Det finns regler. Skrivna och oskrivna. Och sådana som hälsovårdsmyndigheten ligger inne med.
Och det finns regler, skrivna och oskrivna, för typ alla. Barn, senila, nyktra, berusade, människor med mentala begränsningar, gamla och unga. Alla.
Men idag fick jag se något som fick mig att lägga ner en tom godispåse och gå.
Jag gick in i en butik med ett mål - "Jag ska ha polkagrisar att lägga i min skål!"
Kom in, tog en påse och en slev att ta grisarna med. När jag till min förfäran såg det -En pappa som stod och tittade på sin son som tog lösgodis med händerna! Impulsivt sträckte jag fram sleven jag precis tagit och sa "man använder en sån" (eller nåt i den stilen, för jag tyckte det var vidrigt, men ville ändå försöka hålla mig aningen lugn). Pappan sket i vilket, ryckte på axlarna och mumlade något om att pojken väl kunde göra så. Ah! Är du tokig?! Jag kan tillägga att pojken såg ut att vara 13-15 år och hade eventuellt någon mental begränsning. Jag känner inte att det gör att det är ok att ta godis med händerna. Jag kanske låter som ett as, men det är vad jag tycker. Då får man assistera pojken, eller be om en handske i butiken. Det är väl inte helt orimligt? Vad som är orimligt är att ta godis med händerna!
Jag la ner min påse och den oanvända sleven, mådde illa, och på vägen ut sa jag till kassörskan "det står folk och tar godis med händerna och det är äckligt". "Jaha", svarade hon. Då mådde jag ännu mer illa.
Jag vet om att detta inte är något nytt fenomen, och jag har en kompis som alltid säger "plocka inte lösgodis från de tre lägsta raderna, de raderna är de som blir attackerade av småbarn". Nej, jag är inte naiv, jag vet om det. Men det är vidrigt att se det.
Polkagrisar köpes hädanefter i påse.
Var på gymmet idag. Folk tittade. På mig och mitt brutala blåmärke. När jag svängde loss de fria vikterna var det till och med några tonårstjejer som pekade på mig när de inte trodde jag såg. What? Det är ett blåmärke. Jag vill inte veta hur det är att sitta i rullstol bland sådana människor. Jag frågade dock tränaren om det var någon fara att körde slut på musklerna där, "nej, det ser mest ut att ha träffat..." jag avslutade meningen åt honom "fläsket?" Ja, det var nog det han menade. Skrattade gjorde jag, skrattade gjorde han. Han undrade också vad jag gjort "satte mig på en kattbur". Rimligt.
I övrigt inte mycket att rapportera.
Fridens
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar