Insnöad

Bakfyllan är nu ett minne blott, och det är för väl det.

Igår gick jag ner till Actic och förnyade mitt medlemskap, idag var jag på gymmet för första gången på ungefärligt nog en evighet.
Det var skönt att gå därifrån och ha kört ett bra pass.
Dags att komma i form igen. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag vågar ha milen som mål eller om det är helt orealistiskt. Jag har inte gett mig på några längre rundor de senaste åren. Men varför inte?
Utmaningar är väl till för att man ska utamana sig själv?
Kan min syster ge sig på att göra 100 armhävningar i rad (hon hittade en app till sin iPhone där man skulle lära sig att göra 100 armhävningar i rad), när hon knappt kunnat göra en tidigare, så borde jag kunna ge mig på att springa milen? Borde vara rimligt.

Har för övrigt skaffat mig ett par av de oerhört spexiga "easytone"-skorna. De känns ganska bra att gå runt i, de är mjuka och lätta. Att de ger någon effekt sägs vara vetenskapligt bevisat. Jag resonerar som så att om jag har ett par bra skor att gå i kanske jag tar en promenad lite oftare än vad jag gjort annars. Värt ett försök. Promenader är nyttigt för både kropp och själ.

Det ligger mycket fokus nu på att komma i form, har hakat upp mig på det och tjatar om det. Men det är dags nu, bli lite vältränad igen. Försöka träna upp ryggen också så att jag slipper ha ont i den rackaren så ofta och lite bättre kondition är jag i behov av.
Behöver inte bli något supermänniska, men en bättre fungerande sådan än vad jag är nu helt enkelt.

Nu ska jag lägga mig och läsa det sista av de mindre spännande vetenskapliga artiklarna som vi ska ha seminarie kring imorgon. Trötta mig.

/m