Besitter just nu en känsla av att vara dels rosenrasande, dels extremt ångestfylld. Jag blir så trött på folk. Innerligt less.
Ja, det är verkligen ingen big deal, i det stora hela. Men just nu är det stort.
Såhär:
Lämnade in engångs-kameror från festen för framkallning för några dagar sedan. När jag kom dit idag för avhämtning hade de 30% rabatt på allt. Men när jag lämnade de skulle de betalas i förskott. Lackade lite eftersom de kostade 100:-/st och jag hade 4 st. Inga supersummor, men helt onödigt med 120 mer i kostnad än vad som varit nödvändigt (särskilt när man försöker spara pengar för att kunna ha semester nästa sommar.. ångest redan där, fy fan). Jag frågade om det alltid skulle betalas i förskott - ja. Jag frågade om det fanns någon chans att få rabatten efter - nej. Då yttryckte jag och sa att jag tyckte det var dålig service gentemot kunderna att inte informera om sådant. Särskilt eftersom killen jag lämnade in det till ställde frågan "är det bråttom" och jag sa "nej". Då tycker man att lite servicekänsla kanske kunde varit på plats.
Men, ja. Jag är den enda som kan ta ansvar för mina handlingar, och det var mitt val att lämna in kamerorna för framkallning där, det eftersom jag inte hittade någonannanstans som framkallade sådana kameror. Men jag blev sur, och fick brutalt mycket ångest. Pengar är en klassiker som ger mig otroligt mycket ångest, när ska detta bli en helt oladdat begrepp för mig?
Bägaren rann dessutom över när jag kom hem och grannjäveln spelar musik för hela huset i vanlig ordning. Skruva ner för fa'an.
Ska dra på med musik när jag går in i duschen så han vet vad han heter.
Sen ska jag dra iväg och kolla HIF. Huligan för en kväll månne?
Ikväll målar jag iaf stan röda och blå, hoppar upp på min cykeln som när vi var små, precis som Björn säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar