Dance like a butterfly - ARG som ett bi...

Ja, så är det nu.
Jag är tokarg. Och trött på ett specifikt urval av människor.
Nämligen de som är ansvariga för dethär bygget jag bor i.

Såhär ligger det till:
Vaknade i morse av att någon stod och ryckte i dörrhandtaget på min ytterdörr ett antal gånger. Trevligare väckning kan man få.
Obehaglig känlsa av panik och ett behov av att försvara mig (var kom det ifrån?) spred sig, så jag gick upp, drog på mig en gammal trasa och sprang fram till dörren för att se att det var en av hantverkarna som håller på att renovera lägenheten mitt emot som stod där.
Lagom tokig öppnade jag dörren, givetvis med säkerthetkedjan på för såå modig är jag inte, och gormade "vad håller du på med?!", varpå hantverkaren valde att bara vända på klacken och gå (visserligen pratar han ej svenska, men ett par svenska/engelska ord kanske hade varit användbart när man jobbar i folks lägenheter?).

Jaha?

Konstigt att man blir irriterad när det är tredje gången de försöker gå/går in i min lägenhet utan mitt tillstånd? Nej, jag tycker inte det.
Nu fick det vara nog. Försökte ringa fastighetsskötaren, men som vanligt svarade han inte på något av mina 4 samtal (detaljer är väldigt viktiga i denna historien), så jag började ringa till hyresvärdarna. Det tog några samtal innan de svarade, men när jag väl fick tag på en dam där, var det väldigt mycket "flicka lilla"-samtal över det hela.
Hon menade att hantverkaren mest troligt hade gått fel (efter att ha renoverat i samma lägenhet i nästan 2 veckor, for real?!) och att de tidigare händelserna mest troligt var att jag gett mitt godkännande utan att riktigt fatta det - for real? Det var altså det bästa hon kunde komma på. Och sen kom pratet om att de hade haft samma fastighetsskötare och hantverkare i såå många år, och att de aldrig misskött sig tidigare (men att lära sig ett par ord för att kunna ursäkta sig, eller förklara sitt ärende är inget som behövs - detta kan bli en lång historia om att jag inte bryr mig om språk, invandring och sånt, men jag går inte in på det - jag har inget emot honom, eller hans ursprung, jag har något emot situationen som uppstod).
For real? Hon blev dock mindre glad när jag började nämna hemfridsbrott och lagöverträdelser, och var nog inte riktigt beredd på sådana fina ord från en "liten flicka". Tokig blev jag.

På fredag har jag bokat in en massage-tid, och det känns verkligen välbehövligt just nu. Ge mig massage och avslappning.
Ikväll har jag dessutom bokat in dubbelpasspå gymmet, men vet inte om jag orkar med en hurtig träningsledare idag. Kan vara så att jag enbart får lust att lappa till människan.

Nu ska jag klä på mig lite mer ordentligt, gå ut med soporna och andas lite luft.

Over and out
/m

El Grande Finale

Ja, här kommer den storslagna avslutningen på helgen - ett blogginlägg.
Säger det något om min helg..?

Jag har åtminstonde varit lite produktiv, organiserat foton, handlat till inbjudningskort, städat och så. Tycker jag varit ganska flitig. Men nu inser jag att jag inte har handlat fästkuddar, eventuellt köpt för lite band, att jag fortfarande inte hittat kuvert och eventuellt beställt för lite foton från nätet, vilket retar gallfeber på mig. Varför tänker jag inte efter ordentligt innan istället för att chansa?
Jag blir så trött.
Det har jag iofs varit hela dagen. Så ofantligt trött och livlös, främst idag.
Hade det inte varit för dokumentären jag var och såg på bio ikväll hade jag nog inte känt några känslor direkt, denna dagen.
Bara en sådandär konstig tomhet.

Var och såg "Kokvinnorna".
Det var en tragisk dokumentär och jag blev väldigt illa berörd av hela filmen.
Jag insåg också att jag kommer sörja min katt till klockorna slutar slå. Det låter kanske löjligt, och då får det vara så, men hon var en familjemedlem. Eventuellt den med mest personlighet i familjen (och det säger inte lite det), som förgyllde alla dagar - alltid.

Varför tittar jag inte på fler dokumentärfilmer?
Det kanske man borde.

Om en månad, lite drygt, ska jag och familjen åka till Stora staden och hälsa på min syster. Jag längtar - jättemycket. Jag har saknat henne sådär tokigt mycket i helgen som jag gör ibland. Hon bor alldeles för långt bort, och jag gillar det inte.

Helgen har haft en överhängande känsla av stress, oro, ångest och tomhet.
Så, även om jag gjort en del saker, och hade en mysig dag tillsammans med min fina mamma, så är det inget som är hållbart i längden. Det kan distrahera mig för stunden, men jag känner en konstant oro och stress.

Jag vill ha saker planerade. Jag tycker inte att jag är något freak, men om man ska göra "större" saker är det väl inte så konstigt att man vill ha koll på läget i god tid? Dessutom går tiden så fort och rätt som det är så är man framme vid dagen man borde planerat.
Dessa ständiga projekt.

I sommar skulle jag vilja resa lite, andas, komma bort härifrån, åka runt och fotografera, träffa människor jag inte träffat på länge och se nya platser.
Jag ska med andra ord önska mig pengar när jag fyller år (jaa, så otroligt originellt, men jag behöver inga kastruller, ingen vas eller smycken. jag vill få en present som jag inte hade unnat mig själv - pengar till en resa).

Februari är snart slut.
Sen är det mars, och april och maj... och juni.. och juli, augusti.... och..
Take a chill-pill? Men håll med om att det går fort.

Nu kom en av de bästa låtarna på min spellista.
Jag ska låta den avsluta min kväll. Eller ja, den och lite litteratur inför kommande tentan. Hurra.

Tack, hej
/m

"Spridda skurar av blandade tankar"

Deep shiet.

Idag fyller kvinnan som bar runt på mig i 9 månder, och sen i säkerligen ett halvår till eller nåt (ja, min uppfattning om barn och när de gör saker, typ går, pratar, kryper, är totalt oduglig) år. Dvs min mamma fyller år idag.

Grattis min älskade, fina mamma.

Jag tror att det är den bästa mamman som jag kunde fått. Så får alla säga att deras mamma är bäst och hej och hå. Men min mamma är bäst för mig. Ganska skönt med tanke på att man hänger ihop en del. Rimligt.

Just nu sitter jag och lyssnar på ballader. Ja, det är lökigt må jag säga.
Vet absolut inte varför jag delade med mig av den informationen. Totalt onödigt. Och kanske inte direkt statushöjande, snarare sänkande.

Inatt pratade jag med Herr A i det lilla landet. Det var trevligt, as usual. Han är inte så kass han. Eventuellt pallar han sig ner när jag ska ha den stora festen senare i vår. Fedt.

På tal om vår. Vad hände?!
Det kom snö i helgen och det blev tokkallt igen. Visst, någon liten solglimt fick man och så, men jag kände mig ganska färdig med den iskalla vintern. Dock hade den andra planer - nämligen att dröja sig kvar lite till.
Crap.

Var för övrigt hos läkare i slutet av veckan.
Underbart.
Som vanligt skickas jag bara vidare. Han ger mig lite råd och ett par telefonnummer sen får jag själv ringa och se om de kan hjälpa mig. Vilken toppenläkare jag har. Och jag vet inte varför jag behåller honom. Visst, bra att man delegerar vidare om man är osäker, men en magnetröntgen/skiktröntgen/röntgen av mjukdelar (jag har ingen som helst aning om vad den korrekta termen för detta är så kommer med några egenkomponderade beskrivningar) kanske inte hade skadat? Men vad vet jag, det kanske är helt sunt att ha samma problem i 15 år? Säger som Alban; "stabilt, stabilt som fan".

