Har de riddarrustning på Gekås?

Jadå. Då var man framme vid det tjugonde inlägget. Fanfar på det.

Idag hade jag 4 "nära-döden-upplevelser". Det var en horribel dag på det planet.
Jag, sis och mamma hade planerat sen innan att dra till Gekås, Ullared idag. Puh, föga anade vi att det skulle regna och cirka 1 miljon av diverse olika folkslag skulle befinna sig där. Det pratades tyska, danska, norska, skånska, värmländska och ja, mer.

#1
Jag kan börja med att dra lite bakgrundsfakta, så som att jag de flesta dagar i veckan gör ett gäng armhävningar, ligger lite planka och så vidare för att hålla musklerna borta från att gå i ide. Detta är något jag klarar, inga problem. Det känns bra. Jag är stark, grymt stark för att vara tjej.
Men, inte ens 10 minuter klarade jag på Gekås innan något i armen totalbrast och jag trodde att jag skulle spy av smärta. Det var horribelt. Uh. Ja, med tanke på min ironiska inställning till mig själv och när jag slår mig skrattade jag bort det lite, tog sjalen och gjorde den till en provisorisk mitella. Klart. Nedrans ont, men klart.

#2

Här finns inte så mycket bakgrundsfakta att dra. Detta var en klassisk Malin.
Jag hade varit och hämtat något och skulle gå till vagnen där sis stod och väntade. Jag missbedömde helt enkelt avståndet till den gigantska stålkorgen/ställningen med 1 miljoner deodoranter i och drog ryggen där. Eller nja, drog och drog. Jag på något sätt fastnade med ryggen där så jag fick backa tillbacka och hämta mig själv.

Samma sak igen - det svartnade för ögonen på mig och jag höll på att "hurva" som Glans skulle sagt.
Kom tillbaka till vagnen där syrran stod och frågade henne följande fråga: "hur illa slog jag mig på ryggen?" och vände mig om.
Hon drog till med ett "herrejävlar" som svar. Sen tog hon en bild med sin iPhone så jag fick se. Jag sa detsamma. Den revan är i klass med Bruce, fast djupare. Underbart! Just lovely!
Fick gå fram till en av personlen och frågade om de hade plåster eller om man var tvungen att köpa en paket om man slagit sig. Hon frågade var det var, jag vände mig om och visade henne ryggen.
Hon gick och hämtade plåster.
Eller plårre som det heter.

#3
Var en klassiker, och den minst smärtsamma.
Eftersom jag inte kunde använda någon av mina armar ordentligt fick syrran köra hem. Vi kom knappt ut ur parkeringsfickan förrän hon bromsade och jag satt i nackstödet på framsätet. Lovely feeling!

#4

Den fjärde skedde på hemmaplan och det var när pappa skulle undersöka min arm. Eller ja, han sa till mig "sträck på den", varpå jag kontrade med "det går inte pappa, det gör skitont".
Till saken hör att min far är mer den händiga typen som är bra på att spika och göra grymt bra praktiska lösningar. Medan mamma är den som har lite bättre koll på hälsobiten.

Diskussionen gick vidare.
Jag: Jag kommer göra på mig om jag ska sträcka ut den.
Päpz: Äh, sträck på den.
J: Men det gör ont.
P: Det är bara en muskelknuta - den Ska sträckas ut.

Något som också hör till saker är att jag har väldigt stor respekt för mina föräldrar och tror väldigt mycket på mycket som de säger. Här ville jag inte dissa pappa som bara ville hjälpa till, utan rätade på armen. Jag dog lite.
Men nu är det faktiskt bättre. Det verkar som att Päpz hade rätt. Fanfar för honom.

Detta var The dangerous four för dagen.
Nästa gång ska jag inte planera in Gekås, jag ska ta dagen då ingen har pengar och solen tokskiner. Så det så.

Men jag är inte bitter.

Nejdå.
Nu ska jag skriva en handlarlista till nästa Gekås-tur, då jag ska handla saker till det hem jag eventuellt kommer ha. Wish me luck!
/m