Glest

Nu är det glest mellan uppdateringarna. Tiden räcker inte riktigt till.
Jobbet går stadigt framåt.
Folket runt omkring mig är bra.
Min bil blev visserligen påkörd och i stort sett sket sig allt som kunde skita sig förra veckan, men jag känner ändå ett förvånansvärt stort lugn. Det går helt enkelt att påstå att det kunde varit värre.

Helgen spenderades i en annan stad. Det var en bra helg.
Det blev promenad, svenska nationalrätten tacos, restaurangbesök, drinkar, strosande, glass och lite fotografering. Jag åkte hem och kände att det varit en bra helg. Bra det.

Skitbilderna vänder sig inte.
Inte bra.

 - Cupcakes, jordgubbar och vin. Svårt att klaga -

 - Fin stig -

 - Fint, gammalt hus -

 - Med tillhörande fint, gammalt tak -

 - Gammal, fin kyrka -

- Fint, gammalt staket -

- Och ett vattenfall -

- Freaky gås -

- Måsar på rad -

- Ett stycke turist -

 - On da run -

Lite så. 

/m

Update

Livet sen sist.

Saker som hänt:
- Min syster har nu annat efternamn eftersom hon och hennes hjälte nu är äkta makar!
- Midsommarfirande som var hur bra som helst med legendariskt citat som sent kommer glömmas. Firandet   kompletterades med dagen-efter-häng i världsklass.
- Många härliga promenader med fina vänner.
- Obefintligt sommarväder.
- Blir säkrare och säkrare på jobbet dag för dag.

Livet i bilder (som uppenbarligen hamnar lite hur som helst):
Midsommarbilderna är lånade av grymma fotografen Matsmorot. Tack för fina bilder!

 - Vacker syster med vacker uppsättning - 

- Herr och Fru -

- Brudbuketten - 

 - Classy -

 - Vi gillar tårta! -

- Vem ska sitta på axlarna och slå ner stången med ett spett? Ninjan såklart. - 

- Bra häng -

- Nervöst skratt? -

- Flickornas gjorde kransar - 

- Mr T ser skeptisk ut -

- Ninjastyle! -

- Midsommarfina -

Det var lite av det.
/m

Jodå

Efter vissa spindeltrauman är jag nu dramafri på den fronten.

Övrigt i mitt liv;
- Helgen bjöd på bröllop då en av de allra äldsta och allra grymmaste av mina vänner gifte sig och blev make. Det blev röj, dans och staplande i höga, höga klackar i 14h. Mör i fötterna må jag säga.
- Midsommar imorgon - det blir på landet (inte det vanliga, utan ett annat) med ett gott gäng partymyror.
- Försöker planera sommaren.
- Började jobba i måndags. Det går bra, men jag är verkligen dundertrött. Ge mig sömn.
- Det har varit toppar och dalar.

Det var väl det.
Kul värre.
/m

..och hans bror

Uppenbarligen straffar det sig att tala illa om spindlar. Dagen efter mitt uttalande om att jag funderade på att dra bort spindelnätet utspelade sig förljande senario;
Jag låg på en gräsmatta och sög i mig lite D-vitamin och kände något som kittlade på handen. Och det händer ganska ofta när man ligger på en gräsmatta, och det brukar 999 gånger av 1000 vara en myra. Så jag lyfte på huvudet för att se var den var så jag kunde vifta bort den. Och chocken jag fick. Jodåsåatt. Det var en überstor spindel som var på min hand. Alltså, ingen sådan lite hoppspindel eller så, utan en stor rackare. Jag började slå ganska febrilt och fick in någon träff till sist. Det påslaget på pulsen var påtagligt.

På kvällen försvann spindelnätet utanför balkongdörren. Jag menar, vad skulle kunna hända? Dagen efter hade den flitiga rackaren spunnit ett nytt, fint, och lite större nät. Tackfördetdu. 

Jag har återupptagit mitt dagboksskrivande igen. Det är ganska skönt. Mina tankar snurrar ganska okontrollerat. Jag befinner mig på ett ställe som jag inte mår alls bra av, och jag vet inte hur jag ska komma ur det. Det är jobbigt, frustrerande och minimerar inte min ångest, oro och stress direkt.
Och då kommer rädslan - ska det vara så här? Ska det vara såhär för alltid?
För det orkar jag inte.
Och hur kommer jag ur det?

Jag måste avgränsa mig mot omvärlden. Det låter drastiskt och aningen dramatiskt. Men jag vill inte känna det ansvaret jag känner nu. Att det är upp till mig. Att hålla kontakten med människor, att bjuda in, att gå på bjudningar, att ordna, planera, styra upp, samordna. Jag är värd all min egen uppmärksamhet och energi.
Nu menar jag inte att jag tänker strunta i mina vänner eller isolera mig, jag menar bara att jag vill slappna av och inte känna att så mycket ansvar ligger hos mig.

Det kanske vore något.
Eller inte.
Jag vet inte.
/m

Imse bauta spindel

Det finns ett spindelnät utanför min balkongdörr, och det har funnits där i någon månad. Det är ganska stort, men jag har inte haft hjärta att ta bort det, även om jag inte är något fan av spindlar direkt. Men ikväll fick jag se herren på den täppan.
Det nätet ryker asap. Spindel som bor där är tillräckligt stor för att jag ska behöva sätta en c/o adress på dörren. Nasty.
Ända känner jag mig elak när jag tänker tanken att riva ner nätet.
Behöver jag informera allmänheten om att dörren är stängd? Nej, tänkte väl det.

Trauma
/m

Uppför

Ibland är livet tungt. Det är det nu.
Det känns inte rätt, det känns inte lätt. Men så är det.
Och jag vet inte vad jag ska göra.
Det är det det.

Imorgon ska jag på utflykt med fina vänner, som jag fått i present, och jag vill så gärna vara den bästa versionen av mig själv, men känner att det inte är så landet ligger just nu. Och det känns tröttsamt. Och orättvist mot mina vänner.

Nästa måndag börjar jag nytt jobb och jag är rädd, nervös och stressad.
Och det kan vara svårt för andra människor att förstå det. Det verkar så. Kanske är det så.
Kanske är det en kris.
Jag vet inte.

Ja, det var väl festligt värre detta?
/m

Studentens dagar

Dagen har gått åt till självdiagnostisering och träning. Högt och lågt med andra ord.

När jag gick förbi Pärlan idag insåg jag att det var studentdags. Och då påbörjade jag memory lane hemåt. Jag har inte tänkt på det, men min morgonrunda avslutas i stort sett alltid på samma cykelstig jag gick den där dagen för åtta (!) år sedan. När jag hade en uppblåsbar champagneflaska hängandes om halsen - i marken (läs; snöret var för långt så jag sparkade fram den med fötterna hela vägen) och en massa annat om halsen. En apa, ett gäng visselpipor, ett fång blommor, ett plastförkläde som farbror Anders knutit fast, glas och skumpa och en maracas. Det var nog det. Jag var livrädd (och hade uttryckt det för min familj) att jag inte skulle ha några saker om halsen och se sådär ensam ut. Jag vet inte om jag hade brytt mig idag (jag tror faktiskt att jag hade gjort det till viss del, om jag ska vara ärlig), men då var min allergi mot ensamhet så mycket större än vad den är idag.

Vi gick hela vägen, sjungandes/skrikandes, drickandes, blåsandes, skakandes på maracas och bärandes på skyltar bort till kärnan där vi sprang ner. Och så sju varv runt Magnus Stenbock - gick man för många fick man backa bort varven. Sedan in i bilen som aldrig kom ut från parkeringsplatsen innan det var dags att åka hem till festen.
Och sedan följde en lång och festlig natt och morgon.

Allt detta finns förevigat på VHS. Ja, jag sa ju att det var åtta år sedan..

Jag vet inte om jag saknar det. Lite.
Jag hade velat gå tillbaka till mitt 19åriga jag och prata. Eller ännu hellre, jag hade velat ha ett utvecklingssamtal med mig själv varje år. det vore något. För idag har jag insett en hel drös med saker. Och en del gör ont. Men jag lär mig, om mig själv och av mig själv.

Och som körsbäret på grädden fick jag följande sms som värmde mig;
Tack så hjärtligt för det fina koret! Otur i spel, tur med vänner visade det sig! Du är speciell Malin (komplimang). Kram

Mina vänner och min familj keeps me going.
That´s it.
/m

Tuff tuff

Skickade precis ett ganska bestämt meddelande, men folk får ju börja bete sig. Någon måtta får det vara. Och jag kan ju inte påstå att mitt tålamod växer med åren. Men det sägs att min näsa och mina öron växer. De ska tydligen växa hela livet. Har jag hört.

Jag läser en bra bok nu som jag kan känna igen mig i. Återkommer med mer info.

Jag spenderade dagen i Malmö idag och hängde mest med Fröken C. Det var lika gemytligt som vanligt. Sedan kom E inom stan och sa hej innan hon skulle vidare. Till sist sprang jag till tåget, satte mig och längtade hem lite. Det var faktiskt en ganska skön känsla.

Ikväll är Maria Mena en god vän till mig. Tack för det.

/m

Le pics

Det blir rätt och slätt mitt liv i bilder. Enjoy.

 - Barnasinnet kvar på barnkalas. Viktigt. -
(Cred till Jonatan Jarbo som tagit bilden)

 - Stolt bakerska på kakkalaset anno 2013. 16 (!) sorter blev det. -

 - Smockad kyl anno kakkalas 2013 -

 - Äreport in da making -

 - Ljuva dofter från syrener -

 - Ett försök till familjefoto med tjusiga föräldrar -

 - Äreport. Och jo, jag jobbade också, det är bara det att det sällan blir förevigat eftersom jag håller i kameran -

- Päpz fixar the final touches. Stabil som vanligt. -

/m

Quote

- Lite så är det -

Psykisk terror och snell hest

Idag hände det. Det som inte får hända.
Jag blev utsatt för tung psykisk terror. Detta när jag försökte döda en något för stor spindel, och den kom undan. Vetskapen om att spindeln huserar någonstans i bohaget är ren och skär psykisk terror. Och nu är jag inte sådär jätterädd för spindlar, men när den fick övertaget blev det jobbigt. Det är just den stunden av terror när du tappar spindeln ur siktet och blir ett offer i ditt eget hem.

Jag kände att det var lika bra att träffa ett annat djur, ett något större. Så jag hängde med bästa fröken E till stallet och satt upp på hästryggen igen. Sist jag satt upp blev jag avkastad, men icke denna gången. Snell hest.

Fröken E flyttar från stan i helgen och det kommer kännas tomt. Hon kommer hänga i stan en del ändå och jag kommer förhoppningsvis hälsa på nere hos hennes. Men ändå - tomt.

- Badass cowboy -

(Bild lånad av fröken E)

/m

14 Maj - min dag.

Igår var det min födelsedag.
Och den slutade i kaos.
Men annars så. 

-  Homemade "cookiecake"  och bubbel med vänner på kvällen -

/m

Höger vs. Vänster

Ett, vill jag våga påstå, definitivt sätt att veta att du inte är helt fokuserad och balanserad är när du tar pennan i vänster hand (när du i själva verket är högerhänt), börjar skriva och tror att du har fått en stroke för att något känns konstigt. Nej. Det har du inte, du har bara tagit pennan i "fel" hand och börjat skriva. Och inte noterat detta. Kanske blir det som med fötterna? Jag började min framgångsrika (?) fotbollskarriär med att vara högerfotad, övergick till att använda båda, för att sedan bli vänsterfotad.
Vänsterhänt så småningom, månne?

Kanske känner inte kroppen att den är i balans med en skrivande högerhand och en sparkande vänsterfot. Jag däremot tycker att det är definitionen av balans. Diagonalt, what's not to like?

Jag har ett problem - i detta nu. Jag vill få över min kaka från teflonbottnen till ett kakfat. Problemet? Kakan är lite sladdrig och kakfatet har en kant och ja. Jag vet inte hur jag ska göra för jag är rädd att kakan ska gå sönder. Det är mitt problem. Men istället för att lösa det tyckte jag den kunde "få svalna lite". Det gynnar säkert processen..

Helgen bjöd på umgänge med Fröken E. Det var högt och lågt, och som vi säger "folk kom och gick". Vi skulle äta sushi (ja?!), men det var stängt så vi hamnade på max. Vi skulle sjunga singstar men kontrollen fungerade inte så det fick bli buzz. Sedan blev det mycket snack och vin. E ringde sin J för att säga att de var välkomna över på vin och buzz, han kontrade med "vi har öl och whiskey" och tyckte därmed att valet var självklart. Sedan blev det en kväll med många kavajer, någon som tog illa vid sig, någon som gjorde bort sig och någon som nästan blev tvånglad. Och Beyoncé - halellujah vad mycket Beyoncé det blev. Det stampades och skakades och sjöngs. What a lady hon är!
Sms-konversationen som avslutade kvällen efter att jag gått de sista 150 metrarna hem själv;
E: Lever du? :)
Jag: Nä. Dog utanför coop. Halkade igen och bröt ryggen ;)
E: Åh.. synd med sånt svinn. Jaja.. Bättre lycka nästa gång! Glöm inte ta hunden med dig till himlen!

Bra humor.
Fin vän.

- Salta -

/m

Smaken är som baken

Nu har det bakats - en hel del. Dock kände jag att jag fick nog igår när jag fick en ansenlig mängd ströbröd över mig från en markant högre höjd. Resultatet blev ströbröd på ställen jag aldrig tidigare haft ströbröd på. Det blev en dusch på det.

Men nu är det färdigt. Bakningen, städningen och de flesta förberedelserna. Nu är det bara för mina kalasgäster till att komma. Det är födelsdagskalas för mig imorgon! 
/m

BINGO

Jag fungerar bäst när saker går riktigt åt h*lvete. Inte sådär skiter sig lite.
Gårdagen innefattade två typexempel;
Bakningen gick inte alls som jag ville - jag fick ett klassiskt psykbryt. Bilen gick sönder - jag blev lugn.
Med andra ord, drömmen om krishantering lever.
Alltid något.

I övrigt har jag nu gått min första Motionsbingo-runda. Med spurter. Det blev lite roligare så. När jag fick syn på nästa lapp med nummer blev det en spurt. Bra för hjärtat, mindre bra för knäna.

Årets bakmaraton is on! Idag ska det bakas nyheter. Kan gå hur som helst.
Och bilen? Ja, jag stod på maxis parkering efter avslutad handling med mat och bakade kakor i bilen efter ett besök på landet och lån av köksyta. Då startade inte bilen. Totaly död. Ringde pappa som gjorde en utryckning. Bogserade bort bilen till den stora kedjan med allt som behövs till bilen och lite till, men icke. De hade inte det vi behövde. Så min bil fick åka släp tillbaka till landet. Där den mest troligt kommer återinstalleras i bruk igen i början av veckan, tack vare min super-pappa!
Jag blev väldigt förvånad när bilen inte startade. Och sedan blev jag väldigt stolt när jag för första gången bogserade en bil, och tyckte jag gjorde en bra insats. Cred till mig.

- Entusiastisk motionsbingodeltagare -

/m

Sådär.

Orolig i kroppen, rastlös, stressad och ångest. Jodåsåatt. Läget är under kontroll får jag säga..
Något känns fel. Lägenheten känns fel. Och jag kan inte sätta fingret på det.
Det är dags att börja baka, men jag vet inte vart jag ska börja.

Idag fick jag vet att mitt skurknamn skulle vara "The Dark Ninja", enligt ett test. Och det tycker jag låter rimligt.

Ikväll var m&p inne hos mig för att hjälpa mig med lite saker. Bland annat dela på det antika fönstret för att putsa det mellan glasen. Det är ett mission som kan sluta hur som helst. Vi tog oss också en titt på cykeln och gav den lite kärlek. Jag är väldigt tacksam för mina föräldrar.

Jag har väldigt dålig koll på min helg och mina dagar. Det känns som att jag har hur mycket som helst att göra, och jag vet inte vart jag ska börja. Den där rastlösheten, oron och ångesten gnager på mig. Vänligen släpp mig.

Annars träffade jag Fröken C idag, som kom till stan en runda. Och det är alltid trevligt. Jag är glad att jag har vänner som henne i mitt liv. 

Det var väl det, det.
/m

Högt och lågt.

De senaste dagarna har bjudit högt och lågt. En visit i Götet har avverkats, vilket innefattade fina vänner, god mat, mycket snack, mycket skratt, glass, promenad, brunch, Singstar, några öl, i principen en sömnlös natt i ett rum fullt med luftmadrasser och en legendarisk felsägning jag fortfarande skrattar åt. Och den var inte rumsren.
Bilade upp och med Fröken T och det är som alltid en fröjd att umgås med henne.

Efter Göte-la-borg blev det lågt då ett aningen mer motigt samtal skulle avverkas. Men med starka vänner och mycket stöd i ryggen gick jag rakryggad ur samtalet och kände mig stolt. Jag är stark - punkt.

Sedan kom den riktiga utmaningen - Ullared. Det är jäkligt stort där nu. Börjar balla ur. Och kan folk inte bara bete sig lite där? Hade jag uppskattat. Mitt knä hämnades mina löpturer och la av ganska omgående. Tänkte hämnas tillbaka i veckan med fler löpturer. Vi får väl se vem som skrattar sist... 

Idag blev det lunch på stan med mamma. Det var mysigt.
Summa summarum - det började högt och slutade högt, vilket borde innebära att det var bra?
Dagen har dock varit ett känslomässigt virrvarr och jag har känt mig aningen ambivalent.

- Bästa björnen pekar på vad som ska komma att bli mina ägor i Götet (?) -
(Bild lånad av Fröken T)

- Salt gäng - bra gäng! -

/m

Djurisk dag

Frustrationen när bilderna vägrar hamna rätt. Jag orkar inte bråka med det.
Dagen har spenderats med mamma och strosande i hembyggdsparken, följt av en fika på stan. Det blev en skön dag och jag fick rasta mig och kameran lite.
Efter utflykten satte jag mig vid en dödsmaskin - a.k.a symaskin. Jag är bra i teorin. Jag kan se hur saker bör sys och lösningar på problem, men att utföra det. Nepp. Inte min grej. Nåväl, det jag väl sydde (efter stor hjälp med uppläggningen från mamma) blev godkänt. Och det var ju för väl det.

I övrigt känner jag mig rörig i huvudet och jag kan inte riktigt sätta fingret på det. Och det är väldigt frustrerande. Det är nog för många olika saker som ligger och gnager. Andas.
Bildkavalkad;

 - Vemodigt med svanar på vars en sida om stängsel -

En väldigt liten, och väldigt söt, killing som bara var en vecka gammal -

 

- El Compadres -

 - Jag hade också surat om jag varit inburad bland en massa barn - 

 - Go'fika -

 - Denna hade svårigheter att konkurrera ut mina cupcakes -

 - Varm dryck -

/m

(S)vett och etikett.

På allvar. Om du ska gå och träna så gör det. Eller skit i det. Och skit i att slänga dina prylar över halva golvet och hela bänken i omklädningsrummet där även andra, så kallade, motionärer mig veterligen har rätt att vara. Vänligen plocka bort er skit. Och vänligen skit i att äta godis innan träningen i omklädningsrummet. Jag ber er även att fokusera på annat än speglarna där ni kontrollerar hår, smink och andra saker när ni "tränar" och gör som en del andra motionärer, sätt upp håret i en slarvig jäkla hästsvans på ett huvud med utebliven sminkning, det fyller liksom funktionen. Vidare ber jag er vänligast, men bestämt, att sluta sitta på en maskin och stirra på andra, så kallade, motionärer när dessa tränar, stånkar, blir röda i huvudet och pustar. Det är nämligen inget konstigt när man, just det - tränar.
Slutligen - jag blir inte förvånad att man behöver spendera tid inne på ett gym om man har en WoW-tröja, World of Warcraft, i sina ägor. Det är nämligen inget spel som uppmuntrar till fysisk aktivitet.
Sådärja.

Och bilderna hamnar på fel håll, och tålamodet är slut. Så det får vara så. 

 - Efter träning får man gå inom torget, om man vill -

 - Förra veckans blommor står ännu -

 

- Kryss -

 - "Före" -

- "Efter" -

/m