En annan stabil grej som händer i helgen var melodifestivalen.
Den spanade jag in (pre b-day firande för mamma) och jaha?
Det var, enligt min mening, så undermåttligt (ord?) som det kunde bli. Det mest musikaliska bidraget åkte ut. En gul (och alla vet att gult = fult) gubbe på rullband med en låttext där nödrimmen stod som spön i backen och tecknad film gick vidare och en tjej som var klädd som en portugisisk vattenhund (dock lite cred till den låten för att de försökte tänka internationellt). Och sen vår egen Elvis-stylade norrlandsgrabb. Som jag dock inte kan såga för jag vet inte, han har något som gör att jag inte kan såga honom rakt av.
Och just det, Sanna. När ska de sluta style:a henne som en 44-åring? Har hon själv så dålig smak eller vad är grejen?

Mina åsikter om melodifestivalen är ingen bristvara.

Nu ska jag mysa med sista sidorna av min härliga bok om gruppdynamik.
Bästa söndagsunderhållningen...

/m

Skit också, egentligen fyller inte mamma år längre. Men eftersom jag inte lagt mig går jag efter att det bytar dag när man stiger upp på morgonen..

Mucho, mucho.

Igår fick jag höra av en människa att han ser bitterhet som ett handikapp. Det kan nog ligga något i det. Men jag är väl inte bitter som person? Jag är väl bara bitter ibland? Ja, jag vet inte.

Kan ärligt talat säga att jag stör mig på "sunshine-personer" just nu. Är inne i en period då mitt tålamod är lite lägre än i vanliga fall. Jag, så att säga, "lackar" ganska lätt när folk bara vräker ur sig allt de tycker är bra, som man ska tänka på och vara tacksam för.
Ja, jag är tacksam - verkligen, men jag är (jag har sagt det förr och säger det igen) realist och kommer alltid att vara det. Jag får inte ut något av att se allt som en strålande sommardag när det egentligen är grått och regnigt ute. Det ger mig inget att se supertråkiga saker som givande och roliga. Och jag sväljer absolut inte allt folk säger med hull och hår - det snackas så mycket.
Jag är realist, det är så jag funkar och det är så jag hankar mig fram.

På måndag är det alla hjärtans dag. Hurra..
Ja, jag är singel och det är väl därför som det inte är någon hype för min del. Men kom igen, hur många känner sig inte tvingade att köpa något, eller uppvakta något bara för att det är den 14 Februari? Vad sägs om att göra det, ja ungefär när som helst kanske? Inte för att man är "tvingad", utan för att man känner att man vill överraska någon med något.

Det är otroligt att vi måste ha en dag att påminna de ensamma (tänker inte på mig själv här, utan på alla de som lever ensamma, som inte har någon familj, vänner eller någon nära) om att de verkligen är ensamma. In your face så att säga... Brutalt.

Och guess what? Jadå, nu är det dags igen. Jag har lyckats ha sönder fötterna igen. Eller för att vara mer korrekt, en fot, två vader och två knän. Imorgon ringer jag läkaren.
Knäna har strulat hur länge sen helst, men sen jag satte igång med träningen "på riktigt" igen ballade de ur. Foten - ja, den är också en historia för sig själv. Men i tisdag efter jobb kunde jag knappt gå på den, och visst det har blivit bättre men något är fel med den.
Vaderna har också valt att balla ur sen jag började med träning. Har haft problem med dem länge också, men nu kan jag inte gå fortare än snigelfart utan att få ont. Min kropp vägrar samarbeta med mig. Har inte kunnat träna de senaste dagarna och det stör mig. Även om jag inte varit så supersugen vill jag ändå ha möjligheten att själv välja.

Ska försöka få en läkartid imorgon, och sen eventuellt besöka en sjukgymnast.
Och sen försöka att träna röven av mig på annat sätt ändå.

Good luck chuck..
/m

Bitter, bitter, bitter

Bitter.

Jag är bitter idag. På det mesta. Allmänt sådär, som man (läs jag) kan vara.
Läste en annan blogg nyss och läste något som gjorde mig bitter. Kul för den människan, mindre kul för mig. Den svenska avundsjukan kom fram.
Människan hade lyckats med något som jag inte lyckats med ännu. Bittert, bittert, bittert.
Imorgon ska jag jobba, vilket iofs är aningen självvalt, men jag ser inte fram emot det något vidare. Och det är nog inte jag som är bitter gällande det utan mer bitter för att de som jobbar där är så bittra. Smittsamt helt enkelt.

Men det var nog det jag behövde få ur mig.

Men kom igen, 7-17 på jobb imorgon. Skönt att veta att det bara är en dag. Dock är skolan på onsdag nästan lika lång, men då får jag åtminstonde sitta ner på häcken min och läsa en tidning emellanåt om begäret tränger sig på. Gemytligt.

Jag borde verkligen lära mig att fokusera bättre...

Dags att ställa undan tekoppen och gå och lägga sig så man kommer upp imorgon.
Kan nog räkna med lite go träningsvärk imorgon. Gav mig på pull-ups (?) igår på gymmet. Ja, när man hänger i en pinne och ska dra sig upp med hjälp av armarna. Dock på maskin så det blev lättare, annars hade jag inte klarat det på år och dagar.
Men det känns att man inte brukar göra den övningen... Myyys.

Guten nacht
/m

Aktiv på actic

Dagen till ära har jag slitit häcken av mig.
Först skola för den årliga, tråkiga förklaringen av en bibliotikarie om hur man söker vetenskapliga artiklar. Vi har haft det ett par gången innan och jag dör lite inombords varje gång.
Efter det gick jag hem och började städa. Slutade med att jag bäddade rent, röjde garderoben, diskade, dammade, städade toaletten, skurade badkaret, slänge sopor, dammsög och torkade golven. Skönt när det är gjort.
Efter det satte jag mig i soffan och kände att jag har en längtan av att sitta kvar där. Men icke. Hade bokat in pass med Fröken F så det var bara till att resa sig och bege sig ner och träna till jag trodde jag skulle spy. Ungefär.
Är inte riktigt i toppform just nu.
Bara till att börja klättra uppåt.

Nu slappnar jag av med te och lite vindruvor innan det är läggdags. Nyduschad i renbäddad säng. Härliga känsla!

Over and out
/m

Insnöad

Bakfyllan är nu ett minne blott, och det är för väl det.

Igår gick jag ner till Actic och förnyade mitt medlemskap, idag var jag på gymmet för första gången på ungefärligt nog en evighet.
Det var skönt att gå därifrån och ha kört ett bra pass.
Dags att komma i form igen. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vågar ha milen som mål eller om det är helt orealistiskt. Jag har inte gett mig på några längre rundor de senaste åren. Men varför inte?
Utmaningar är väl till för att man ska utamana sig själv?
Kan min syster ge sig på att göra 100 armhävningar i rad (hon hittade en app till sin iPhone där man skulle lära sig att göra 100 armhävningar i rad), när hon knappt kunnat göra en tidigare, så borde jag kunna ge mig på att springa milen? Borde vara rimligt.

Har för övrigt skaffat mig ett par av de oerhört spexiga "easytone"-skorna. De känns ganska bra att gå runt i, de är mjuka och lätta. Att de ger någon effekt sägs vara vetenskapligt bevisat. Jag resonerar som så att om jag har ett par bra skor att gå i kanske jag tar en promenad lite oftare än vad jag gjort annars. Värt ett försök. Promenader är nyttigt för både kropp och själ.

Det ligger mycket fokus nu på att komma i form, har hakat upp mig på det och tjatar om det. Men det är dags nu, bli lite vältränad igen. Försöka träna upp ryggen också så att jag slipper ha ont i den rackaren så ofta och lite bättre kondition är jag i behov av.
Behöver inte bli något supermänniska, men en bättre fungerande sådan än vad jag är nu helt enkelt.

Nu ska jag lägga mig och läsa det sista av de mindre spännande vetenskapliga artiklarna som vi ska ha seminarie kring imorgon. Trötta mig.

/m