Peta in en pinne i... näsan?

Brasan blev till näsan.
Igår tog jag mig en tur till det stora köpcentret. Och jag får säga att jag är en fantastiskt talangfull individ. Iaf när det gäller till att lyckas med saker som man skulle kunna tänka sig att inte lyckas med. Jag skulle sätta på mig solglasögonen (nej, inte inomhus - jag är inte från billesholm..) och lyckades peta in ena pinnen i näsan.
Kan man klökas i näsan? För det var den känslan jag fick.
Mindre gemytligt.

Nåväl. Jag fick tag i den där jackan jag letade efter, och det var trevligt.

Nu, till den den där historien om polotröjan.
En av mina äldsta vänner går en utbildning inom musikproduktion, ljud och ljus (något i den stilen iaf), och jobbar därför under en del arrangemang här i stan.
I veckan skulle han jobba under Benny Anderssons Orkester-konserten. En av de som jobbade med ljud och ljus skulle agera "vakt" och stå framför scenen, men innan publiken. Så som det brukar vara på konserter. Hittills inget konstigt, och inga protester från min kompis.
Detta var innan han visste att han skulle stå i en svart, långärmad polotröja eftersom konserten skulle spelas in.
Värmen var inte hans problem utan det faktum att det var en polo. Han är nämligen inte den som har särskilt tajta kläder, och absolut inget som sitter åt kring halsen. Det är slappa t-shirts eller skjortor som är uppknäppta hela vägen.
Jag kan se framför mig hur han hela konserten stod och åmade sig i tröjan och krängde med nacken.
Hans mamma illustrerade detta. Jag fick en tydlig bild framför mig.
Han hade även uttryckt att han fick stå där i en polo i fyra timmar och lyssna på schottis och var inte helt nöjd med det.

Efter konserten fick han dock träffade Benny Andersson, Helene Sjöholm, Kalle Moraeus och Tommy Körberg. Hyfsad elit inom svensk musik.

Snipp snapp snut, så var denna sagan slut.
Peace
/m