Just nu sitter jag irriterar mig på skatorna utanför min balkong som bestämt sig för att ha årsstämma. Jag skulle uppskatta om de lokaliserar sitt möte någon annanstans. Vänligen...
Är det inte barn som galer på dagarna är det skator som bjuder till på kvällarna. Ljuvliga stad!
Helgen har varit otroligt händelserik.
Blev som sagt inringd att jobba i växel/reception och på kvällen blev det in till stan, vilket jag trodde bara skulle bli en snabbis på uteserveringen. Men det slutade med musicquiz hemma hos Herr D med prat och musik bra mycket längre än vad jag räknat med.
Lördagen blev det utgång i lillstaden och hade en rolig förfest till det, med mycket interna roliga saker som gör sig bäst om man är på plats.
Träffade lite nytt folk också och det var trevligt, särskilt den tokdansande, skrattande utvandraren. Mycket underhållande.
Söndagen spenderades lite för länge i sängen för att sedan handla lite blommor tillsammans med mamma. Senare på kvällen blev det lite härligt med några brudar och en herre. Dock slutade det hela i dramatik.
En av tjejerna sa plötsligt "jag ser inget" när vi satt i soffan. Jag förstod inte och frågade vad hon menade "jag ser inget alls" sa hon igen. Hon hade helt plötsligt tappat synen - helt. Jag frågade vad jag trodde kunde vara bra att veta om domningar, yrsel, huvudvärk, flimmer för ögonen, stickningar och så bad jag henne greppa mina händer. Utöver synen var det inget som var väldigt påtagligt fel, så jag ringde sjukvårdsupplysningen för att prata med dem och under den tiden började hon tappa talet och blev superhängig. Det var som att hon hade en rejäl fylla och halvlåg ner i soffan och sluddrade fram ord. Vi bestämde oss för att åka in till ett sjukhus och när vi skulle hjälpa henne upp på fötterna skakade hennes händer och hon kunde inte greppa mina händer. Då ringde jag 112.
De körde med blåljus in till akuten och jag tog bilen efter (fast i lite lagligare fart).
Det var en otroligt intensiv kväll och väldigt turbulent. Jag märkte att min kompis som blev sjuk gick in i chock väldigt snabbt när det hände och jag tyckte det var skönt att förstå vad det var som hände och ha kunskap om chocker, kris och krishantering.
Jag är stolt över mig själv. Jag var lugn, snabbtänkt och väldigt rationell under hela kvällen. Det känns inte helt avlägset att jobba med människor i kris.
Och min vän mår bättre nu, men det är inte helt klart vad det var som hände. Jag vet bara att jag hoppas att hon aldrig ska behöva vara med om det igen.
Nu tror jag att skatorna hade ihjäl en av sina egna. Fy fan.
Och detta är tillräckligt långt nu.
Peace (till skillnad från skatorna..)
/m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar