Minnen från en ovanlig torsdag och måndagen efter.

Första måndagen efter examen. Och det kryper i kroppen på mig. Dels för att jag har för mycket att göra, dels för att jag träffar för lite människor, dels för att jag har för lite att göra och dels för att jag är orolig, nervös och stressad inför framtiden.
Det är en mellanperiod nu, och jag andas mig genom det.

Jag har vacklat i om jag ska fira min examen eller inte, och gör det fortfarande. Men med tanke på hur mycket tid, energi och pengar jag lagt ner på denna utbildningen och kommit ut som en ganska annorlunda människa, så jo - det ska firas. Jag har gjort något som jag för några år sedan aldrig trodde att jag skulle klara av. Jag lever och jag har en utbildning. Tror det kan vara värt att fira.

I torsdags - på examen, var det mycket känslor. Jag trodde jag skulle gråta väldigt mycket, men det blev inte särskilt mycket av den varan. Och det har fortfarande inte kommit. Märkligt och annorlunda. Kanske är det en del av en uppdaterad Malin. Jag fick spendera dagen med de jag tycker allra mest om, som har betytt, och betyder väldigt mycket för mig. Som finns där i vått och torrt och som inte ser min examen som en självklarhet. Givetvis skulle jag vara med just de människorna.
Det var en stor dag för mig.
Två ovanliga saker hände; jag tog examen och jag åt tre rätter på en restaurang.

- En av de jag tycker allra mest om -

- Mina underbara och älskade föräldrar -

/m