Igår fick jag höra en av de bästa jag vet säga att jag gjorde hen besviken. Idag fick jag höra att jag skulle rycka upp mig, från en annan av de bästa jag vet. Det gjorde ont ända in i benmärgen och ända in i mitt innersta väsen när hen sa att jag gjorde henom besviken. Och det gör fortfarande ont.
Och det är inte bara till att rycka upp sig.
Här har stått en lång text om hur jag varit, hur duktig jag varit på att sätta andra i första rum och att jag inte är där längre. Men den är borta nu. För det blev för mycket.
Ibland är det inte så lätt bara. Ibland är det skit. Helt enkelt.
Det var min måndag det.
El perfecto.
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar