Förra veckan kom min syster med en ganska orimlig idé, som trots det verkar vara en godkänd idé på agendan. Vi ska springa tjejmilen - i år.
På grund av detta var jag ute och testade min form innan idag. Jag har nämligen inte löptränat utomhus sen förra året, utan bara kört på band inomhus. Och jodå, vilken skillnad det är. Jag kommer inte komma någonstans genom att springa på bandet. Det får bli ut i vind, blåst, regn, hagel, orkan och backar för att nå någon form.
Min hederliga gamla astma och mina vader som har som största uppgift att göra det surt för mig gjorde båda sig påminda. Till mitt förtret.
Det är just nu en lång väg till milen.
Mina grannar har ett märkligt sätt. De bor på nedersta våningen, och väljer att inte använda dörren utan fönstret. Under min tid i lägenheten har jag sett mycket levereras in och ut därifrån. Antennkablar, matvaror, toalettpapper, en cykel och barn.
Idag var det premiär för en dator att transporteras genom fönstret, en stationär sådan.
Helt rimligt.
För övrigt har dagen inte varit mycket bättre.
Trycket för bröstet lättar inte när jag kommer på att jag inte har någon inkomst i Juni. Vilket gör att skattepengarna jag hade tänkt leva på under semester i sommar kommer gå åt den månaden. Vilket gör att jag eventuellt inte kommer kunna ta någon semester.
Jag orkar inte.
Jag är trött och matt.
Imorgon ska jag jobba. På ett jobb jag inte är så förtjust i.
Life's good..
Jäkla gnäll - det hjälper mycket (förstår ni inte ironin här kan det bli rejält märkligt).
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar