Imorgon ska jag stå vid ett altare, undvika att hosta, komma ihåg att stå rak i ryggen och helst inte gråta. Mina vänner ska gifta sig. Det känns som en evighet sedan de berättade det, och nu är dagen här. Eller nästan. Imorgon är de ett gift par. Herr och fru. Man och hustru. Lyckliga.
Nu ska jag förbereda det sista. Kanske ta till vara på min kvällskreativitet och skriva klart det där talet. Känns trots allt ganska rimligt att få det gjort nu.
Fridens
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar