Härliga tider! Härliga, ljuva nätter med feberfrossa och dagar med en lite för obehaglig hosta. En oberäknelig näsa och en sveda över kroppen. Heeej ljuva tider!
Planen är att vara frisk nästa helg.Känns inte lämpligt att stå framme vid altaret och hosta loss.
Börjar kurerandet med att arbeta ett dygnspass. Bästa sättet?
Det har inte hänt så mycket, och samtidigt känns det som att det har hänt massor. Många samtal, mycket småfixande, planerande, lite arbete och så lite sjukdom. Och det var den tiden det.
I veckan ska jag äntligen fika med den styrande björnen - fint! Det började planeras för ungefär 2 veckor sedan och på tisdag hittade vi en lucka. Bring it on!
Och varför är mitt ena nyckelben större än det andra? Är det så för människor eller har brosket gått loss på mitt nyckelben och byggt på det lite extra? Inte helt omriligt iofs. Nu börjar jag funderar över om det kan vara så att jag brutit det någon gång utan att märka det (för det måste hända jättemånga människor..)? Mamma? Pappa? Minns ni något trauma från min barndom? Vettiga, kloka kvällstankar. Inte konstigt alls.
I övrigt inte så mycket vettigt att tillföra.
Min hjärna känns som mos. Det är många bollar i luften nu.
Fridens
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar