det ger mig en härlig känsla när jag tittar ut på min bakgård och ser snön ligga orörd där. Och ännu varmare blir jag när jag ser fåglarna sitta och äta av talgbollarna jag hängt ut till dem.
Vintern kan vara ordentligt härlig när den vill.

Over and out
/m

Raka rör och solidaritet

Aningen frustrerad må jag säga.
Jag är för raka rör och tydlighet. Jag är också för lojalitet och solidaritet.
Det är inte alla som är det.
Och det är här min frustration uppstår.

Jag kan inte ändra på andra människor. Jag kan bara fokusera på mig själv och hur jag väljer att bemöta och tackla olika situationer.
Det ska jag försöka göra.

Men jag kan inte annat än att medge att jag blir nedslagen av andra människors agerande emellanåt.
Jag kan försöka att "rise above the surcomstances".

Och nu är det snart tenta igen och jag har ingen lust. Kan man inte hoppa över tentan och ändå få sina poäng? Jag menar jag har varit på alla föreläsningar och skött mig. Är det inte värt några högskolepoäng?

Jag behöver lite ledighet. Det önskar jag mig kanske i julklapp - semester och ledighet.
Dream on.

Over and out
/m

En människa värt ett inlägg

Jag saknar dig tokgoa sötagötanöt Frida - ta din man med dig och palla er hit.
Måtte det bli den 21 Januari snabbt!

Kärlek till Flo'rida!

Me?

Någon dag ska jag försöka sätta mig själv i första rum.
Kanske för en hel dag till att börja med. Och sedan fortsätta med en hel vecka.
Tänk om jag klarar en månad?

En månad med att tänka på mig själv, på ett positivt sätt. Att tänka på vad jag vill och göra vad jag mår bra av. Inte vad andra förväntar sig och vill.
Because I'm worth it.

Jag ska inte bära andras bördor. Jag ska säga nej till saker jag inte har tid med eller känner särskilt starkt för.
Jag ska avsätta tid till att göra saker jag vill, som jag mår bra av. Planera min tid. Kanske ska jag göra något wild and crazy, eller unna mig något. Kunna känna att jag ägnar den koncentrationen åt saker och människor som jag borde, för att jag har tid och är där just då.
Jag ska försöka skaka av mig småsaker och njuta av nuet.

Jag menar inte att bli en självupptagen människa. Jag menar bara att jag borde ta bättre hand om mig själv, och lyssna mer på mig själv. Ta mer hänsyn till mig själv.

Men, vem försöker jag lura? Skulle detta ens gå för några timmar?
Jag stället mig frågan - är det värt ett försök?
Ja, jag tror faktiskt det.
Men när vet jag inte, det lämar jag öppet.

Nu ska jag iaf unna mig lite sömn.
Over and out
/m

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för Malin

Igår kopplade jag in mitt nya modem helt själv. Fantastiskt.
Jag lyckades till och med få till det så det funkar trådlöst nu. Helt underbart må jag säga.
Min tekniska vän som brukar hjälpa mig annars var nämligen i Malmö igår och jag kände inte att jag ville vänta när jag äntligen fick ett nytt modem så jag gav mig på det.
Jag är nöjd.

Idag har jag varit alldeels för ineffektiv, känns sådär med tanke på att julen är nära. Inflyttnings- och julfika är nära. Tentan är nära.
Och när jag väl tar tag i något är det saker som är sådär lagom högprioriterade. Jag i ett nötskal.

Ska sälja lite kurslitteratur nu och det är krångel. Ingen hit när man försöker vara schyst och ge ett bra pris och få igen lite av de pengarna man lagt ut och så vill folk ha de ännu billigare. Inte schyst. Jepp, lite bitter får man lov att vara.
Men kan vara tacksam för att jag har superschysta kursare som lånar ut böcker vänligt till mig över jul. Tacksamt var ordet!

Idag är det 2 December.
22 dagar till julafton, dvs 3 veckor lite drygt.
Och jag är inte klar med julklapparna. Smått med panik börjar infinna sig. Detta är inte likt mig. Dock får jag väl ursäkta mig med att jag varit upptagen med köksrenovering, helvetestentor och ja. Diverse andra sysslor.

Imorgon ska jag på julbord - intressant med tanke på att jag är en av de sämsta julbords-ätarna jag vet. Men sällskapet är gjutet.
Jag gillar Janssons utan fisken, kötbullar, bröd, julmust, julöl och ja.. Vad mer?
Men julgodis och julbak är jag först med att hugga in på. Undras om mitt midjemått och detta faktum hänger ihop? Jag ser inget samband.

Nu ska jag ringa diverse olika familjemedlemmar.
Over and out/m

Ska för övrigt besöka denna godingen i helgen - kärlek.