För att återkoppla till "Hört och sett på landet", kan jag meddela att berörd person vid symaskinen gjorde ett ypperligt jobb, och jag aldrig hade klarat av att sy rullgardiner i den hastigheten. Imponerande talang!
Den svenska sjukvården får idag en känga. Eller nä, inte sjukvården i sig - den extremt dryga receptionisten inom sjukvården. I Somras hade jag cancernoja efter att mitt cellprov inte var något bra och fick göra uppföljningar, provsvar som slarvades bort och uteblev och en läkare som triggade min neurotiska sida till max då hon mer eller mindre uttryckte att "det går oftast att bota i detta stadiet". Vilket stadie?! Har jag cancer nu?
Det hade jag inte.
Men nu ska jag gå på regelbundna kontroller för att se till att jag inte får cancer. Tack? Jo, tack. För det är bra. Men det är ingen trevlig procedur så ändå - tack?
Receptionisten var dryg, hittade en tid om 6 veckor - till en man. Och efter ett gynekologiskt trauma för många, många år sedan (jo, så gammal börjar jag bli och tydligen så intim.. trauma för samtliga läsare), vill jag helst inte ha någon manlig läkare på just den avdelning. Receptionisten blev då ännu lite drygare och surnade till. Jag frågade om det inte fanns någon tid till den läkare jag var hos sist, eftersom hon var väldigt bra. Svaret blev "hon har inga tider". Nähä. Aldrig någonsin? Inte ens om 3 månader? för nu får jag ändå vänta 7 veckor, vad gör det då om jag väntar några till?
Nåväl, jag fick en tid till en kvinnlig läkare.
Jag ljög förra veckan. Jag lämnade inte in min sista skoluppgift ever på utbildningen. Men jag trodde det. Den sista lämnade istället in idag, och nu är jag helt säker. Om jag inte får en komplettering, då blir det den sista. Eller får göra om hela arbetet och sen får komplettera, då blir det två till.
Men nu är den inskickad, hallelujah!
Nu ska jag vika tvätt och hänga tvätt. Bästa kvällsnöjet...
Fridens
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar