"When you wanna give up, and you're heart's about to break - remember that you're perfect, God makes no misstakes".
Är det så lätt? Att intala sig att allt är som det ska vara? Att säga att det finns En som är större än allt annat och som skapat mig. Inte mina föräldrar och för att de ville, utan något att Någon ville. Ordnar sig allt då? Är det lösningen på alla människors problem, runt om i hela världen?
Detta är some deep shiet.
Söndag(sångest) och grubbleri. Men vad hjälper det att sitta och lyssna på någon gammal låt som inte ens blev en hit? Den spelades på radio någon gång sådär, men jag har inte hört den på radio på säkert 5 år. Annars brukar de ofta spela låtarna sådär någon gång emellanåt. Om de var något bra. Det måste betyda att det inte var någon bra låt. Det var kanske någon som kom på att den där låten inte funkade? Det som sjöngs i den lät viktigt, men det gick inte ihop. Någon skrev en uppsats om det och forskade lite. Och nej, det stämde inte. Vad vet jag?
Men innan jag satte mig här och grubblade då? Jo, innan idag var jag ute i trädgården på landet och klippte träd och grenar och sådant. Iförd pappas alldeles för stora (och nya för den delen) sandaler. Det är kärlek det. Jag vill ha en gräsmatta. Så jag kan gå barfota där fina dagar, så jag kan ta min bok och lägga mig och läsa på den, så jag kan känna doften av gräs och dagg på morgnarna.
Ikväll hade jag ett långt samtal med min syster, så nu har jag en massa stora tankar i mitt huvud som jag behöver ta tag i. Vilket betyder att det är dags att slänga in handduken för denna dag.
Over and out /m
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar