Folkskygg?

Jag var nyss i affären och handlade, och jag tyckte inte om det. Kände mig bara obekväm. Helst av allt ville jag bara strunta i det och gå ut därifrån, men så kan man ju inte göra.
För övrigt är det, tillsammans med att slänga lite "sorterat skräp", det enda vettiga jag gjort idag.
Jo, satt iofs och filade på lite inbjudningskort innan, men la ner det ganska snabbt.
Dagen till ära finns det ingen vilja och ork att göra något, och i själva verket har jag ett skolarbete som jag måste göra idag och imorgon. Älskar sådana situationer..

Och ja, tentan. Den där tentan som jag gjorde i torsdag.
Redan samma eftermiddag mailade lärarna ut till samtliga studenter och sa att de hade uppfattat att vi var upprörda och till och med arga och ledsna över tentan. Jo, tack. Lätt hänt om man får en tenta där oddsen är löjligt små, och det till stor del handlar om tur, att klara den.
De sa att de skulle komma ut i klasserna och prata i veckan som kommer.
Jag mailade till kursansvarige efter tentan (nej, jag var "faktiskt" inte en av dem som framförde mina åsikter om tentan) och frågade när vi skulle få resultat.
Har fortfarande inte fått svar.
Tycker man har rätt att vara lite nyfiken eftersom omtentan är lördagen den 19 mars, dvs 2 veckor från idag, och man har som student rätt att få sitt resultat senast 14 dagar innan omtentan.
Fast, en annan studenträttighet är också att tentor inte ska schemaläggas på helger om det inte är absolut nödvändigt. Jag känner ju att en 3h lång tenta borde gå att trycka in någon veckodag, men det är kanske totalt orealistiskt?

Blir förbannad när "maktmänniskor" utnyttjar sin position. Men tji ska de få eftersom vi kommer ha en kårrepresentant med när de kommer ut i klassen för att prata. Vi har rättigheter, men de verkar inte riktigt vara medvetna om/struntar i dem.

Jag borde verkligen göra det där skolarbetet nu.
Men det känns lite luddigt. Har inte stenkoll på vad jag ska göra. Får läsa i böckerna och fortsätta därifrån.

Jag behöver ett bryt, en ändring i mitt liv.
Känner du att du har en utmaning till mig? Bring it on, jag vill börja leva igen. För det gör jag inte nu, jag bara går runt i någon dimma. Och saker går inte som jag önskar att de skulle göra, nedslående känsla. Känner dessutom, klyschigt kanske, att jag tappat mig själv på senaste.
Spexigt att vi snart ska ge oss på existensiell psykologi då.. Lägligt.

Skolarbete - here I come..
/m