Sjunde dagen

Var min soffa inte nersutten innan så är den nog det nu.
Idag har det varit soffläge, och inte har det varit något bra på tv.
Vilket skräp.

Och Whitney Houston har dött.
Det var ju synd, men inte helt överraskande heller. Drogar man loss i 20 år så är det, för mig, inte jättekonstigt att det inte håller hela vägen.
För mig är Whitney "Bodyguard" och "Småstjärnorna".
Det fanns nämligen ett "Sikta mot stjärnorna" för barn när jag var liten som hette "småstjärnorna", där man blev stylad som sångerskan/sångaren och sen mimade till en låt. Min syster coachade mig och ville att jag skulle vara Whitney.
Det ville nog jag med.

Men jag kom aldrig med. Jag tror inte ens vi skickade in någon ansökan.
Hon har alltid haft så rosa tunga, och vita tänder för den delen.

Tragiskt med människor som försvinner tidigt, men så är det.

I fredags gick musiker Dennis Camitz vidare i The Voice - heja!
Och igår var det ferre i förre, a.k.a fest i förslöv.
Fint ska det va'!
25+30årsfest och jag gjorde ett aktivt val att röja.
Som vanligt glappade flabben lite väl, men nu i efterhand är det inget att göra åt det.
Sprit in - vett ut.
Lösning? Skit i spriten.
Svårare än så är det inte. Och ändå så svårt att uppnå.

Självdiciplin: 0.

-Whitney-

/m