Trodde aldrig jag skulle bli en av dem.
Trodde inte jag låg på den nivån.
Men här sitter jag - och läser "Ljudet av ditt hjärta", tredje Twilight-boken.
Och får lite ångest.
Dessa böcker är inte sunda att läsa, jag förstår inte hur tonårstjejer orkar. Jag vet inte om jag tycker att unga människor ska läsa dem. Eller ser de inte samma saker som jag gör?
Det gör ont i mig emellanåt.
Sämst var timingen när jag läste första boken, då hade jag varit singel i ett år ungefär och det kan ha varit så att en liten kris smög sig på. Jag menar, man blir ju inte yngre direkt, och det kändes som att tiden bara försvunnit under det där året. Men jo, visst. Jag har gjort saker och tagit tag i nya projekt, men ändå. Det sitter i huvudet. Jag är människa.
Boken är full av kärlek, passion, förälskelse. Så många starka känslor. Hur jag tog det?
Korrekt uppfattat - katastrof! Jag har skrattat åt det många gånger, och jag skrattade även då. Det var, och är, så ortroligt konstigt att en tonårsbok kunde komma åt mig på det sättet som den gjorde. Jag tyckte det var skrattretande.
Men nu sitter jag här igen, med tredje boken och har 20 sidor kvar.
Återigen sköljer en våg av känslor över mig och överrumplar mig.
Och som Fröken T sa; "det blir ju inte bättre av att du bara lyssnar på skitdeppig musik hela tiden", tror det kan ligga något i det.
Men det är inte meningen att lyssna på deppig musik, den är oftast skön och inte alltid deppig. Den är lugn och fin.
Så tro inte att jag lyssnar på deppig musik, det gör jag inte egentligen. Jag lyssnar bara inte på samma popdängor som min älskade Fröken T.
Så, vart vill jag komma?
Inte bara med detta, men vad är mitt mål?
Att leva med mål och mening som det heter.
Vad är mitt mål och min mening?
Återigen dags för tunga frågor.
Nu ska jag plöja igenom de sista sidorna och sen kurra ihop mig i fosterställning och vagga, sakta.
Fram och tillbaka.
Fram och tillbaka.
Fram och tillbaka.
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar