Ja, hur börjar men efter något sådant här?
"Hej, jag heter Malin och jag är en dålig bloggare". Kanske.
Sommaren sket sig, så att säga. Det hände mycket, medan vissa saker stod helt still. Sommaren var en utmaning av rang, men jag tog mig genom den, och får villigt erkänna att jag har lärt mig en del. Dyr kunskap, men nu sitter jag inne på den.
Så, vad händer i livet?
Skola, sista terminen. I Januari tar jag examen.
Jag arrangerar en sittning all by myself och en möhippa på annat håll. Samtidigt försöker jag träna, umgås, plugga, läsa, ringa människor. Det går sådär ibland.
I helgen hängde jag upp talgbollar i mitt balkongräcke, oh boy vad småfåglarna blev förtjusta. Nu sitter de där och kvittrar, äter på bollarna och är så söta att jag egentligen skulle vilja öppna dörren och bjuda in dem. Men då skulle de säkerligen bajsa på min matta och paniken skulle utbryta. Jag låter dörren vara stängd.
Kanske kommer det lite historieberättande från sommaren längre fram, men inte nu.
Jag vet inte varför jag valde att skriva just idag, just nu. Men jag har varit inne och kollat på min blogg lite på senaste, och insett att den står still, ingen skriver, det ser likadant ut varje gång. Det är tid. Jag är redo. Bloggen är redo. Tillsammans är vi redo.
Btw, imorgon är det två månader kvar till julafton. Ho ho ho.
Inför detta inlägget hade jag ångest, det var ju tvunget att bli ett episkt inlägg med tanke på att det var så längesen jag skrev. Men sen insåg jag att efter ett tag kommer detta bara vara ett inlägg i mängden, och ingen kommer bry sig. Inte ens jag.
Sa jag att det är två månader till julafton imorgon? Vilket innebär att om två månader på dagen är det lille julafton.
Hoppas ni känner att ordningen är återställd nu.
Jag känner till viss del så.
Fridens
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar