Paniken som uppstår när katten vägrar komma in. Ahh. Nu stundar ångesten inför valet att släppa ut henne igen eller köra en Fritzl på henne och köra källar-style i två veckor. Katt, alltså.
Jag som såg fram emot lite gemytligt kattmys. Icke.
För övrigt är livet rörigt, så som det är aningen för ofta. Jag andas. Och jag vet att det löser sig, det gör det alltid. Men det är ändå skit under tiden.
Jag försöker lägga mycket tid på träning och på vänner. Inte helt lätt. Det är lite andra ansvarsområden som behöver fokus också. Jobb och plugg typ. Bara lite småsaker..
Och så försöker jag planera den där examensfesten. Som sagt, bara småsaker.
Jag känner mig som kaninen i Alice i underlandet - jämt och ständigt. Alltid på väg, alltid lite sen och lite stressad. Men jag rör mig framåt, och för det är jag tacksam.
Idag var jag med den ljuva fröken T. Hon är så ohyggligt bra, och jag tror inte hon (just nu) inser hur fantastiskt och stark hon är. Det är hon. Hon har kloka ord, reflektioner och observationer att dela med sig av. Och jag lyssnar gärna på henne. Heja T!
Nu är det kväll, fredag dessutom. Därför ska jag unna mig ett samtal med en vän. Det finns olika sorters fredagsmys.
Fridens
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar