Tisdag

Ja, då var det tisdag. Inte så mycket att säga om det.

Jobbade idag, det var okey. Vi är ett gäng som sysslar med lite annat nu, vilket inte gör så mycket för då kan vi stå och snacka lite skit samtidigt.
Blir jobb imorgon också, sedan ut på middag med la Familia - alla 5 "ut-och-ät-dugliga". Finns två håriga varelser också, men de är mer "äta-inne" av sig.
Det känns bra att säga att Herr K är en del av familjen, för det är han. Syrrans sambo är en bra en.
Sista kvällen innan de åker tillbaka till stora staden.

Idag packade jag första lådan med saker i lägenheten.
Blandade känslor där.

Sitter just nu och väntar på min msn-date, som lyser med sin fråvaro. De visar "Closer" på Tv, funkar utmärkt som underhållning.

Jag har inte så mycket vettigt att säga, inget alls tror jag.
/m

Händeserika dagar

Händelserika dagar dethär.
(Förutom min läkeprocess som pågår för fullt.)

Fredagen bjöd på en trevlig överraskning i form av en lunchdate med en Herr J( det här Herr-systemet vet jag inte om det funkar, finns för många på samma bokstav). Den förfrågan fick jag kvällen innan, och vem kan dissa en lunch i Båstads hamn? Inte ens jag, trots min kluvenhet gentemot Båstad.
Detta fortsatte vidare med glass i Torekov, iaf för en av oss. Herr J:s glass började smälta lite för snabbt (pappa har lärt mig äta snabbt så jag klarade mig), så han blev mest kladdig, irriterad och klibbig. Han gav upp och slängde den.

Solen sken och det var bara sådär idylliskt som det kan vara i Skåne när vi satt på en stor sten nere vid vattnet och pratade. Skåne är underbart, det får man ge det.

Nästa etapp tillbringades dock inte i Skåne, utan i grannlandskapet, men jag har inget att klaga på där. Snack på stranden i solsken - och vilken sand. Kan nog vara den lenaste sand jag någonsin känt på. Lovely feeling!

Sen åkte jag och städade föräldrarna hus - antiklimax.

Igår var jag och tittade på en lägenhet, it's mine. Iaf sägs det så. Jag är inte säker förrän jag får papper på det, men hon sa att jag skulle få den och att vi skulle ordna allt på måndag.
Det hade varit skönt att veta vart jag ska bo i höst.
Lägenheten var helt okej, finns ett gängs saker att ordna, men jag tror nog att jag kan få det till något schyst. Inte min drömlägenhet, men man kan inte få allt och just nu behöver jag mer en lägenhet än mitt drömboende. Reality.

Idag blir det eventuellt en tur idag för att reka lite saker, eventuellt kommer nog en hylla att behövas. En skohylla och en hatthylla också tror jag. Lika bra att åka runt och spana in utbudet. Måtta lite och kolla in priser.
Som det är sagt är det tillgång till lägenheten redan den 1 Augusti, men i mina ögon ser det tajt ut. Besiktning är inte gjord av lägenheten ännu och (nu är jag ingen expert - what so ever) det skulle kunna vara så att det finns lite saker den lämnande hyresgästen behöver åtgärda. Kan bli tajt att hinna med på en vecka kanske. Jag vet inte. Spekulationer.

Sen tror jag att det ska målas lite a'la Päpz och Ninja innan det är dags att flytta in sakerna. Min pappa är grym.

Nu får det räcka, mer än tillräckligt har det blivit.
Dags att måtta en skohylla.
/m

Har de riddarrustning på Gekås?

Jadå. Då var man framme vid det tjugonde inlägget. Fanfar på det.

Idag hade jag 4 "nära-döden-upplevelser". Det var en horribel dag på det planet.
Jag, sis och mamma hade planerat sen innan att dra till Gekås, Ullared idag. Puh, föga anade vi att det skulle regna och cirka 1 miljon av diverse olika folkslag skulle befinna sig där. Det pratades tyska, danska, norska, skånska, värmländska och ja, mer.

#1
Jag kan börja med att dra lite bakgrundsfakta, så som att jag de flesta dagar i veckan gör ett gäng armhävningar, ligger lite planka och så vidare för att hålla musklerna borta från att gå i ide. Detta är något jag klarar, inga problem. Det känns bra. Jag är stark, grymt stark för att vara tjej.
Men, inte ens 10 minuter klarade jag på Gekås innan något i armen totalbrast och jag trodde att jag skulle spy av smärta. Det var horribelt. Uh. Ja, med tanke på min ironiska inställning till mig själv och när jag slår mig skrattade jag bort det lite, tog sjalen och gjorde den till en provisorisk mitella. Klart. Nedrans ont, men klart.

#2

Här finns inte så mycket bakgrundsfakta att dra. Detta var en klassisk Malin.
Jag hade varit och hämtat något och skulle gå till vagnen där sis stod och väntade. Jag missbedömde helt enkelt avståndet till den gigantska stålkorgen/ställningen med 1 miljoner deodoranter i och drog ryggen där. Eller nja, drog och drog. Jag på något sätt fastnade med ryggen där så jag fick backa tillbacka och hämta mig själv.

Samma sak igen - det svartnade för ögonen på mig och jag höll på att "hurva" som Glans skulle sagt.
Kom tillbaka till vagnen där syrran stod och frågade henne följande fråga: "hur illa slog jag mig på ryggen?" och vände mig om.
Hon drog till med ett "herrejävlar" som svar. Sen tog hon en bild med sin iPhone så jag fick se. Jag sa detsamma. Den revan är i klass med Bruce, fast djupare. Underbart! Just lovely!
Fick gå fram till en av personlen och frågade om de hade plåster eller om man var tvungen att köpa en paket om man slagit sig. Hon frågade var det var, jag vände mig om och visade henne ryggen.
Hon gick och hämtade plåster.
Eller plårre som det heter.

#3
Var en klassiker, och den minst smärtsamma.
Eftersom jag inte kunde använda någon av mina armar ordentligt fick syrran köra hem. Vi kom knappt ut ur parkeringsfickan förrän hon bromsade och jag satt i nackstödet på framsätet. Lovely feeling!

#4

Den fjärde skedde på hemmaplan och det var när pappa skulle undersöka min arm. Eller ja, han sa till mig "sträck på den", varpå jag kontrade med "det går inte pappa, det gör skitont".
Till saken hör att min far är mer den händiga typen som är bra på att spika och göra grymt bra praktiska lösningar. Medan mamma är den som har lite bättre koll på hälsobiten.

Diskussionen gick vidare.
Jag: Jag kommer göra på mig om jag ska sträcka ut den.
Päpz: Äh, sträck på den.
J: Men det gör ont.
P: Det är bara en muskelknuta - den Ska sträckas ut.

Något som också hör till saker är att jag har väldigt stor respekt för mina föräldrar och tror väldigt mycket på mycket som de säger. Här ville jag inte dissa pappa som bara ville hjälpa till, utan rätade på armen. Jag dog lite.
Men nu är det faktiskt bättre. Det verkar som att Päpz hade rätt. Fanfar för honom.

Detta var The dangerous four för dagen.
Nästa gång ska jag inte planera in Gekås, jag ska ta dagen då ingen har pengar och solen tokskiner. Så det så.

Men jag är inte bitter.

Nejdå.
Nu ska jag skriva en handlarlista till nästa Gekås-tur, då jag ska handla saker till det hem jag eventuellt kommer ha. Wish me luck!
/m

En highlight, flera highlights.

Dagen har varit betydelse mer händelserik än vad jag trodde den skulle bli - inget fel med det.

Dagens första highlight var när jag pratade med grannen och hennes son på knappt 2 år. Han är just nu inne i en period då han säger "nej" till allt. Nej betyder nämligen både ja och nej för honom. Det var riktigt härligt att se och höra.
Dagens första highlight stod altså barnet O för.

Dagens andra highlight var de schysta korgar jag fyndade i den gamla ladan. 4 stycken för 19.50. Man tackar!

Och den tredje och tuffaste var det telefonsamtal jag fick ikväll - jag ska kolla på en lägenhet på lördag. Yeah!
Jag vet inte hur det ligger till, men jag sa att jag var väldigt intresserad och hon jag pratade med lät positiv. Hoppas det blir en highlight på lördag också när jag kollat på den. Ganska viktigt att den inte ser ut som kriget och sen är det upp till ägarna om jag får den eller inte.

Nu ska jag avsluta dagen med lite True Blood.
/m

Projekt: Transparent till Hudfärg.

Idag när jag vaknade var det en ny dag.
Jepp.

Kanske ingen större överraskning.

Dagen användes åt att, vad som känns som ett evighetsjobb, fortsätta rensa i garderoben. Det går framåt. Men att prova hur mycket kläder som helst i denna värmen är inget jag rekommenderar till andra. Slutade med att jag tog lite pick och pack och lämnade lägenheten.

Imorgon ska jag försöka jobba på det som andra kallar solbränna, men som mer blivit ett projekt jag kallar "hudfärg". Den lilla färgen jag hade försvann under de veckor jag jobbade. Gör om gör rätt. Så kanske jag inte bränner sönder mig totalt när jag ska till utlandet.
Det kanske inte ens är fint väder imorgon. Återstår att se.

Idag hörde jag av Fröken T för första gången på 2 veckor, underbart!

Det är en fin vän det.

På torsdag blir det utflykt med mamma och systern. Vi styr kosan mot Gekås, Ullared. Ja, kanske inte så mycket att hänga i granen. Men som den filmgillare jag är, är det ett bra ställe att fynda filmer på.

Ah. Nu känner jag mig som en sådan där "rekommenderar detta" och "motivera allt jag gör"-bloggare. Nåväl, det är kanske inte det mest spännande ställe man kan åka till, men det hör till att åka dit någon gång ibland. Eller ja, så är det i min familj.

Jag gillar min familj. Väldigt mycket.

Jag har inget vettigt att säga.
/m

Totalbryt.

Ut, ut, ut.
Något av dagens tema.

Jag behöver få ut saker, men jag kastar sten i glashus. Sitter just nu och irriterar mig till max på människor som lämnar saker halvsagda. Du vet, sådär säga lite men inte allt så att man får dra det ur dem. När jag kan vara precis likadan.
Jag försökte få ur mig lite saker häromdagen men det gick inte. Fanns ingen närvarande att prata med. Och med närvarande menar jag att det fanns människor runt omkring mig, men ingen var riktigt närvarande.
Jag är gnällig och egoistisk nu. Men jag försöker att lyssna på människor och finnas där, men det har gått till överdrift nu. Jag kan vara för snäll. Jag blir tagen för given ibland, vilket gör mig besviken på mig själv att jag satt mig i den situationen.
Jag är inte bäst, jag är inte komplett, jag är inte starkast.
Men jag kan vara bra och jag kan vara stark. Jag kan duga.
Nåväl, nu fick jag det ur mig.


Dessutom har det åkt ut en del saker ur lägenheten.
Syrran kom och hämtade lite saker som hon haft kvar i lägenheten, men eftersom hon har en stuga här nere nu passade hon på att möblerna den lite.
Den stora, härliga bamsesängen bytades ut mot en fullt duglig, lite mindre säng.
TV-bänken och TV:n bytades ut mot mina istället för syrrans. Och en fåtölj fick nytt hem.


Bryt.
Jag bryr mig.
Jag bryr mig verkligen om människor, om min familj och mina vänner.
Jag vill tro att jag finns där för dem och ställer upp. Varför känner jag då att andra är distansierade till mig? Eller är det jag som distaniserar mig till dem? Det är mycket troligt att det är så.
Idag har jag nog bara fått nog.
Jag älskar. Kanske är det bara så att man vissa dagar har ett större behov än andra dagar att bli älskad av någon? Kanske är jag bara lite tom och ensam just idag.
Så kan det vara.
Jag rättfärdigar mitt utbrott med ett "Jag är bara människa".

Ibland är man svag, och jag behöver bli bättre på att tömma, detta blev en portal för det idag.

För övrigt har jag dragit ut i stort sett alla mina kläder från garderoben idag.
Just nu står det 3 stora, blå IKEA-påsar med kläder som jag ska prova och sortera för att rensa ut. Jag är inte så sugen på att dra med en massa saker i flytten som ändå inte används. Dags att rensa ut ordentligt.

Att veta att man ska flytta utan att veta vart eller när tar på krafterna.
Att se en massa tomma bananlådor som man bara väntar på att fylla med saker, men som man inte kan fylla ännu för då går det inte att leva i lägenheten.

Rörigt - är ordet jag lever i.

För övrigt är Bruce snart ett minne blott och den stukade foten har kommit för att fylla det tomrummet han lämnar efter sig. Sedan får det baske mig vara nog med krämporna för ett tag.

Nu får det vara nog.

/m

Ingen sommar utan stukade fötter

Sådärja, Ninja has done it again!
Som sagt, ingen riktig sommar utan en fotstukning eller två. Igår nöjde jag mig med en. Ölbrännboll for the winn!
När jag äntligen fick spela min efterlängtade brännboll vurpade jag och stukade foten. Som tur var fanns där både en och två stabila som kunde hjälpa till. Min sjal fick agera som linda. Man tager vad man haver, som det heter.

Det var en bra dag igår. Började med ölbrännboll efter lunch som var riktigt fet!
Sedan blev det till att dra hem, duscha och peppa för B-day pardey för Snyggve 1 & Snyggve 2, aka Karin & Lollo.

Kvällen bjöd också på drama ala ginormous! Jag vaggade runt med min fot, Karin hade sträckt ljumsken, senare fick David en skalle på näsan som resulterade i mycket gnäll och ett försök av mig att agera doktor. Diddi spärrade sitt VISA-kort och Tisen fick en bit av sin tand avslagen och trodde hon såg ut som ett träsktroll (så var inte fallet).
Och just det, jag fick en gratis, riktigt nice drink. Aldrig fel. En kille skulle bjuda för att jag hjälpte homom att få bartenderns uppmärksamhet, och flängd i käften som man är var det inga större bekymmer. Men bartendern var så tankspridd att han glömde ta betalt. Gjorde inget.
Med andra ord, långt ifrån en händelselös kväll som givetvis avslutades på Lindéns, där en kille med talfel och dåligt mattesinne servade oss.
It was a good night - tack alla!

Idag har dagen varit något seg.
Har inte känt någon lust direkt. Varit allmän irriterad. Kan vara bakfyllan som talar. Men idag har jag varit lite uppgiven. Om 74 dagar är jag utan lägenhet och hittills har jag inte hittat någon ny. Lusten är i botten. Rörigt med grejor som ska flyttas, och vart. Och syrrans saker som finns kvar i lägenheten som ska ut och hej och hå. Det blir nog lite för mycket att det bedövar.

Imorgon blir det fix i lägenheten, börja packa i förrådet. Fortsätta röja och slänga.
Hämta upp kryckorna från förrådet.

Om någon har, eller känner någon som har, eller vet någon som har, eller någon som vet någon som vet någon som har en massa härliga bananlådor som de inte vill ha längre är jag i behov. Går ju att ordna från butiker, men man kan ju alltid kolla runt.

Bilder från helgen kommer eventuellt upp senare. Om det finns några passande.
Och förresten, för er som undrat så hänger Bruce fortfarande med. Han börjar blekna nu, men sitter nog ett tag till. Still going..

Nu ska jag försöka strukturera min morgondag och fundera över hur jag ska kunna bli en bättre version av mig själv. Kände att jag hade en sådan önskan idag. Att finslipa lite grejor. Fortsätta utvecklas. Bli den bästa versionen av mig som jag kan vara.
Good Luck Chuck...

Peace out
/Enfotad Ninja

Festlig lördag på intåg!

Nu är det bara 41 dagar till lön- woho..

Känner att detta är aningen påfrestande för mig. Att inte ha någon inkomst i Juli. Så om någon känner att de tyngs av ett överflöd av pengar är det bara till att höra av sig så kan vi nog få ordning på det.

Bruce är kvar också. Dock har jag varit sämre på att dokumentera honom.
Men där är den informationen, så om någon undrade hur det är med den gamle rackaren kan jag meddelade att han lever (dock ej frodas) vidare på mitt ben.
Sakta men säkert börjar han försvinna nu.


Sitter i skrivandets stund och pratar med Herr J. Vi pratar om den 24-åriga killen som är häktad för vållande till annans död. Denna "annan" är hans sambos 2-åriga son. Brutalt och bisarrt. Det visade sig att Herr J och Herr Å (läs Åtalad) har stött på varandra i olika sammanhang. Mycket märklig situation det där. Att vara bekant med en människa som är häktad för att ha dödat en annan människa. Att ha tagit ett liv. Att ha avslutat ett liv, en annan människas liv. I can't help but wonder (som Carrie skriver), vilket hot utgör en 2-årig kille och vad kan han ha gjort för att Herr Å känner att han måste slå ihjäl honom? Om han nu gjort det. Men det verkar lite märkligt.


Kontentan av det hela - det har ballat ur.


Imorgon är det dags att fira två fina fröknar som fyllt år. Detta inleds med ölbrännboll i Änglastaden och tanken är sedan att fortsätta med fest och utgång på kvällen. Kan bli hur bra som helst!


De där fröknarna är riktigt härliga fröknar!

Så härliga!

Nä, nu räcker det.

Men funderar på att avsluta med några kloka ord, jag vet bara inte vilka.
Struntar i det.

Kör på den hederliga.

Over and out. /m

Bruce lives on!

Jadå! Bruce, min numera trognaste följeslagare, är kvar.

Idag kan jag ana en viss nyans som börjar gå mot gul/grönt, vilket i min världs betyder att det börjar närma sig slutet. Jag gillar Bruce, men jag känner inte riktigt att det funkar mellan oss. Jag tror att det är tid att gå vidare.

Ska försöka njuta de sista dagarna av att inte kunna sitta ordentligt, den lite småirriterande klådan när såret läker och folks blickar på mitt ben. Sen ska jag sörja...

Dagen har varit lite seg idag. Blev till att jobba, vilket är skönt då det leder till en inkomst. Men det är inget jättestimulerande jobb, men jag har ett jobb - det är jag tacksam för.

Så ta det inte som att jag gnäller, men det är väl inte jättemånga som jublar över att jobba på lager? Eller har jag fått det om bakfoten månne?

Efter jobb slocknade jag på soffan och vaknade alldeles för sent.

Kändes inte helt stabilt när jag åt middag vid 22-tiden, jag är nämligen en "låg ämnesomsättare" som det ser ut. Bra där!

Drog igång SVT för ovanlighetens skull ikväll. Det visade sig att de firar hela svenska folkets kronprinsessas B-day. Och jag fick se kungen göra en dubbelfotade medtrampning till Eric Saades "manboy". Go kungen!

Igår träffade jag Fröken S - hon är nice!

Saknar Fröken T också. Eller har jag kallat henne Fröken A innan? Whatever, it's the same person.

Nä, jag lägger ner nu.

Och tiden för inläggen har ballat ur totalt. Detta publiceras vid 22.30-tiden men tiden kommer mest troligen inte stämma denna gången heller.

Over and out.

/m

Evolution of The Hematon Bruce

Ja, så heter det - Bruce (för att det uttalas ungefär som bruise), så det fick bli så.

Idag har det en något mörkare färg och går mer i blått än i lila.
Stabilt.
Men med tanke på hur snabbt det ändrat i färg borde det vara borta snart, eller?
Men, jag gnäller inte. När jag skriver här sitter Herr A på akuten på annan ort och har precis fått handen gipsad. Förhoppningsvis slipper han det om 10 dagar eller så, men det är fullt tillräckligt.



Imorgon ska jag träffa Fröken S, trevligt trevligt! Eventuellt vankas det filmtittande och snicksnack. Jag är inte helt främmande för en liten kvällspromenad heller må jag säga.

Saknar en del av mitt umgänge som befinner sig på olika ställen i världen just nu. Och de som jag är alldeles för dålig på att ta mig tid till att träffa.

Jag jobbar på lager. Utan AC. Vilket betyder att jag dör lite för varje dag jag går där.

Det är brutalt varmt - Global warming is here!

Men det är trevligt med sol och hetta, jag ska inte klaga. Lika bra att vänja sig - om en månad är det landet T som gäller med exotisk hetta!



Ett litet foto på Bruce får det bli som avslutning på detta.

Crap, nu trillade skitmycket grejor ner från fönsterkarmen.

Nåväl.

/m

"Satans Little Helper"

Ja, efter den där spindelincidenten i duschen trodde jag att jag fyllt min insektskvot för dagen.
Om jag hade fel? Oh yes, soo badly.
När jag gick in i sovrummet för att lägga mig (alldeles för sent med tanke på vilken tid jag skulle upp) satt där, som jag valt att kalla den, Satans little helper. Fiiiii fään, en gigantisk nattmal a la ginormous! Den var helt brutal. Jag höll mig lugn (av någon anledning har min sida som annars kunnat bli lite stissig i närheten av stora, nasty insekter lugnat ner sig markant), gick och hämtade en flugsmäll och vad då? Jodå, korrekt. Den var borta.

En sak som är värre än att ha Satans little helper i sitt sovrum är att ha Satans little helper i sovrummet utan att veta var den är eller vad den gör. Jag föredrar att vakna utan små mal-larver all over me.
Jag intog stridsposition och tappade runt i rummet när jag plötsligt vänder mig om och Satans little helper går till attack. Han siktade på ansiktet, jag siktade tillbaka med flugsmällen och fick in en fullträff. Yeah, motherfucker!
Dog han? Nej.

Försökte leta upp honom, hörde att han landat någonstans med hittade inte honom. Letade i säkerligen 15 minuter med ficklampa och tänt i taket. Utan framgång.
Kollade ännu en gång i den gröna växten på golvet och jodå. Där nere på innerkrukans utsida lös Satans little helpers två vidriga röda ögon.
Jag gjorde ett nytt försök att utrota den stackaren som bara valt fel sovrum att flyga in i. Men även denna gången utan framgång.
Och det var ungefär här, efter att ha ägnat Satans little helper 30 minuter, som jag gav upp. Jag hämtade en GeKås-plastpåse, trädde den över växten, tog sedan fram en IKEA-pappåse och satte ner hela alltet i den. Och ut i köket.
Dagen efter ringde jag pappa och sa att jag hade en present till honom.

När jag kom hem från jobbet dagen efter satt en spindel och väntade på mig innanför dörren. Jag puttade ut honom och drog en ganska djup suck.
Nog att jag ska flytta, men lite tidigt för nya hyresgäster kan jag tycka.

Var för övrigt och kollade på en lägenhet idag. En insatts. Nej, tack blev det på den. Ingen höjdare helt enkelt.

Städade huset igår. Dammsög 23.30 på kvällen. Vem dammsuger 23.30 på kvällen? Moi.
Det var ju så förbenat varmt innan att det inte gick att röra sig. Gjorde dessutom en snygg vurpa igår. Fick datorsladden intrasslad mellan tårna och i ett försök att inte dra ner datorn i golvet och dessutom fälla mig själv voltade jag in i bordet. Kanten. Hård. Kantig. Rivmärke. Blåmärken. Ensam hemma. Skrämd katt. Aj. Patetisk.

Det gör brutalt ont. Jobba imorgon - can't wait.

Nu får det räcka, ska njuta några minuter av sista konserten med Vuvuzelas (och VM-finalen..). All out! /m

Vampyrer & Vuvuzelas

Jodå!
Skulle ta en skön dusch efter jobbet och rätt som det var när jag stod där i duschen (och alla som någon gång har tagit en dusch vet att man är ganska naken - exposed så att säga), inträffade en liten kris. Vad? Jo, en sjuhelsikes stor spindel kryper fram på golvet.
Inte mycket att välja på, ut ur duschen, in i köket, hämta flugsmällen och slå ihjäl den stackaren.
Men, mitt i detta tumult var det nog spindeln som blev mest rädd.
Spindelns syn på en naken ninja och min syn av en spindel. Ganska glasklart.

Jobbet går framåt, kickar lite ass där ute (Yves). Vill intala mig att jag är snabbare än vissa av ordinare personal och vill intala mig att jag är snabbast av oss inhoppare. Vet inte om det stämmer, men jag tänker fortsätta tro på det. Det är bra för mig.

Nu är det soffläge med True Blood - lånat den av Herr K. Har fönstret öppet för att känna den härliga kvällssvalkan men det enda jag hör är... VUVUZELAS! Grannarna kollar nämligen på matchen, högt, och är ganska livliga. Vilket iofs är ganska trevligt. Känns som sommar.
Och från lite andra fönster längst gatan kan jag ana små "ohh" och "jaa" och "neeej" och busvisslingar från matchen. Jag gillar't.

Projektet i lägenheten just nu är förberedelse inför flytt. Det dras fram allt möjligt ur skrymslar och vrår för att slänga och rensa. Fick en idé idag som jag kanske ska prova.
En yardsale med mina saker som jag inte vill ha längre. En människas skräp är en annan människas skatt?
Tänker att en trevlig "hemma-hos-loppis" för vänner med gratis kaffe och te kanske hade varit något. Får se om jag får ihop några saker som är värda att sälja eller om det bara blir crääp.

Nu får jag nog leta upp mig ett nytt projekt. Men inte källaren. Tror det finns råttor eller något där nere. Hörde något litet springa där när jag var nere för någon dag sedan. Fy fääään. No more källare för min del.

Nä, nu får det räcka.
Over and out. /Ninja

Urballning & Ramadan

Kan var så att jag är den sporadigaste bloggaren ever.
Herr J undrade om bloggen gått på ramadan, så är det ej. Dess skribent är bara lite slö.

Dagen har varit "berg-och-dalbanig". Haft en del frustrationskänslor över vissa saker. Är inte helt nöjd med situationen jag befinner mig i, men det ordnar sig. Jag vet. Men idag tog irritationen och frustrationen över.
Finns en människa som idag fått mig att känna mig så oviktig och förbisedd. Tagen för given. Inte den bästa känslan.

"Imorgon är en annan dag".. eller hur var det nu Christer Björkman?

Annars bjöd helgen på en utflykt med en annan Herre. Vi tog oss en picknick och åkte till Mölle, låg på en gröning och hade det härligt. Sen fortsatte kvällen med film och jordgubbar. Lovely!

Har gått igenom en del papper i lägenheten idag. Hittade ett par gamla brev från min vän O. Det gjorde lite ont att läsa dem. Det var en fin tid när vi var så tajta, men samtidigt har vi utvecklats mycket och kommit långt som människor. Detta är ingen person jag är ovän med eller så, vi växte helt enkelt ifrån varandra. Men det är en väldigt fin människor och jag önskar den vännen en stor lycka och glädjs med framgångarna.

Men vart har jag kommit? Vart vill jag komma?

Idag har jag känt ett behov av att behöva utmanas. Jag vill bli mentalt stimulerad. Jag vill träffa nya bekantskaper och känna att jag blir utmanad.
Det kan vara så att jag är beredd att träffa någon och kanske vill göra det. Någon som verkligen utmanar mig. Jag tror att jag vet vad jag vill ha när det kommer till olika egenskaper.
Jag har pratat mycket med mina flickor A och S om dethär med gräbs.
Det kan vara drygt att vara själv. Men hellre själv än med en människa jag inte trivs helt och hållet med. Och tänk om man skulle hitta rätt person, då kommer det ju bli skitbra. För om det är rätt är det ju riktigt bra. Logiskt och brudigt.

Imorgon är det dags för arbete. 7.30 börjas det, och jag är ingen morgonmänniska. Vilket jag kommer märka av att jag sitter vaken när klockan är eftermidnatt (ja, denhär inläggsklockan har ballat ur totalt och visar toktider).
Tror jag ska avsluta kvällen med något riktigt bra youtubeklipp och en skön låt på det. Och eventuellt lite läsning.... och, nej. Sen sova.

På tal om att balla ur, kolla in när Timbuk flippar här..

http://www.youtube.com/watch?v=KZ3fSzxhpyw

det är ett skönt klipp enligt min mening!
Peace out!