Årets överraskning!

Igår skrev jag ju att jag saknade min syster och önskade att hon kunde vara med på min fika idag.
Jag kan då berätta att jag fick mig årets överraskning och chock när jag öppnade dörren och såg min fina syster och hjälten stå där.
Hur? Va? Vad?
De skulle ju vara i stora staden och inte här. De kunde ju inte komma på fikan. Och där stod de. Jag började gråta, glädjetårar. Det fanns inte så mycket annat att göra.
Jag har den bästa systern jag kan tänka mig - och hjälten är en riktigt bra en också.

Det gjorde hela min dag. Jag är fortfarande både rörd och chockad.
Och nu vill jag bara att det ska bli jul så att vi kan ses igen. Saknar dem redan!

Mamma ringde senare för att försäkra sig om att jag inte var arg på familjen för att alla hållt det hemligt för mig. Tydligen kom de hit redan i fredags och mamma och pappa har sedan dess lyckats hålla det hemligt.
Trots en del olägliga telefonsamtal och roliga detaljer, som nu går att se aningen tydligare i efterhand.
Och en viss övertydlighet som "snöar det hos er också" när de satt 4 mil ifrån istället för 60 mil ifrån. Vitsigt pappa, mycket vitsigt.

Jag älskar min familj så otroligt mycket och jag skäms inte för att säga det, inte heller ser jag det som lökigt. Det är en innerlig känsla som är väldigt varm och väldigt härlig.

Over and out - med kärlek
/m