Rumpdag?

Nej, men en bakdag!
Stor dag idag då det var första gången, trots min något höga ålder, som jag bakade kanelbullar ensam. Helt solo.
Det började med att jag bestämde mig för att städa ett hus och baka, men efter städningen kände jag att nattens sömnbrist gjorde sig påmind och bestämde mig för att skita i att baka.
Till jag kom på att jag isf skulle vara tvungen att baka imorgon.
Upp ur soffan, ner i köket, inventera, handla, baka.
Kom under jäsningen på att det var ineffektivt att inte baka något annat under tiden, så körde iväg och handlade igen och bakade lite till.
Jag skulle tagit foto på mina mästerverk, men det glömde jag ca 3 sekunder efter att jag tänkt det.
Knappt ofokuserad.

Igår satt jag i bilkö i över 1h. Jag är inte gjord för sådant. Blodsockerfallet var ett faktum.
Till sist var jag så arg och så irriterad på idioter, kön, regnet och den dåliga musiken att jag kan ha gjort en liten buskörning. Nej, inget farligt, men lite hetsig att komma på avfarten. (På av?)
Valde sen att köra småvägarna hem, vilket jag trodde skulle bli chill. Men vem skulle köra samma håll - jo, den alldeles för stora och långsamma lastbilen.
När jag äntligen kom förbi kändes det som en mental lättnad att sträcka på bilens ben och mitt psyke. Ner med rutorna och pumpa upp musiken, som plötsligt inte var så dålig längre.

Jag är hungrig, trött och gnällig.
Och velig.
De två förstnämnda ska jag försöka åtgärda nu.

Fridens
/m