Nu.

Jag är uppe alldeles för sent.
Skoluppgiften är inte klar, och den är dessutom bland det sämsta jag någonsin skrivit. Jag är inte heller förberedd inför seminariet imorgon.
Jag känner inte heller något behov av att gå och lägga mig.

Ikväll var det hejdå-middag för Jennan och Mathifs. Kul, men otroligt vemodigt. "Bara 120 dagar - på fredag", sa M.
Nu sitter jag och samtalar om livets berg-och-dalbana med en vän - och känner att hjärtat sjunker en aning i bröstet på mig.

Det är många tankar som snurrar nu. Det finns många människor jag tänker på just nu. Och en del jag saknar just nu.

Kärlek
/m