Totalbryt.

Ut, ut, ut.
Något av dagens tema.

Jag behöver få ut saker, men jag kastar sten i glashus. Sitter just nu och irriterar mig till max på människor som lämnar saker halvsagda. Du vet, sådär säga lite men inte allt så att man får dra det ur dem. När jag kan vara precis likadan.
Jag försökte få ur mig lite saker häromdagen men det gick inte. Fanns ingen närvarande att prata med. Och med närvarande menar jag att det fanns människor runt omkring mig, men ingen var riktigt närvarande.
Jag är gnällig och egoistisk nu. Men jag försöker att lyssna på människor och finnas där, men det har gått till överdrift nu. Jag kan vara för snäll. Jag blir tagen för given ibland, vilket gör mig besviken på mig själv att jag satt mig i den situationen.
Jag är inte bäst, jag är inte komplett, jag är inte starkast.
Men jag kan vara bra och jag kan vara stark. Jag kan duga.
Nåväl, nu fick jag det ur mig.


Dessutom har det åkt ut en del saker ur lägenheten.
Syrran kom och hämtade lite saker som hon haft kvar i lägenheten, men eftersom hon har en stuga här nere nu passade hon på att möblerna den lite.
Den stora, härliga bamsesängen bytades ut mot en fullt duglig, lite mindre säng.
TV-bänken och TV:n bytades ut mot mina istället för syrrans. Och en fåtölj fick nytt hem.


Bryt.
Jag bryr mig.
Jag bryr mig verkligen om människor, om min familj och mina vänner.
Jag vill tro att jag finns där för dem och ställer upp. Varför känner jag då att andra är distansierade till mig? Eller är det jag som distaniserar mig till dem? Det är mycket troligt att det är så.
Idag har jag nog bara fått nog.
Jag älskar. Kanske är det bara så att man vissa dagar har ett större behov än andra dagar att bli älskad av någon? Kanske är jag bara lite tom och ensam just idag.
Så kan det vara.
Jag rättfärdigar mitt utbrott med ett "Jag är bara människa".

Ibland är man svag, och jag behöver bli bättre på att tömma, detta blev en portal för det idag.

För övrigt har jag dragit ut i stort sett alla mina kläder från garderoben idag.
Just nu står det 3 stora, blå IKEA-påsar med kläder som jag ska prova och sortera för att rensa ut. Jag är inte så sugen på att dra med en massa saker i flytten som ändå inte används. Dags att rensa ut ordentligt.

Att veta att man ska flytta utan att veta vart eller när tar på krafterna.
Att se en massa tomma bananlådor som man bara väntar på att fylla med saker, men som man inte kan fylla ännu för då går det inte att leva i lägenheten.

Rörigt - är ordet jag lever i.

För övrigt är Bruce snart ett minne blott och den stukade foten har kommit för att fylla det tomrummet han lämnar efter sig. Sedan får det baske mig vara nog med krämporna för ett tag.

Nu får det vara nog.

/m